Tenoren och körledaren Caj Ehrstedt är död. Han avled stilla i sitt hem på söndagen efter en kort tids sjukdom. Caj Ehrstedt blev 77 år.
Caj Ehrstedt var det äldsta barnet i en syskonskara på fem. Då han föddes på Kimitoön i november 1937 var Finland i högsta grad ett agrarsamhälle och familjen fick sin utkomst från jorden och sjöfarten, som man hade fått i generationer. Som barn sysslade Caj gärna med musik och då han anmäldes till första klass lär mor Hjördis ha sagt till skolföreståndaren att "läsa kan han inte, men sjunga, ja det kan han!" Och sången blev Cajs liv.
Studier i Nykarleby
Som skarans äldste var Caj en förebild för de yngre syskonen. Han tog också på sig ansvaret då det behövdes, i synnerhet då pappa Hjalmar var vid fronten. I början på 1950-talet, då landet började återhämta sig, tog Caj diverse arbeten som fanns nära hemtorpet; han ville likväl pröva sina vingar i musikens tjänst. Kören i Vestlax blev Cajs första anhalt på vägen till musiken.
En nyutbildad lärare från hembygden uppmanade Caj att söka till lärarseminariet i Nykarleby som var en sann musikfostrare, visst skulle ju alla blivande folkskollärare ha en musikutbildning. På hösten 1955 inleddes studierna vid seminariet. Där kom Caj i kontakt med sin första sånglärare, Georg Tarvos, som hade insikter i vokalmusik och studier vid konservatoriet i Helsingfors och Tyskland bakom sig. En annan central gestalt i Nykarleby var Rafael Ahlbeck, som gav körledarutbildning till de seminarister som önskade. Och Caj önskade. Under seminarietiden skapades fria vokalgrupper, bland dem Guldkvartetten, vars konserter refererades t.o.m. i huvudstadspressen. ”När gamle musikkritikern Otto Ehrström från Hufvudstadsbladet kom för att lyssna på oss så måste vårt rykte ha spridit sig över hela landet”, menade Caj, ”kritiken var lyrisk – inte var det vanligt att referera från Österbotten i Helsingfors”.
Debuterade på Nationaloperan i La Bohème
Som nyutexaminerad lärare reste Caj till Dragsvik för att avtjäna värnplikten. Med följde också den blivande hustrun Eva, som fick sjukskötarpraktik vid sjukhuset i Ekenäs. På hösten 1960 förlovade sig paret, och följande sommar gifte sig fänrik Ehrstedt med Eva Liljeqvist. Det första gemensamma hemmet bildades i Kyrkslätt, med goda förbindelser till Helsingfors och vidare sångstudier. Jobbet som lärare vid Karuby skola i Långvik sköttes vid sidan av sångtimmar för tidens namnkunniga lärare, bl.a. Antti Koskinen, som tränade Caj inför den nationella sångtävlingen i Åbo. Segern i januari 1964 innebar starten på sångarkarriären. På hösten samma år debuterade Caj på Nationaloperan som Rodolfo i La Bohème, en roll som kom att prägla honom under hela karriären.
Sin "musikhögskola" avverkade Caj i Milano under olika episoder i mitten på 60-talet. Han fick stipendier för att kunna studera i operans hemland, bl.a. för Tommaso Jappelli. Genombrottet gjordes i Stockholm på Gröna Lund sommaren 1966 via en tävling uppkallad efter Jussi Björling; Caj segrade men kunde inte ges priset eftersom man sent omsider insåg att bara svenska medborgare kunde premieras enligt reglerna. Men då var isen bruten. Sin första roll på Stockholmsoperan gjorde Caj i januari 1967, som Rodolfo.
Norge ett andra hemland
Från Stockholm flyttade Caj med sin unga familj till Oslo, där operan utvecklades starkt. Caj knöts till solistgardet och gjorde sitt livsverk på den norska nationalscenen. Hans familj blev delvis norsk, men genom hela karriären besökte han regelbundet Finland och svenskbygderna med konserter i olika genrer. En återflyttning till Finland var aktuell bl.a. i samband med att Jakobstadsnejdens musikinstitut sökte rektor. Caj fick jobbet, befattningen skulle tillträdas hösten 1976, men operan i Oslo drog det längre strået. Såväl karriären som familjen talade för Norge, som hade blivit ett andra hemland.
I början av 1990-talet blev återflyttningen emellertid ett faktum. Som bekant pensioneras operasångare tidigt, och i sitt 53 levnadsår lämnade Caj Osloscenen. Själv beskrev han dagen då flyttlasset gick från Oslo som "en sorgens dag", men en ny karriär i musikens tjänst i Ekenäs väntade. Som kördirigent kom Caj att prägla Västnyland via den blandade kören Cajorna, Ekenäs manskör och beväringskören i Dragsvik. Överhuvudtaget tjänade Caj musiken på många sätt, både som utövande musiker och som administratör.
Mångsidig sångargärning
Cajs sångargärning var mångsidig. Han kände sig hemma på operascenen, i kyrkrummet eller i de små salarna. Turnélivet i Norge förde honom till de mest oländiga platserna för att erbjuda publiken tonkonst av hög nivå. Den starka känslan för hembygden och Svenskfinland skapade också Caj Ehrstedt -priset vars syfte är att belöna en ung finlandssvensk sångare och främja karriären.
Caj Ehrstedt gjorde också flera solo- och körinspelningar, både för Yle och i form av kommersiella utgåvor.
Caj var målmedveten och byggde sin musikerbana med samma intensitet och oeftergivenhet som han byggde den långa stenbryggan på sommarnöjet i Kimito. Där kände han sig hemma på somrarna, omgiven av familjen. Och alltid hade han glimten i ögat, in i det sista, också då sjukdomen hade slagit sitt slutliga grepp om hans starka kropp. "Aldrig förr har jag spelat från det här hållet" lär Caj ha sagt då han ramlade och gled under flygeln då han ännu helt nyligen satte sig för att spela i hemmet i Ekenäs.