Endast fyra föreställningar finns i spelprogrammet av Lost Primadonnas - ett flerårigt projekt som nu ges på kulturhuset Karelias scen i Ekenäs. De medverkande säger att pjäsen är ett drama som har sina roligheter, men som ändå är ganska allvarlig.
Projektet fick sin egentliga början under en scenskola för vuxna under ledning av Miki Pöysti. I kursen deltog en hel rad medelålders och äldre damer.
Med författaren Monika Fagerholm som primus motor bestämde sig kursdeltagarna för att skriva en egen pjäs.
- Det är några år sedan kursen. Meningen var att pjäsen skulle handla om äldre damer och att gruppen som skulle stå på scen skulle bestå av enbart, eller nästan enbart, äldre damer, säger Rose-Marie Malm.
Det blev ändå inte riktigt så, utan i pjäsen medverkar också några ungdomar och två män.
Rose-Marie Malm säger att pjäsen på ett sätt handlar om den sorg de här damerna känner över sin förlorade ungdom.
- De vill ändå inte ge upp och kallar sig fortfarande för primadonnor.
En pjäs ska läggas upp
Malm säger att hon delvis känner igen sig i pjäsen. Rose-Marie Malm spelar rollen som pastor i Lindnäs församling. Lindnäs är den lilla staden där händelserna äger rum.
- Kanske i det, att vi alla som är med har någon gång haft en tanke på att spela teater, säger Rose-Marie Malm.
I pjäsen ska en pjäs läggas upp, men allting går kanske inte som planerat. 
Rose-Marie Malm har aldrig stått på scen förut och säger att det känns aningen nervöst inför premiären.
- Vi har varit lite i panik här redan. Vi tycker att vi inte har varit så färdiga som vi skulle vilja vara.
Hon säger också att då alla skådespelarna är lite äldre vill minnet svika lite grann.
- Att lära sig repliker utantill har varit jättesvårt och det sitter nog lite långt inne ännu, skrattar hon.
Började med improvisationer
Författaren Monika Fagerholm står också på scen och är också pjäsens författare. Själv vill hon ändå dela med sig av den äran.
- Vi ville ju alla vara med och utveckla detta, säger hon.
Det hela började med improvisationer och redan i ett tidigt skede märkte gruppen att någon måste skriva.
- Det går ganska långt att processa i grupp, men det blir ganska lätt rörigt. 
En stor seger
Fagerholm säger att gruppen tillsammans har gått igenom många saker under årens planering.
- Det har varit ganska många nedgångar, ganska mycket frustation, det vill säga den där känslan att "det här blir aldrig" och sådär. Jag tycker det är en ganska stor seger för oss att vi står här nu.
Monika Fagerholm berömmer regissören Seija Metsärinne för ett väldigt gott arbete.
- Jag tycker att det här känns otroligt meningsfullt och roligt, säger Fagerholm.
Lindnäs = Ekenäs?
Händelserna i pjäsen är alltså förlagda i den lilla finlandssvenska staden Lindnäs. Monika Fagerholm säger att det är enkelt att dra paralleller till den lilla finlandssvenska orten Ekenäs.
- Visst är det så. Men kanske man ändå inte ska jämföra alltför mycket.
Hon säger att det handlar om mekanismer i en småstad. Det är jätte allmängiltigt säger hon.
- Såhär är det på alla små orter, alla känner alla och alla har hållhakar på varandra. Det betyder också att man kanske inte har så stor frihet som man tror, säger Monika Fagerholm.