Janna Thorström är grafiker, författare och programmakare. Som 18-åring veta att hon lider av en muskelsjukdom som gör att musklerna efterhand förtvinar. Hon fick också veta att de flesta som fyllt 30 sitter i rullstol. Tack vare alternativa behandlingsmetoder och stark självdisciplin har Jannas muskler blivit starkare och vid fyllda 46 klarar hon sig långt på egen hand. Och nej, hon sitter inte i rullstol.
Hur skulle det kännas att vid nyss fyllda 18 få diagnosen muskeldystrofi, limb-girdle, och i samma veva få veta att musklerna kommer att bli så svaga att man inte klarar av att gå eller stå och att man småningom kan behöva en andningsapparat?
- Det var nog en underlig sak att tas med, speciellt i en tid av ens liv när allt är möjligt och öppet. Plötsligt får man en diagnos som gör att mycket som man planerat inte ens är möjligt.
Janna antar att hon blev deprimerad. Hon kände sig ofta förkyld och lät bli att gå till skolan. En tid festade hon ganska vilt, vilket också var en del av hennes sorgarbete. Janna hade drömmar om att studera till läkare, men blev avrådd av en läkare som sade att det yrket nog skulle bli för tungt för henne.
- Nu efteråt har jag tänkt att jag borde studerat medicin i alla fall.
Janna Thorström har nämligen inte blivit rullstolsbunden. I dag är hon så pass stark och energisk att hon orkar jobba heltid. Hennes muskler har blivit starkare vilket står i strid med västerländsk diagnos.
Vad är då limb-girdle muskeldystrofi för sjukdom?
- Det är när muskelfibrerna långsamt bryts ned och ersätts av bindväv och fett. Det är de stora muskelgrupperna, rygg, axlar och bäcken som påverkas mest.
Janna har aldrig varit bra på redskapsgymnastik eller löpning, men det var under ett år som utbyteselev i USA hon började märka att det kändes underligt att gå i trappor. Hon blev också väldigt trött av att skida slalom. Hennes ben skakade. När Janna kom hem märkte föräldrarna genast att hon gick annorlunda. Efter många undersökningar fick hon sin diagnos. Då hade hon nyss fyllt 18.
Hjälp av ayurveda och qigong
Några år senare träffade Janna en kvinna som lider av samma slags muskeldystrofi. Den 34-åriga kvinnan satt i rullstol, hon hade andningsmaskin om nätterna, kunde stå i cirka fem minuter om någon lyfte upp henne, men var inte kapabel att gå längre. Janna beslöt sig då för att pröva alternativa behandlingsformer. Hon har bland annat rest till Indien sex år i rad och fått ayurvediska behandlingar.
- De sade att förändringen kommer att ske långsamt. Nu har mina muskler börjat växa tillbaka och jag har mera muskelstyrka.
I Indien arbetar man mycket med matsmältningen, metabolismen. När kroppens metabolism fungerar bättre kan också muskelcellernas metabolism arbeta bättre.
Janna i Indien
Janna tränar också qigong. Under flera års tid tränade hon två timmar per dag. Nu när Janna känner sig friskare och starkare, bland annat har muskelkramperna som besvärat henne i femton års tid försvunnit, har hon minskat sin träningstid till en timme per dag.
Bakom Jannas starkare muskler ligger alltså många år av stark självdisciplin, men Janna ger också en eloge till sina fysioterapeuter.
- Man behöver också tro på att det går att skapa en förändring. Den västerländska medicinen är inte speciellt positiv.
Australien
Långt innan de ayurvediska behandlingarna i Indien reste Janna Thorström till Australien för att pröva på alternativa hälsometoder. Det här var strax efter att hon hade blivit klar med sina studier vid Konstindustriella högskolan. Janna hade hört att Australien hade mycket att erbjuda vad gäller alternativa behandlingar.
- Jag gick bland annat på yoga, fick akupunktur och började meditera. Det var en riktig upptäcktsresa. Min sjukdomshistoria började vända till det bättre.
Jag har haft synska tendenser alltsedan jag var barn
- På mitt första meditationsläger funderade jag varför ingen någonsin lärt mig hur medvetandet påverkar kroppen.
Från början var det tänkt att Janna skulle stanna ett halvt år i Australien, men det blev slutligen fem år. Hon träffade en man och började studera. Janna gick en medicinskt intuitiv utbildning.
- Jag har haft synska tendenser alltsedan jag var barn. Nu fick jag ramar för mycket av det jag hade upplevt och verktyg att förstå och hantera det.
Synskhet
I Jannas barndom finns händelser som hon aldrig berättat för någon, i rädsla för att uppfattas som konstig. Hon kunde se in i sin egen kropp. Hon hade fyllt sex år och stod framför en spegel. Plötsligt kunde hon se förbi huden, in i kroppen. Janna blev rädd, men också fascinerad.
- Jag började spegla mig väldigt ofta. Ibland hände det på nytt, ibland såg jag ingenting. Jag tror nog jag försökte berätta om vad jag såg, men de vuxna brukade alltid skämta bort det och säga att Janna är så fåfäng när hon står där och speglar sig.
