I Sjundeå hade man sina egna dialektala uttryck i anslutning till lantbruket; hästkraken och ungtjuren bodde på gården tillsammans med ligusjuka hönor - hönor som ville ruva.
Sjundeåbon Ingmar Nyberg och tenalabon Stig-Henrik Wikström har tittat närmare på ord med anknytning till lantbruket i bygderna.
- Jag minns att min far talade om hästkaakkin och tjurpulackin, hästkrake och ungtjur. "Kokrattor", kor, fanns det också. Man sade "sila" när det var tal om en sele och "stiga" då en stege var i användning. Och hästarna de "tomlade sig" dvs tumlade om.
Ingmar vet berätta att det i hönshuset fanns "vagglon" eller trästänger dit hönorna sökte sig till natten. Var hönsen "ligusjuka" var de redor att ruva. Däremot var en "ligu" ett ställe där vilda djur redde sig ett bo eller en sovplats i skogen.
Med eller utan d
Några intressanta böjningsformer visar att man i folkmun gärna ville lägga till ett d i ordet mull, det blev "muld". Samma sak med ordet källa eller brunn som blev "käldan".
- Man brukade också säga att "vägarna dambar". Den här böjningen kan ha anor från medeltiden, spekulerar Ingmar Nyberg.
Enligt Stig-Henrik Wikström talade man i Tenala om "bålston" då svinet brunstade. "Båndor" talade man också om och avsåg, precis som i Sjundeå, sädeskärvar som bundits.
- Sättet att uttrycka sig och ordvalet är ganska lika här i våra kusttrakter. Det är i uttalet det kan finnas lokala skillnader, säger han.
Lamborede och käldtrosk
Elvi Wigelius ringer in och berättar om ordet "lamborede". Det handlar om nånting som inte var mycket värt. "Käldtrosk" är en groda som trivdes i källor.
- Trosk kunde också vara den vita beläggning som ett sjukt barn hade i halsen, påpekar Stig-Henrik.
"Kråkloger" kan man vara i Sjundeå, enligt en annan lyssnare. Då krånglar man till det eller är krånglig. En brynsten kallades för "vitjon" medan en stor stock benämndes "gårluns". Då man drog upp båten kunde man "dra upp ökstockin".
"Fimmelstänger" satt i kyrksläden medan skaklar fanns i den vanliga arbetssläden.
Utsocknes rötter
En lyssnare berättar om hur man förr i tiden använde ordet "schalimojer" då man var trött. "Sudomoika" var det dialektala ordet för fritt växande tvättsvamp.
- Här kan vi kanske spåra influnser från ryskan, funderar Ingmar Nyberg och Stig-Henrik Wikström.