Karin Svahnström i Karis har träffat kungligheter, miljonärer, societetslejon och kända rockmusiker. Men för de flesta Karisbor är hon den glada, pratsamma Karin som i många år jobbade på R-kiosken och som på senare år engagerat sig i kommunalpolitik.
Det är få som vet att Karin är barnskötare och att det var på grund av sin utbildning hon åkte iväg till Danmark som 20-åring. Året var 1967 och Karin fick tjänst hos en familj som hörde till den absoluta gräddfilen, det vill säga societeten i Danmark. Hennes uppgift var att sköta familjens fyra barn, men hon kom också att träffa många dåtida kändisar, kungligheter och miljonärer. Vem alla må vara osagt, men Karin Svahnström nämner bland andra Onassis… (och själv fick jag höra en historia om en medlem av klanen Kennedy, men hänvisar till vett och etikett, tystnadsplikt, sekretessbelagt skvaller med mera.)
På bio med rocklegender
Efter några år som barnskötare sadlade Karin om. Hon började jobba på Revolution, ett diskotek i Köpenhamn. Revolution var ett inneställe och där ville många rockband uppträda. De gjorde det mer eller mindre gratis för att få spelningar. Under Karins tid på Revolution uppträdde bland annat okända band som CCR, Deep Purple och Animals. När Karin har berättat att hon har träffat och bland annat gått på bio med flera av de här bandmedlemmarna tror de flesta att Karin pratar strunt.
-Men på tiden var de inga legender.
Ogillar gnäll och folk med skygglappar
Det var också under åren i Danmark (1967-1972) som Karin Svahnström började engagera sig politiskt.
YLE/ Tiina Grönroos
-Det var då uppvaknandet började, jag insåg att vi är alla en enda stor värld. Sedan dess har jag aldrig tittat snävt, med skygglappar på min egen lilla, lilla bit av världen.
Karin Svahnström började delta i demonstrationer. Hon demonstrerade mot Vietnamkriget, mot Sovjets intrång i Prag med mera, med mera.
Karin är fortsatt politiskt engagerad. Men i dag tyr hon sig till andra metoder. Hon är med i kommunalpolitiken i Raseborg och säger själv att hon slutat stå på barrikaderna. I dag jobbar hon mera som en mullvad.
-Fast nog är jag ju rätt hetsig ännu idag om det är någonting jag blir riktigt förbannad på.
Orättvisor och gnälliga människor får Karin att se rött.
-Vi har det så bra och ändå gnäller folk. Kan man bara tänka på sig själv?
-Den värsta stunden i mitt liv är nog den dagen då jag har det så bra att jag börjar gnälla. Då mister jag nog mig själv som människa!
Cancer och en glimt av andra sidan
För snart fyra år sedan opererades Karin Svahnström för en aggressiv och ovanlig form av slemhinnecancer. Hon hör också till de personer som upplevt att hon varit över på andra sidan.
Operationen var omfattande och Karin var nära att duka under. Mycket förenklat kan man beskriva ingreppet som när man rensar fisk. Alla inre organ togs ut, slemhinnorna putsades och slipades noggrant, kroppen spolades med cytostatika och endast de livsviktiga organen sattes tillbaka.
-Det var en väldigt ”complicated juttu”. Nog var jag rätt illa däran, men nu mår jag bättre. Om man känner sig frisk så tänker man inte på det. Eller bara ibland när man drabbas av värk eller just före en undersökning.
Karin får det att låta väldigt simpelt, men hon svävade mellan liv och död. Hennes två söner kallades till sjukhuset och Karin misstänker att de har tagit sin mammas sjukdom betydligt hårdare.
I ett skede upplevde Karin också att hon svävade i ett mörkblått töcken med gula fläckar. Hon såg också ett ljus och småningom kunde hon skönja sin fars ansikte. Men han skakade på huvudet och efter det började hans ansikte blekna bort, ljuset försvann, hon var tillbaka i det mörkblå och Karin upplevde att hon kom tillbaka.
-Det kändes nog inte som en dröm. Jag har aldrig tänkt på döden, men efter den här upplevelsen är jag hoppfull. Jag har ett nytt äventyr framför mig!
Bombdåd och perspektiv
Karin har två söner. Den ena bor i Sjundeå i Finland, den andra i Oslo, Norge. Den 22 juli 2011 är en av de svartaste dagarna i norsk historia. Det var då som många miste livet i massakern på Utöya. Före det sprängdes två bomber i Oslo, helt nära sonen Anders arbetsplats.
-Jag visste att Anders var på semester, men när jag inte fick tag på Anders via telefon hann jag få panik.
Efter ungefär en halvtimme fick Karin kontakt med sin son, han var i fjällen, men de ändlöst långa minuterna innan Karin fick veta att allt var väl med Anders berör henne ännu idag.
-Nu när jag läser eller hör om bombningar tänker jag hur många människors liv som berörs. Det är inte bara de omkomna eller de skadade. I dag känner jag mera empati och sympati.
Därför blir Karin också arg på människor som lever i sin lilla bubbla. Eller gnällspikar.
-Ta till exempel de som frågar sig varför hundra döda i bombdåd i Afghanistan skulle röra dem. Man kan helt enkelt inte bara tänka på sig själv. Man måste tänka på mänskligheten.
Karin har bott längsta tiden i Finland, men fem år i Danmark har präglat henne starkt. Hjärtat finns i Köpenhamn, men kärleken till barnen och barnbarnen som finns i Finland och Norge är starkare. Karin säger att hon kommer fortare fram till sina familjemedlemmar när hon bor i Karis.
-Dessutom trivs jag jättebra här, jag brukar säga att det bor redigt schack i Karis.
Hör mera i Samtal om livet 13.02.14 kl 13.03 och 15.02.14 kl 20.03