Nordisk visfest i Hangö är Finlands äldsta visfestival som fortfarande efter 30 år bjuder på visor i morgon (13.6) och på lördag (14.6). Rainer Roth, ordförande för Visans vänner i Hangö minns vad som hände på den första Nordiska visfesten i Hangö år 1985.
- Det gamla ångtåget Ukko-Pekka kom från Helsingfors till Hangö med visfolk ombord som höll stationskonserter. Efter att tåget anlände till Hangö marscherade vi till konsertplatsen i Granstedts park.
- Det blev en succéartad konsert med 700 personer i publiken. Huvudartisterna var Cornelis Vreeswijk och Margareta Kjellberg.
Traditionen fortsätter i år
30 år senare klingar visorna fortfarande i Hangö.
- Vart femte år har vi haft jubileum. Vi är inte så mycket för uppvaktning, men vi har alltid haft tillskott i programmet. I år har vi redan hållit två kafékonserter i Hangö. Sedan så har vi de vanliga, traditionella konserterna i kulturmagasinet Victor på fredag och lördag.
På scenen står bland annat Göran Enqvist, Kai Pärnänen, Sara Selenius, den norska vistrubaduren Leo Leonhardsen. Fredagen avslutas med en konsert av Finn Zetterholm, som enligt Roth tillhör de stora vismakarna i Sverige. Det danska bandet Cornelis band ställer sig på scenen på lördag kväll.
Inte bara tjocka gubbar
En del kan förknippa visor med halvrunda, skäggiga män med gitarr, men föreningen Visans vänner i Hangö har lyckats locka ungt blod.
- Jessica Söderblom är den yngsta medlemmen. Hon är 22 år gammal och sjöng in sig i föreningen under vinterhalvåret.
Förövrigt så håller Roth med påståendet om gubbiga vismän.
- Jag gissar på att medeltalet för våra medlemmar är runt 50 plus. Men man är ju ännu ung när man är femtio år, säger Roth och inger framtidshopp i redaktör Sundström.
Hur har föreningen orkat vara så aktiv och ordna visfester i 30 år?
- Vi har entusiastiska medlemmar som vill jobba för att visan ska bevaras. Jag ser ingen annan förklaring.
Roth passar också på att nämna kulturmagasinet Victor som en delförklaring till fortsatt framgång för visorna i Hangö.
- Vi har den goda turen att vi fick en ordentlig konsertlokal i och med att vi skaffade kulturmagasinet Victor. Vi rustade upp den till en riktigt fin konstertlokal.
Hur definierar man en visa?
- Det handlar om en dikt som man sjunger och min åsikt är att det ska vara rim. När jag skriver visor så använder jag ”nödrim”. Då tänker jag mera på att vokalen ska finnas i slutet. Men läser man en dikt av en riktig skald så inte finns det några nödrim där, säger Roth.
Enligt honom kan vilken låt som helst vara en visa.
- Det handlar om hur man framför visan, med vilken attityd. The Beatles har varit en stor inspirationskälla för mig.
Den mest historiska vismakaren Carl Michael Bellman är känd för lättsamma och skämtsamma visor, medan andra skriver ledsna texter. Har visor ett centralt tema?
- För mig har det alltid varit kärlek och naturen. Jag har inte skrivit så många visor, kanske 25 stycken, men vi kan konstatera att de flesta handlar om kärlek i någon form, säger Roth.
Ja, vad är mera lämpligt än kärlek och natur när man är i Hangö?