Många i vårt samhälle vill ha ett tempo där det ska hända hela tiden och allt ska gå snabbt. Vi måste ha telefonen med på wc och en normallång teaterföreställning gör att publiken oroligt skruvar på sig. Vad händer med våra teaterföreställningar, utställningar eller kulturrecensioner i en sådan värld?
Tid är en bristvara för allt fler i dagens samhälle, samtidigt som olika sorters medier blivit en stor del av vardagen.
- Tekniken har åstadkommit fenomenet det distraherade klickbara, ständigt uppkopplade samhället. Våra hjärnor går på högvarv och behöver hela tiden den där stimulansen. Vi kan inte stå fem minuter och vänta på en buss utan att ta fram telefonen. Eller man kan inte gå på wc innan telefonen är hittad. Det är ett beroendeförhållande. Tekniken är ju det som har satt oss i båten men tekniken har också möjliggjort mycket positiva saker, säger Oskar Pöysti. Han är hemma från Ekenäs, idag skådespelare på teater Virus och hör också till gruppen som håller i trådarna för teatern.
Han deltog i kulturseminariet Här och nu! Sex röster om kultur i utveckling" som hölls på Västra Nylands folkhögskola i Karis. Det var en dag där flera röster från kulturfältet delade egna erfarenheter och skapade debatt om dagens kultur. Två andra röster på seminariet var Anki Hellberg-Sågfors och Åsa Stenberg-Albjerg.
Teatern hänger med på snutt-tåget
Dagens snuttifiering innebär att samhället allt mer handlar om snabbt tempo, korta stunder och snabba intryck. Som skådespelare ser Pöysti också att det påverkar teatern.
- Det är en poäng att folk inte mer orkar sitta tre timmar på teater, publiken börjar skruva på sig. Kanske vi följer med där lite, vi tar det i beaktande att man inte orkar sitta längre än så här. Men teatern har det trumfkortet att man också vill mingla i foajén och vara social och det är ett sätt att locka in publiken till teatersalongen bredvid, säger skådespelare Oskar Pöysti. Men det kan absolut finnas en fara där också, att teatern hänger med på snutt-tåget.
Borde man gå mot det?
- Det finns ändå vissa saker som inte kan berättas på fem minuter och en punchline.
Det är svårt att hinna ge sig tid att uppleva speciellt under vissa skeden i livet, vilket kräver en del av kulturproducenterna.
- Det är en utmaning för människan idag att ge sig tid, låta sig uppleva och låta sin frågeställningar ifrågasättas, verkligen tänka efter. Den tiden får man när man studerar och också gå på kulturevenemang. Men mitt i livet är det svårt att ta sig den tiden. Då blir det en utmaning också vilka konst- och kulturevenemang man erbjuder, säger Anki Hellberg-Sågfors.
Hon är kulturproducent hemma från Kyrkslätt. Hon har de senaste 7 åren jobbat med projektet Produforum. Hon ser också att tekniken gör att publiken ställer andra krav på framtidens kultur.
Publiken behöver en roll
- Det nya är också hur man kan vara aktiv. Via de sociala medierna är man van att får ha en roll. Då blir det en utmaning för de traditionella konstformerna att hur kan man ge publiken en roll? Hur kan man skapa tillsammans?
Tillgängligheten på nätet har också gjort att kulturdebatten förändrats i grunden.
- Kulturdebatten har demokratiserats. Vem som helst kan uttrycka sig i en blogg eller på sociala medier. Det är fint, samtidigt är det också ett mer splittrat kulturklimat. De centrala redaktionerna försvinner. För att få genomslag i en kulturdebatt idag kan vara svårare eftersom det är så splittrat. Endast en liten nisch i vårt samhälle läser ett inlägg och är intresserade av det. Tidigare var det som skrevs i Dagens nyheter eller i Hufvudstadsbladet det man talade om, det var grejen. Så är det inte idag, konstaterar Pöysti.
- Vi är bra på debattera, kommentera och snabbt omsätta debatt kring kultur. Men att vara kreativ och skapa kultur har lite dåliga villkor just nu. Kulturfältet är trängt i dessa ekonomiska tider. Men jag vill föra fram som folkbildare att kämpa för att hålla kvar den fria bildningen av samtal, upptäckter, möten, gemenskap och kurser, säger Åsa Stenvall-Albjerg som bland annat länge dragit skrivarkurser och skriver själv.
Tänk gränsöverskridande i skolan
Frågan om hur man bäst når publiken är något som många kulturproducenter grubblar över idag. Hellberg-Sågfors ser att man måste ta in den där var människorna är, allt från daghem till äldreboenden.
- I skolan lär vi dessutom ut just nu att livet är indelat i en massa olika delar. Bildkonst är helt skilt från matematik, historia är helt skilt från musik. Sedan ska man resten av livet få allt att passa ihop. Jag tycker att man där kunde ta in gränsöverskridande "tänk".
Kulturen är ekonomiskt trängd idag. Men finns det då någon sektor som är extra styvmoderligt behandlad?
- Man kunde prata länge om bokbranschen, säger Åsa Stenvall-Albjerg om bokens korta livstid. Böcker arbetas fram under många år med blod, svett och tårar. Sedan är författaren i rampljuset någon dag eller någon vecka och boken har sin tid under några månader, sedan är det nytt som gäller. Det är klart att det påverkar, också att förlagen har det kärt. Men fortfarande vill människor ha berättelser och böcker, de vill läsa om andra och möta andra människor, de vill försjunka i texter. Det kommer aldrig att ta slut oberoende om det är e-böcker eller pappersböcker vi ser i framtiden.
Som inspirationskälla kring kulturtankar kommer en ny bok ut den sista oktober, Kulturkokboken.
- Det är en tankebok att bli inspirerad av. Den har över 20 skribenter som skriver om vad som hänt och utvecklats under Produforum-projekten. Det handlar om att utveckla ideér, leda öppenhet, vilka attityder du behöver för att skapa nya samarbeten eller för att börja jobba inom en ny kultursektor, eller för att få ideér spridda över olika regioner, säger Anki Hellberg-Sågfors.