- Vad är sedan fantasi och vad är riktiga upplevelser. Det är svårt att förstå. Men när jag gick kursen i medicinsk intuition träffade jag många andra vuxna som hade haft liknande upplevelser.
Janna Thorström har på senare år gjort en tv-dokumentär om synskhet tillsammans med kollegan och vännen Emma Fogelholm.
- Vi ville göra dokumentären för att visa hur synskhet fungerar i vanligt vardagsliv, inget sensationellt.
Dokumentären om den synska biologen blev startskottet för ett produktionsbolag där Janna och Emma jobbar tillsammans. I planerna finns också att göra fiktion. Drömmen är att göra en långfilm.
Här kan du läsa mera om Jannas och Emmas dokumentär
Janna gick också en lärarutbildning inom medicinsk intuition. En tid höll hon kurser i Australien, Thailand och USA. Men i något skede blev Janna tveksam till att lära ut metoderna.
- Ska jag verkligen ge verktyg till människor, när jag inte vet om de klarar av att hantera den så kallade osynliga världen?
- I USA var kursdeltagarna väldigt olika. Det kunde finnas psykiskt labila kursdeltagare, det fanns typiska ”wanna be new age” personer som så gärna ville se den andliga världen och så fanns det personer som kursen på riktigt var ämnad för. Jag kände att jag inte kunde kontrollera vem som kom på kurserna och därför beslöt jag mig för att sluta.
I dag kan hon vid behov hjälpa vänner och familjemedlemmar om de vill att hon ska titta på dem. Men i övrigt utövar hon inte medicinsk intuition.
Åren utomlands
Totalt bodde Janna elva år utomlands. Hon bodde fem år i Australien, därefter några år i Thailand och ytterligare några år i England.
- Egentligen har mitt resande inte varit speciellt planerat. Det har bara blivit så.
När Janna separerade från sin pojkvän i Australien var det nämligen meningen att hon skulle åka hem. men eftersom hon inte fick en flygbiljett direkt hem till Finland var hon tvungen att vänta några dagar i Bangkok. Där mindes hon att hon sett en broschyr om ett hälsoställe i Thailand som hon blivit lite nyfiken på. Hon bestämde sig för att bli några veckor i Thailand. Efter en blixtvisit i Finland reste hon till USA för att hålla några kurser i medicinsk intuition. Väl hemma i Finland igen insåg hon att Finland var lite för kallt för henne. Janna återvände till Thailand. Där bodde hon några år. Från Thailand blev det England där Janna skulle delta i ett meditationsläger. Också här blev det en längre vistelse än planerat. Janna bosatte sig i England.
- Så här går det i mitt liv!
Ungefär samtidigt som Janna Thorström gav ut sin första bok, Vinterbad, flyttade hon tillbaka till Finland. Idag bor Janna Thorström i Kottby i Helsingfors. Hon är född i Esbo, har gått i skola i Grankulla och studerat i Helsingfors. Hon har också bott i Ekenäs, där hennes familj fortfarande bor.
- I början kändes det till och med lite underligt att ha egna väggar, kylskåp och en egen säng.
Frihet
Begreppet frihet är viktigt för Janna. Men i och med muskelsjukdomen har friheten förändrats. Tidigare förknippades friheten med spontana bio- och konsertbesök. I dag är det inte alltid möjligt att vara lika spontan vad gäller till exempel promenader eller andra företeelser som sker utanför hemmet. I stället har begreppet frihet förändrats och fördjupats.
- Jag har funderat mycket hur jag kan vara fri i den situation jag är och hur jag kan förverkliga mina planer och drömmar.
- Det handlar också om kommunikation med andra människor, bland andra assistenter och vänner. Tidigare hade jag en föreställning av att frihet handlar om att kunna göra saker ensam och på eget sätt. I dag inser jag att friheten kan finnas i kommunikationen mellan människor.
Janna ber ofta om hjälp när hon rör sig ute, såväl hemma i Helsingfors som på sina resor och vistelser utomlands. Hon har märkt att människor blir glada av att få hjälpa. Att bli hjälpt upp på en hög stol eller buren in i ett tåg är inte speciellt märkvärdigt utomlands.
- Hemma i Finland är människor mer hämmade. Men bara de fått hjälpa en gång, känns det betydligt lättare och mer naturligt nästa gång.
I mitten av januari packar Janna resväskan igen. Den här gången åker hon faktiskt inte till Indien utan till Vietnam. Under fem veckor har hon för avsikt att resa runt till flera olika städer och byar.
- För tillfället känner jag mig nöjd med mitt liv. Det känns som att jag kan göra de saker jag vill. Min sjukdom begränsar mig inte. Jag kan ändå ha ett bra liv.
I Samtal om livet med Janna Thorström kan du också höra om Jannas författarskap. Programmet sänds fredagen den 9 januari kl 11.03 och lördagen den 10 januari kl 20.03