Det var inte vilken matbutik som helst som höll öppet för sista gången idag. Den lilla K-affären Henelius har berört Karisborna så mycket att tiotals blombuketter samsas i fönstren och tårar på både kunder och personal har flödat de senaste veckorna "så de nästan tagit slut". En 64-årig köpmannakarriär är nu också slut för Inge-May Henelius.
85-åriga Inge-May Henelius skär upp kött för en av de sista gångerna i butiken. Vad tänker du just nu?
- Det är trist, jag skulle bara vilja sätta mig ner och gråta, säger en tårögd Inge-May. Jag vill helst krypa undan allt ihop, jag är inte den som tycker om ståhej.
Varm atmosfär
Men butiken har fått mycket uppmärksamhet de senaste veckorna. Kundernas, Karisbornas och mediernas intresse har varit stort, blombuketterna avlöser varandra som i en blombutik, hälsningarna och korten är många.
"Man har känt en god och varm atmosfär då man stigit in i er butik. Ni har alla brunnit för ert jobb, ni har varit kunniga och villiga att betjäna. En vänskap som fordrar så lite men ger så mycket har med åren byggts upp. Tack för många givande samtal i både medgång och motgång" står det på ett kort.
Många kunder håller med om att personalen har bjudit på en ovanligt stor dos medmänsklighet och värme i något som fortfarande har känts som en bybutik. En av dem har just hämtat in en blomma.
- Det här är sorgligt, det är med tårar i ögonen jag är här. Jag jobbade här 1986-1987 på helger och kvällar, säger en kund som är så rörd att hon har gåshud. Jag har handlat här sedan jag var tre år och trots att jag flyttade hemifrån så fortsatte jag handla här. Det är ledsamt. Men de är värda sina pensionsdagar.
Anne Lindgren har jobbat på Henelius i nästan 50 år och varit Inge-Mays högra hand. Har det varit många tårar den sista dagen?
- Jo, och förra veckan, och veckan före det. Snart finns det inte flera.
Inget lätt beslut att fatta
Inge-May Henelius har varit K-kedjans näst äldsta köpman och den äldsta i södra Finland. I den fastighet butiken nu verkar har den funnits sedan början av 1950-talet. Hon fattade beslutet att stänga på julafton. Dels är personalen själv i pensionsåldern och dels gjorde byråkratin och reglerna sig påminda genom att städskåpet och golvet borde ha förnyats för att butiken skulle ha kunnat fortsätta.
- Inte var det lätt att ta ett sådant beslut, säger Inge-May.
Hon önskar att hon har möjlighet att göra en resa då allt lugnat ner sig.
- Till Wien eller Amsterdam, säger Inge-May. Jag tycker om de städerna. Man kan sitta ute på cafeérna och äta gott, titta på folk.
De kommande dagarna ska allt stängas, släckas och avslutas, vätskorna ska tas ur maskinerna. Efter stängningen får Inge-May sova längre och också sova hela nätter. Nu har hon stigit upp klockan sju, men också tagit emot varor varje natt klockan halv tre.
- Då har det kommit torra varor, kött och korv. De måste fås in i skåpet genast, inte kan de stå ute.
Närbutiken blir allt viktigare igen
En av dem som den sista dagen kommit för att avtacka butiken är Keskos regiondirektör Timo Huurtola.
- Det är vemodiga stämningar. Det ser ut som om närbutiken håller på att få tillbaka sin roll i samhället. Då är det extra sorgligt och synd att en sådan här välfungerande butik försvinner. Styrkan i närbutiken är att den är nära och personalen har en helt annan roll. Man kommer till den och delar med sig av både glädje och sorg, säger Huurtola.
Han lyfter också fram värdet i att hon fortsatte ensam som företagare trots att hennes man dog redan år 1967.
- Du gav ändå inte upp, precis som det hör företagandet till, säger Huurtola.
I och med att butiken stänger, finns det inte längre någon kvartersbutik i Karis, vilket Huurtola ser att skapar ett stort tomrum.
23.5.2014 En era i Karis tar slut när Henelius stänger butiken