Den som bor längs en privat väg på landet betalar i vissa fall rätt stora summor för att få använda vägen och hålla den i skick - medan de som bor i städerna inte betalar något alls. Det här samtidigt som de privata vägarna som väglag har hand om många gånger är i bättre skick än de som sköts av stat och kommun. Orättvist? Läs också:Närbild 2.6
"Vägkapitalets värde sjunker hela tiden"
Återanvänd asfalt är framtidens melodi
Inga vägavgifter i städerna - orättvist?
Ett lappverk till väg
”Vägen är livsfarlig”
Calle Jansson från Raseborgs vägsektion ser blickar i backspegeln på hur det gått till då kostnaderna fördelats ojämt mellan landsbygd och stad.
- Det är ganska intressant. Tidigare uppbars gatuavgifter inne i städerna. Men sedan kom fastighetsskatten och då försvann gatuavgifterna. Fastighetsskatten kom också till landsbygden, men landsbygden blev kvar med sin skyldighet att underhålla sina vägar. Nu är vi i den situationen att bidragen från samhället blir allt knappare. Det blir kostnader, de får axla en allt större andel. Kanske man kan se en viss liten orättvisa i det här.
Vägbidragen har successivt minskat och för tre år sedan försvann 30 % i Raseborg. Nu delas cirka 200.000 euro ut medan väglagens kostnader beräknas vara 800 000 - 900 000 euro per år. Väglagen får alltså cirka 25 procent i bidrag.
Lasse Lindberg bor på Dal gård och är ordförande för Dal enskilda väglag i Prästkulla. Skulle han vara stadsbo skulle han inte betala några vägavgifter alls - känns det inte fel att betala?
- Det är väl bara så att man måste göra det. Jag förstår att det skulle bli helt ohållbart om kommunen eller staten skulle stå för underhållet. Man får bara ta det på det viset. Det är ju en avgift, om man har skogsbruk, som man får dra av i beskattningen. Så det är helt okay. Det finns för- och nackdelar med att bo på landet - men fördelarna överväger...
De privata vägarna sköts bättre än de allmänna
Ett väglags adminstration är någonting mellan en förening och ett bostadsaktiebolag. I princip är de som har rätt att använda vägen delägare. De ska mötas till en delägarstämma och besluta om hur vägen ska skötas och vem som ska ha verkställande makt i form av en styrelse, eller i små väglag av en syssloman. Möten ska hållas minst vart fjärde år. Vid stämman röstar man, röstetalet bestäms av hur stor andel man har av väghållningskostnaderna. Den som använder vägen mycket har alltså en störrre avgift men också större röstetal. Väglag grundas vanligen vid en vägnämndsförrättning, i Raseborg är det tekniska nämndens vägsektion som har hand om dem. Då man har ett väglag kan man ansöka om understöd från kommunen (varierar mellan kommuner) eller staten, för exempelvis grundförbättring.Hur fungerar ett väglag?
Ett servitut är rätt att använda annans mark för en väg. Men begreppet används inte mer, istället används ordet vägrätt.
I Raseborg finns 1823 fast bosatta hushåll som är delägare i ett väglag. Det betyder cirka 5000 personer eller 17 procent av Raseborgs befolkning. Samtidigt finns också 4550 fritidshushåll vid en väglagsväg vilket ger ytterligare 12 000 personer under under delar av året. Men överlag ser Calle Jansson från vägsektionen att vägarna som väglagen sköter är i gott skick.
- Jag tycker de sköts exemplariskt, de sköts väldigt bra. Många vägar är bättre än de allmänna vägarna.
Den väg som Dal enskilda väglag sköter om är drygt 6 kilometer lång och har 20 delägare.
- Vi grundades för ungefär 15 år sedan. Vi brukar ha ett möte per år, en årsstämma och är tre personer i styrelsen, säger ordförande Lase Lindberg.
I väglaget påverkar främst virkestransporter hur stor andelsavgiften är.
- Avgiften baserar sig på många olika saker. Om man har bil eller inte och hur många bilar man har, hur lång sträcka man utnyttjar, och om man utnyttjar vägen för tunga transporter, främst virkestransporter i det här fallet. Vi har nu samlat in drygt 5000 euro per år av de 20 delägarna. Av den summan är det främst tre som betalar över hälften. De allra flesta betalar en minimiavgift på cirka 50 euro. Och sedan anhåller vi varje år om stöd för underhåll från Raseborg och då och då har vi fått statligt bidrag, säger Lasse Lindberg.
- Det lönar sig att försöka hitta en sådan nivå på avgifterna att man kan hålla en jämn debitering varje år. Då undviker man extrema toppar. Man kan göra vissa mindre delar, exempelvis behöver man inte grusa hela vägen utan göra det bitvis. De år då snöröjningskostnaderna är låg så ska man inte heller sänka avgifterna utan istället göra sådant man inte har råd med de år då det varit mer snö. Dalvägen är ett bra exempel på hur man jobbar långsiktigt. Det är en lång väg men målmedvetet jobbar de upp standarden och gör lite varje år, säger Jansson.
Nyligen ar en del av vägen grusats och de senaste par åren har väglaget låtit dika delar av vägen. I år ska en del sprängningsjobb utföras.
Grunda ett väglag så länge alla ännu är överens
Det minsta antalet delägare i Raseborg 3 och det största över 500. Det kortaste är 150 meter långt och det längsta över 10 kilometer. Tre delägare är minimi för att grunda ett väglag. Ibland kan det vara svårt att komma överens då det gäller vägar och en del vägbråk kommer till allmänhetens kännedom. Ett allvarligare fall var vägbråket i Billnäs som i början av året gav fängelsestraff åt en markägare.
- Att grunda ett väglag är sätt att skapa ett forum för att diskutera olika åsikter innan man står på den punkten att man blir osams med sina gannar och friden är förstörd. Många väglag har kommit till på det sättet att man inte mer på frivillig basis kommit överens om hur man ska fördela de här väghållningskostnaderna, säger Jansson.
Det är vägsektionen som behandlar besvär och den har ett par fall varje år. Calle Jansson är sekreterare i sektionen.
- Vanligtvis är det inte vägfrågorna som ligger i grunden. Det ligger på en helt annan nivå, det är personligheter som inte kommer överens och det är där problemen oftast ligger.
Vi har ett väglag som vi nästan varje år har ett ärende i jorddomstolen med. Det är samtidigt kommunens kortaste väglag. Det mest extrema var när en delägare besvärade sig över vägstämmans sammankallande. Han hade en vägavgfit på 25 euro och den ansåg han inte vara några problem med. Men sättet på vilket stämman sammankallades på hamnade så långt att det hamnade i jorddomstolen. Den affären kostade honom över 6000 euro i rättegångskostnader. Det är alltså inte frågan om pengar och väghållning, utan något annat.
I Dalvägens väglag går det lugnt till. Hur gör man?
- Ja, kanske alla delägare är männsikor som inte så lätt är missnöjda. Jag vet inte, inte har det varit några bråk alls. Vi har kommit överens, säger Lasse Lindberg.