Häromveckan (25.9) var det ingen toppenstämning på rälsbussen mellan Ekenäs och Karis.
I och med att biljettautomaten ombord hade tagits i testbruk fick passagerare stå och köa till den enda automaten i den rullande rälsbussen, i stället för att sitta på sina platser. Automaten var inte heller så enkel att tas med.
Det hjälpte inte att jag hade köpt biljett på förhand utanför Ekenäs station till rälsbussen kl. 16.37 mot Karis. Då jag hade suttit på min plats en stund hördes ett utrop där passagerarna informerades om att biljetter kan köpas i biljettautomaten ombord, och att den passagerare som redan har biljett ska gå och visa den för automaten.
Konduktören kommenderade oss till automaten
– Måste jag lämna min sittplats och mitt bagage för att ta mig till ena ändan av rälsbussen?
Det undrade en upprörd dam i vagnen.
– Visst är det nödvändigt, och bagaget hålls nog kvar på sin plats, svarade konduktören.
Det fanns nämligen en konduktör ombord för att lära upp folket så det klarar av sin resa med den snart konduktörslösa rälsbussen.
Automaten svåråtkomlig
Jag började ta mig fram i rälsbussen i rikting mot automaten vid vilken passageraren ska stå och trycka oberoende av om biljett har köpts eller inte. Vid det här laget var rälsbussen redan välfylld efter att många beväringar hade stigit på vid Dragsvik anhaltspunkt, som försvarsmakten åtminstone år 1990 kallade platsen där tåget stannade.
Den enda automaten har alltså placerats i ena ändan av rälsbussen, bakom en stor toalett, vilket gör att passagerarna ska igenom en smalare passage för att ta sig ända fram.
Det var i det här skedet jag kände mig som boskap. Det var kö till automaten – och undra på det. I stället för att, som tidigare, få sitta på min plats, var jag nu av VR tvingad att åka rälsbuss bakåt stående i en kö till en automat, som minskar behovet av konduktörer.
Automaten ser inte så bra
När det äntligen var min tur var det inte så där bara att tackla automaten. Kanske den var överhettad av all trafik från passagerarkön. Först ska jag genom att trycka på skärmen meddela automaten att jag nu önskar visa min tågbiljett som jag för en stund sedan har köpt i en annan automat. Lite så där som att be om audiens hos automaten.
Utan konduktörens hjälp skulle jag väl fortfarande stå där och febrilt vifta med min biljett. För automaten ser dåligt.
Det gäller att vifta med sin biljett
Automaten öppnade nu sitt röda öga som lyste för att få syn på min biljett. Men det var inte så enkelt, för det gällde för automaten att få syn på den lilla fyrkantiga QR-koden på den lilla lappen. Exakt framför den röda stråle som kommer ut från automatens öga ska koden placeras. Jag försökte placera min biljettlapp på rätt ställe. Men automaten reagerade inte. Konduktören sa att det gäller att röra på biljetten av och an, så jag satte i gång att vifta med min biljettlapp.
Avståndet till automaten ska vara korrekt
Då inte heller det hjälpte ansåg konduktören att jag borde skapa ett större avstånd till automaten, och det lät ju nog som en mycket bra idé. Förhållandet till automaten var nämligen inte så varmt. Men till sist pep automaten till och undrade avslutningsvis om jag ville ha en ny lapp - ett kvitto till minne av den här händelsen. Det ville jag inte ha.
Pendlare och beväringar klarar sig
Folk med månadskort klarar sig bäst i framtiden i rälsbussen, för kortet behöver inte visas för automaten, utan kortet visas bara upp om det kommer en kontrollant ombord. I torsdags borde jag ha varit beväring. De fick sitta skönt på sin plats och klarade sig med att bara visa konduktören sitt resekort.
Många frågor
I ett senare skede ska det gå att köpa biljett i automaten ombord också med mynt och sedlar, och inte enbart med kort.
VR har tidigare meddelat att konduktörerna kommer att försvinna från turer med ”få” passagerare – som trafikeras med bara en enhet i stället för två.
Men hur kan VR alltid på förhand veta hur många som kommer att stiga ombord? Och också då det finns bara lite passagerare ombord finns det tydligen utmaningar för VR att få servicen att fungera i praktiken.
Varför kan passagerare inte i automaten på stationen checka in sin köpta biljett så VR vet att biljetten är använd? Då kunde passageraren som tidigare direkt sätta sig på sin plats.
Hur skönt blir det för folk med mycket kläder, många väskor eller små barn att först köa till en automat som inte är så samarbetsvillig, för att sedan i något senare skede hitta fram till en ledig sittplats? För alla vågar knappast lämna sina värdesaker obevakade.
Hur går det för alla dem som behöver hjälp av konduktören med till exempel väskor eller barnvagnar?
Och hur ska äldre eller barn klara av att ensamma åka rälsbussen då det är nödvändigt att tampas med det där rödögda spektaklet för att få åka med?