På torsdagen väntade Hangö teaterträffs festkommitté, publik och en blåsorkester på att galeasen Hoppet skulle segla in i Hangö. Ombord på fartyget fanns hela uppsättningen Memories for life, som är en del av Teater Viirus samarbetsprojekt Meeting the Odyssey.
- Nästa år turnerar vi i Medelhavet och sommaren 2016 turnerar alla de fyra produktionerna i den Grekiska skärgården, berättar Oskar Pöysti som är en av skådespelarna.
Sorg och lycka över livet
Memories for life är en intensiv föreställning, både fysiskt och psykiskt. Det är väldigt fysiskt och jag sitter med andan i halsen medan skådespelarna rusar runt på scenen så att svetten flyger. Dansarnas kroppar och styrka framhävs på ett fantastiskt sätt och de talteaterbitar som finns passar naturligt in i allt det fysiska.
Jag känner både sorg och lycka när jag ser föreställningen och den överhängande känslan efteråt är ett rus av vemod men också en lycka över alltings skönhet. Och en vilja att ringa farmor och fråga hur hon har det.
Förgänglig tillvaro
Det övergripande temat i föreställningen är ålderdom och död, vilket bildar en stor kontrast till allt det fysiska som också sker på scenen. Det kan också kopplas starkt till både Oskars och hans medskådespelerska Maria Ahlroths konstnärsskap.
- Grunden för mitt konstnärsskap är den otroliga lyckan över att leva och samtidigt den bottenlösa sorgen över att allt kommer att ta slut och inget är för evigt. På något sätt handlar den här föreställningen om alltings föränglighet och hur man bearbetar det.
- Jag påminner mig också om förgängligheten ibland och då uppskattar jag samtidigt livet, stunderna och vännerna mer, säger Maria som fångas i en känslig stund när vi börjar prata om döden.
Kontrasten till döden och höstens mörka kyla känns miltals ifrån där vi sitter på en varm klippa i Hangö omringade av doftande syrénbuskar och en måsunge som piper. Och precis som Oskar sa, hösten och vintern kommer och allt kommer att ta slut någon gång.
Konstnärspolisen kommer
Men tills allting tar slut gör vi ändå bäst i att koncentrera oss på konsten, vännerna och sommaren. Och publiken.
- Det var häftigt att spela för en rysk publik, man visste inte vad man skulle förvänta sig och vi hade hört att ryssarna är en väldigt krävande publik, säger Oskar.
Men det är inte heller alltid så att den egna branschpubliken är trevligare, kollegor kan vara riktiga konstnärspoliser och vara väldigt krävande.
- Kollegor kan vara en väldigt kritisk publik, men ger också mycket i gengäld, säger Maria.
Snart seglar Hoppet vidare till Estland med hela ensemblen och i augusti och september kan man se Memories for life på Viirus scen i Helsingfors.