Den praktiska delen av Ekenäs gymnasiums kurs i lokalhistoria pågår som bäst på en skogsbevuxen kulle i östra Solberg, några kilometer från Degerby.
Kursdeltagarna har stövlar på fötterna och spadar samt sopborstar i händerna samtidigt som en grävmaskin gör grovjobbet med att flytta jord och stora stenar. Eleverna är med om att gräva fram en rysk, eller rättare sagt sovjetisk, bunker från Porkalatiden.
Bunkerområdet uppskattas vara cirka 30 meter i diameter, det är alltså en rätt stor bunker.
Ryssarna arrenderade just det här området i 11 år av Finland och gav det tillbaka år 1956. Den här fanns som utpost mot järnvägen och också mot den finska gränsen västerut, som låg några hundra meter bort.
Många hundra bunkrar
Det fanns flera hundra bunkrar då ryssarna lämnade området, men många är förstörda eftersom de sprängdes av ryssarna innan de for. Därför är sannolikheten liten att de innehåller exempelvis ammunition som kan göra dem farliga.
- Vi har fyra på våra marker, det här är nummer två som vi tittar på, säger markägaren Bengt Holmström som själv var tio år då föräldrarna fick komma tillbaka till området efter ryska tiden.
En del försvarsbunkrar har varit gjorda för vistelser under längre tider så att det gått att exempelvis både äta och sova i dem. Andra har bara använts för tillfälliga vistelser. Exakt hur den här har använts känner ingen för tillfället till. Men en kanon har stått ovanpå bunkern på en plattform.
En ingång öppnades
En av bunkerns ingångar öppnades under eftermiddagen och eleverna kom någon meter in till en palts där ingen varit sedan år 1956. Också den här bunkern verkade vara sprängd.
- Nu är det här spännande, bra att komma bort från teorin lite, säger eleven Patricia Hällfors. Det skulle vara trevligt att komma in här men det verkar så sprängt. När man tittar in ser man bara en massa sten och sådant som man inte vet vad det är.
Öppningen påminner om en grotta och inne i rummet fanns främst sten och armeringsjärn. Men eftersom bunkern är stor är mycket outforskat.
- Det här är minsann lokalhistoria det här. Att vi är här är tack vare markägaren som kom med det här erbjudandet och idén, säger historieläraren Sture Lindholm.