Varför uttalar en del västnylänningar ordet tala så att båda vokalerna är korta? Vår dialektexpert numer två i serien av västnyländska dialekter, Lars Malmberg från Ingå, säger att Karisborna har rätt historiskt sett då de använder korta vokaler.
Skillnaderna handlar om de korta eller långa vokalerna. Exempelvis det korta a:et i början av ordet Fagervik. I Ingå säger man "Faaagerviiik" och i Karis meed både kort a och kort e "Fagerviiik". Samma med städa, tala, äta... Ingåborna använder en lång vokal i början, Karisborna kort.
- Jag misstänker att det är ett herrskapsuttryck i Ingå, kanske från Fagervik herrgård. Ingåuttalet kan vara ett inflytande från högspråket.
- Men historiskt sett så har Karisborna rätt då de använder den första stavelsen kort. En del västnylänningar har ändå skämts för sitt uttal av korta vokaler i början av och också en extra betoning på sista a:et, säger Malmberg.
Man tror att den här accenten kom i början av vikingatiden. Vid vikingatidens slut och början av medeltiden hade alla ord den här accenten, orden hade då också en extra höjning på den andra stavelsen.
- Och den första stavelsen var inte förlängd såsom i Helsingforssvenskan, den var som i Västnyland. Vi talar en medeltida svenska, helt enkelt, säger Malmberg.
Helsingforssvenskan däremot har en stark betoning på första a:et och den ser Malmberg att är i minoritet.
- Om vi har 9 miljoner människor som har den korta betoningen runt om i Norden och 35 000 som har den långa så kan vi inte säga att Helsingforsiskan ska vara en norm.
Accenten håller ändå på att försvinna exempelvis i Ingåtrakten trots att den ännu finns kvar i gamla Ingåbors språkmedvetande.
- Men den är stigmatiserad, den är inte bra. Jag har ändå alltid sett Snappertuna som den här accentens kärnområde. Ingå till exempel är lite för nära Helsingfors.
Men det västnyländska ordet dabbig, varför använder en del dabbiger och andra dabboger?
- Og är den gamla svenska ändelsen. Ig är en tysk ändelse som kommit in i svenskan i slutet av medeltiden.
Dialekter kan också kallas småspåk, de har utvecklats parallellt ur fornnordiskan. Men Västnyland har en dialekt som ingen riktigt beskrivit.
- Inställningen har ganska länge varit att det är skamligt att prata dialekt. Jag tror att den har ändrat under det senaste decenniet. Men nu har jag ännu hört kommentarer. Vi frågade om vi fick komma in i en skola och berätta om språk och dialekter för eleverna. Nejnej, inte hade de tid med sådant, de skulle lära sig svenska och med svenska menades högspråket. Attityden har varit och är fortfarande lite negativ, säger Lars Malmberg.