Det var en gång en liten rödhårig flicka som älskade prinsessagor med lyckliga slut. Sagorna skulle också innehålla diverse tomtar och troll, en elak häxa och prinsen som kom på slutet och räddade prinsessan.
Hemma hos den lilla flickan fanns ganska få sagoböcker, men till all lycka hade hon en mor som körde den lilla flickan till det lilla biblioteket. Det lilla biblioteket påminde förresten lite om ett pepparkakshus, sådär som i Hans och Greta, fast gult.
Bibban hade öppet tre gånger i veckan, totalt tio timmar, men det räckte för flickan som lånade massvis med prinsessböcker. Hon kunde inte ens ge sig till tåls medan mamman bläddrade i tidningar. Hon var tvungen att sätta sig på en av de pyttesmå stolarna som fanns runt ett pyttelågt bord, sådär som i Alice i underlandet och redan i bibban bläddra i de gamla sagoböckerna som doftade ljuvligt av... bibliotek.
Så gick åren och den lilla rödhåriga flickan växte småningom upp och blev en tråkig vuxen som slutade läsa prinsessagor. Hon slutade till och med gå till bibban i sin nya hemstad. Fast sommartid stack hon sig alltid då och då in i det lilla biblioteket i sin gamla hemby.
Så kom den dagen då häxan uppenbarade sig på riktigt. Och hotade alla tomtar och troll med att bibban skulle stänga. Häxan började till och med planera en försäljning av bibliotekshuset. Det var då som tomtarna skred till verket. De bildade en förening, vi kan kalla den Bromarf Biblioteks Vänner, som ordnade föreläsningar, författarträffar, sagostunder med mera. Men häxan spann vidare på sina planer, precis som i Törnrosa fanns det en risk för att prinsessan, det vill säga bibban skulle sticka sig på en vass tagg och dö eller åtminstone somna in. Framtiden såg faktiskt rätt dyster ut.
Det var då som prinsen på sin vita springare uppenbarade sig. Eller var det kanske en prinsessa som kom med en säck full av guldpengar och ädla stenar? Vi får låta det bli osagt, i alla sagor ska det finnas några kryddmått mystik, sådär som Ur tusen och en natt, så vi kan kalla den anonyma välgöraren hen. Hen kom och lovade donera pengar till de bekymrade tomtarna och trollen så att bibbahuset i hjärtat av byn skulle kunna köpas av föreningen som vi kan kalla Bromarf Biblioteks Vänner.
Nu i dag, torde det vara klart att häxan har blivit snäll eller så är hon bara snål på pengar, kanske är hon en Pomperipossa, för det verkar som om tomtarna och trollen i den lilla föreningen i den lilla lilla byn får köpa det där huset som ser ut som ett pepparkakshus, fast det är gult och egentligen inte alls i så fint skick att det borde få kosta så pass mycket som 278 000 euro, men i det här fallet spelar det ingen roll.
Sagan har fått ett lyckligt slut eftersom biblioteket får fortsätta i sina nuvarande utrymmen och nuvarande omfattning. De snälla trollen och alla glada tomtar kan äntligen andas ut. Men det finns ännu många små bibbor att rädda och väldigt få prinsar med stora vita springare. Så låt denna saga vara en sedelärande berättelse till alla häxor: Låt de små bibborna få leva!
Snipp snapp snut, så var denna sanna saga slut.