Det är svårt att tro Ekenäsbon Kjell Lindroos när han säger att skrattet har försvunnit och att han inte är speciellt glad längre. Det första jag nämligen ser när Kjell öppnar dörren till sitt hus är ett stort leende.
Det glada, stora leendet är ett av Kjells kännetecken när man ser honom ute på stan. Men jag vet att Kjell har varit med om svåra sorger och olyckor. Jag vet också att han har drabbats av en obotlig sjukdom, multipel skleros eller MS.
För drygt tio år sedan upptäckte läkare att Kjell Lindroos hade MS och för några år sedan blev han påkörd av en bil. När Kjells äldsta dotter förolyckades i en lägenhetsbrand dog också skrattet inom Kjell. Men musiken och föreningslivet skänker Kjell kraft och styrka.
Ganska fort upptäcker jag också att galghumorn finns kvar. Kjell skämtar om sin sjukdom trots att han ofta frågar sig varför just han skulle drabbas av MS, en obotlig neurologisk sjukdom.
- Jag brukar säga att jag har laglig rätt att göra snedsteg!
Problem med balansen och okontrollerade sidosteg är synliga tecken på att Kjell har MS. Dessutom märks det ibland på pratet. Han säger ibland fel ord, det halkar in fel bokstäver och rösten är låg, den försvinner ibland.
-Jag låter som Barry White och går som Groucho Marx. Folk tycker min röst är sexig, men jag skulle helst ha kvar min gamla, klara röst.
Jag låter som Barry White
Kollision femtio meter från huset
Kjell äter bromsmedicin, han vågar inte lämna den eftersom han inte vill veta skillnaden mellan bra och sämre. Men för några år sedan blev hans MS ändå sämre. I dag är han sjukpensionerad. En orsak till att Kjells kondition har försämrats beror antagligen på trafikolyckan i september 2012. Kjell stod en bit utanför sitt hus med ett skottkärrslass. Han såg en personbil komma på fel sida av vägen, det vill säga till vänster. Eftersom Kjell trodde det var en bekant som skulle skoja med honom, stod Kjell kvar på gatan med sin skottkärra. Han borde hoppat åt sidan, bilisten såg nämligen inte Kjell.
Kjell blev påkörd och fick en hård smäll. Vänster knä och ben blev illa skadat och enligt läkare kommer han att få problem med sitt knä när han blir äldre.
- Tur så vet jag inte datum och klockslag för ”på äldre dagar” .
Life must go on
Kjell Lindroos är född och uppvuxen i Hangö, men under sin militärtjänstgöring i Dragsvik i Ekenäs blev han erbjuden en plats i ett band som hette Mount Everest. De övriga bandmedlemmarna var Ekenäsbor så Kjell började komma till Ekenäs för att öva och spela. När Kjell en tid senare blev tillfrågad om han också ville börja spela fotboll i Ekenäs upptäckte Kjell att han tillbringade mer tid i Ekenäs än hemma i Hangö.
Småningom flyttade familjen Lindroos till Ekenäs. Kjell har tre döttrar, Anette, Jenny och Trine.
Äldsta dottern Anette eller Nette förolyckades i en lägenhetsbrand 2008. Den här olyckan är Kjells största tragedi. En kortslutning eller eventuellt ett fel i en elapparat gjorde att det började brinna i ett eluttag i köket. Rökutvecklingen var snabb och Nette hann aldrig ut ur sin mammas lägenhet. Nette var fullvuxen när det här skedde, men mentalt var hon på ett barns nivå. Kjells dotter föddes nämligen med en utvecklingsstörning, som upptäcktes när hon var spädbarn.
Nettes handikapp gjorde också att Kjell aktiverade sig i FDUV, förbundet de utvecklingsstördas väl. Kjell har varit ordförande för den lokala, västnyländska DUV-klubben och han är fortfarande aktiv som fritidsledare. Det har blivit en livsstil för honom att delta i veckoträffarna. Också Nettes båda systrar har varit fritidsledare i DUV. Lillasyster Trine och Kjell är fortfarande aktiva trots att det snart har gått sex år sedan Nette dog.
-Life must go on. Jag behöver DUV-gänget och klienterna behöver mig. Det är mycket skratt och kramar. Vi bowlar, spelar bingo och ser på film.
Melodisk hårdrock och power metal
Kjell Lindroos började musicera redan som skolpojke. Att det blev trummor är mest av en slump.
I hans källare finns idag cirka 4000 skivor. Under årens lopp har Kjell spelat i tiotals olika grupper. En av de mer kända är Mount Everest, ett ekenäsband som lades i malpåse redan några år efter att Kjell gick med. Men än i dag ordnar gruppen en spelning per år.
-Jag vill vara med på den årliga spelningen ännu i år, då har jag varit med i Mount Everest i 40 år. För fysiskt, med tanke på min MS, börjar det vara tungt för både armar och ben att spela trummor.
Kjells favoritmusik är melodisk hårdrock och power metal.
-Det ska vara bra melodier, bra sångare och bra körer. Oj, oj, då är jag i mitt esse.
DUV
-Det har blivit mitt kall, det här med DUV (de utvecklingsstördas väl). Vi har dessutom brist på manliga fritidsledare, vilket gör det ännu mer motiverande att vara med. Jag är tacksam för DUV, den är en bra förening. Nette trivdes där, hennes vänner finns där. Nette finns fortfarande i allas tankar, så där vill jag fortsätta så länge jag klarar av det eller orkar.
-Det finns ännu en sak som håller mig igång. Det är när jag på morgonen borstar mina tänder och ser mig själv i spegeln. Då säger jag: ”Nämen Kjellen, nog är du så otroligt snygg ännu”.
Säger Kjell och avfyrar igen ett av sina stora, breda leenden.
Hör mera om Kjell i Samtal om livet 13.mars kl 13.03 och 15.mars kl 20.03.