Vården förändras och idag satsar kommunerna allt mindre på institutionsplatserna och mer på den öppna vården. Också inom mentalvården satsas det på att patienterna bor hemma och istället besöker vården. De föreningar i Västnyland som stöder människor med psykiska problem har ont om pengar.
Tuula Öhman, Markku Leppämäki och Anja Karjalainen på Kaippari i Karis.Tuula Öhman, Markku Leppämäki, Anja Karjalainen Yle/ Tove Virta
Allt fler ska alltså klara av att hitta en nerv i vardagen som gör den dräglig och meningsfull på egen hand.
Förutom den direkta vården så är det här som olika föreningar för personer med psykisk ohälsa kommer in.
En sådan förening kan betyda mycket.
Steget att gå till klubbhus Fontana i Karis tog Kaj-Christer Ojala för över tio år sedan.
- Man lär sig vardagskunskaper som man kanske har glömt bort. Här lär man sig också att se sig i spegeln igen. Det var en hög tröskel att våga ta sig hit, men jag tror nog det har varit värt det, säger Ojala.
Kaipparit fyllde tjugo år
Kaipparit har 150 medlemmar från hela Västnyland. Den firade sitt 20-årsjubileum i fredags (10.1). Men då den startade var attityderna annorlunda, berättar Anja Karjalainen som kallar sig för föreningens barnmorska.
- Vägen har varit krokig till det vi byggt upp idag. För 20 år sedan fanns det inte ett ansikte för mentalarbete, ja det fanns inte ens någon form av krishjälp. De par första åren mötte jag människor som frågade hur jag kunde jobba med det här - inte var jag ju en dåre?
Men inställningen har förändrats.
- Vi har gett arbetet ett ansikte, vi har också tagit bort en stor del av skammen, stämplingen och utslagningen.
Till Kaipparit får man komma för att dricka en kopp kaffe, men de har också verksamhet som till exempel Bruksstugan i Billnäs som säljer deras hantverksprodukter och så har de ett lopptorg i centrala Karis.
Understöd räcker inte
En viktig verksamhet är också föreningens stödgrupper.
Och staden Raseborg har ju en rätt så katastrofal ekonomi. Fontana får ändå ett bidrag på 100 000 euro medan Kaipparit, som främst baserar sin verksamhet på frivilliga krafter, för 2014 fick ett understöd på 24 000 för sina 235 medlemmar.
Medlemmarna på Fontana ökar men de fick ett mindre bidrag än året innan.
På Kaipparit säger Anja Karjalainen att de skulle behöva en säker summa kring 40 000- 50 000 för att på heltid kunna anställa någon. Det bidraget föreningen får idag räcker inte ens till lönen för en anställd.