Kräftsäsongen inleds på måndag klockan 12, men pesten påverkar många inbitna kräftare. Inte minst Erik Nordström som tidigare sålt 10 000 kräftor. Dessutom har flodkräftorna i hans hemtrakter i Karislojo nästan helt försvunnit.
Erik Nordström tar emot med en fiskfylld hink och en plastlåda i högsta hugg. Fiskarna ska fylla mjärdarna, det vill säga kräftburarna. Den tomma plastlådan ska fyllas av kräftor från den damm vi står på stranden av.
I Karslojo har Erik Nordström kräftat i 60 år. Först som pojke från båten på natten med ficklampa då han lyfte upp kräftorna en och en. Sedan blev kräftandet en hobby vid sidan om arbetet som lantbrukare på gården Kattelus. Hobbyn utvecklades och Nordström lät bygga några egna dammar där man först låter kräftorna växa upp för att sedan släppa ut dem i sjöar där de blir ordentligt stora. Nordström sålde 10 000 kräftor per år ändå tills kräftpesten kom för fyra år sedan.
- Efter det har det varit lite dåliga år. Nu säljer jag bara några hundra. Signalkräftan brukar klara pesten bra, men smittan har påverkat signalkräftorna mycket också. Det har kommit en lite annan sorts pest än hos flodkräftorna.
Nästan inga flodkräftor kvar
Det finns dessutom väldigt få flodkräftor kvar i Karislojo.
- För tio år sedan fanns det flodkräftor i fem-sex sjöar, nu vet jag bara en sjö i närheten som har flodkräftor.
I en damm har Erik Nordström lite flodkräftor. Men han är skeptiskt till om stammen kommer att repa sig till det den varit. Inte heller den forskare han har kontakt med vågar säga något om framtiden.
- Vi har några konstgjorda dammar som är mellan en och en halv och fem hektar. Det största problemet i dem är att det blir för mycket kräftor så de blir för små. Vi får just inte matkräftor, vi fångar dem istället härifrån och lägger ut dem i sjöar där de har mer utrymme.
Kräftorna äter upp varandra
Han står på stranden av den minsta dammen. Erik Nordström drar i ett rep som är fäst i strandkanten och upp ur vattnet kommer en liten avlång plastbur, en mjärd. Den har två mindre hål i båda ändorna där kräftorna kan krypa in. Det finns ett tjugotal kräftor i mjärden som rutschar ner i plastlådan. En del är bara fem centimeter långa, andra femton. Efter att mjärden är tömd plockar han in några fiskar, stänger låset och kastar den bruna kräftburen tillbaka i dammen så att den igen lägger sig på botten i väntan på nya djur.
Nere på dammens steniga botten kryllar av bruna kräftor i alla olika storlekar. Det känns inte särskilt lockande att lägga ner fötterna där.
- Titta, där är en stor som ska äta den lilla, säger Nordström. De äter varandra speciellt då de just bytt skal. Då är kräftorna mjuka som silikon.
Vi vittjar mjärd efter mjärd. Det går fort och hinken fylls lätt med ett hundratal kräftor. Erik Nordström är van. En till två gånger per dag går han igenom dammarna.
Det har skett en generationsväxling på gården för fyra år sedan, så Nordström är egentligen pensionär. Men han haft fortsatt med sin hobby då inte ungdomarna ville ta över den, säger han.
Stövlar och båtar är olika
Enda sättet att undvika kräftpest är att bara använda redskapen i en och samma sjö hela tiden - eller desinficera allt om man byter plats. Erik Nordström säger att han är noggrann med det.
- Vi har olika redskap för alla platser, också stövlar och båtar. Fisken fångar vi endast i rena dammar eller om man använder annan fisk så måste den frysas, säger Nordström.
I konstgjorda dammar får man kräfta året runt men Nordström kräftar bara under den vanliga säsongen.
- Kräftan är en säsongsprodukt, säger han.
Den svala och regniga försommaren har gjort att kräftorna just nu kan vara lite mindre än normalt men trots det räknar Centralförbundet för fiskerihushållning med att fångsten blir normal, det vill säga mellan 8 och 10 miljoner kräftor. Av dem är 2-3 miljoner flodkräftor. Kräftor får fångas ända fram till sltuet av oktober.
Kräftor i egna dammar
Erik Nordström har några egna dammar där han kräftar.
