Det är med flinka och vana fingrar fältmästare Johan Lindholm firar måttbandet på rulle ner i brunnen för att mäta grundvattenståndet. Lindholm trotsar storm, regn och snöoväder för att ta vattenprover som visar ifall miljön far illa av människans framfart.
Den här måndagen kunde vi ändå inte ha önskat oss ett bättre väder då Yle Västnylands reporter Petra Thilman och Johan Lindholm vid Västra Nylands vatten och miljö tar grundvattenprover i och runt ett grustag i Västnyland. Solen skiner från en klarblå himmel och marken är tillräckligt kall för att ge ett stadigt och tryggt fotfäste.
Först mäter Johan Lindholm på vilken nivå grundvattnet är just nu.Fältmästare Johan Lindholm vid Västra Nylands vatten och miljö r.f. yle/Petra Thilman
- Grus- och sandtag är som sår i miljön. Sandåsarna filtrerar det mesta av grundvattnet. Vi måste följa med att man inte gräver för djupt och för nära grundvattennivån. Vi måste också se att det inte kommer främmande ämnen in i grundvattnet. Därför tar vi i dag vattenprover som ska analyseras, berättar Lindholm.
Prover tas på flera platser i grustaget, men också från grundvattenbrunnar vid gårdar som ligger nära grustaget.
Noggrannhet a och o
Den här dagen granskar vi hur ett grustag påverkar grundvattnet.Ett grustag yle/Petra Thilman
Ur bilen som är fullastad plockar Johan Lindholm med van hand fram numrerade flaskor och kontrollerar med sitt block att siffror och flaskor överensstämmer med varandra så rätt kärl kommer med till rätt mätplats.
Flaskorna är kodade så att inte de som jobbar i laboratoriet ska veta vilken flaska som kommer från vilken mätplats. Objektivitet är en ledstjärna.
Flaskorna är anonymt numrerade och kodade.Flaskor som används för vattenprovtagning. yle/Petra Thilman
Johan Lindholm vet av egen erfarenhet hur viktigt det är allt går rätt till då man tar vattenprover. I juni tog han prover invid den gamla avstjälpningsplatsen i Svartå i Raseborg. Analyser visade att vattnet innehöll det farliga ämnet naftalen. Invånarna var mycket oroliga, men det visade sig senare efter kontrollmätningar att det var av misstag ämnet hade hittats i vattenproverna.
Än i dag kan Lindholm inte säga varför det i de första proverna fanns naftalen; det enda som verkar helt tydligt är att ämnet inte fanns i brunnsvattnet.
Men om det var Lindholms fel att proverna förorenades - kontaminerades som det heter på fackspråk - eller om felet ligger hos laboratoriet i Helsingfors, där den här typen av specialanalyser görs, kan ingen säga.
- Hur man än försöker kan det uppstå fel. De här analyserna är så otroligt noggranna nuförtiden att minsta lilla kontaminering syns i dem.
Beredd på allting
Plaströr används vid smala eller djupa brunnar.Fältmästare Johan Lindholm vid Västra Nylands vatten och miljö r.f. yle/Petra Thilman
Vattenproverna förvaras i en mörk kyllåda som fylls mer och mer för varje besök. En del brunnar och provtagningsrör är djupa och smala så det behövs ett långt plaströr som hissas ner i brunnen för att komma åt vattnet.
Ett plaströr används bara en gång för att prover från olika brunnar inte ska blandas ihop.
Vid det här provröret upptäckte Johan Lindholm en främmande fläck, som ändå inte luktade underligt. Han fotograferade fläcken så att forskarna får uppgiften ifall vattenproverna sedan tyder på något konstigt.Fältmästare Johan Lindholm vid Västra Nylands vatten och miljö r.f. yle/Petra Thilman
Från varje provplats tas flera olika prover. Ur en del flaskor analyseras om det finns olja i vattnet, andra är till för salthalt, ph-värden eller andra mätare på god vattenkvalitet.
Johan Lindholm iakttar också miljön runt omkring provplatsen; finns där konstiga fläckar eller har t.ex. skogen skövlats runt brunnen.
Då Lindholm tar sig ner i grustaget måste han ha en stor ryggsäck för att få plats för alla saker han behöver. Bland annat bär han ett tungt bilbatteri i sin ryggsäck för att ha en strömkälla för elpumpen som pumpar upp grundvatten ur de olika rören.
Johan Lindholm har med sig många verktyg, bland annat en kofot ifall brunnslocket har frusit fast.Fältmästare Johan Lindholm vid Västra Nylands vatten och miljö r.f. yle/Petra Thilman
När det blir kallt är han också försedd med kofot och en gasbrännare. Lås fryser och brunnslock kan sitta hårt åt i kölden. Då gäller det att vara uppfinningsrik.
- Det är sällan man kommer fram till brunnen eller provröret med bil. På vintern är det skidor och snöskor som gäller. Då arbetsdagen är slut har jag inget behov av att gå på gym, konstaterar Lindholm.
Nöjd med jobbet
Johan Lindholm tittar också på hur vattnet ser ut och hur det luktar.Fältmästare Johan Lindholm vid Västra Nylands vatten och miljö r.f. yle/Petra Thilman
Johan Lindholm är utbildad forskare inom miljöbiologin. Men han vill inte arbeta som forskare. Det konkreta jobbet med att ta prover passar honom bäst.
- Jag är lyckligt lottad. Jag får göra det här roliga praktiska arbetet.
- När jag blir äldre blir jag kanske lite långsammare när jag rör mig i fält, men nog ser jag mig i det här yrket längre framöver.
Johan Lindholm har en skylt på bilen som visar vem han är, men han säger att han alltid blir vänligt bemött om han träffar på människor där han rör sig i naturen. Han besöker också avstjälpningsplatser och industrier.Fältmästare Johan Lindholm vid Västra Nylands vatten och miljö r.f. yle/Petra Thilman
Arbetet för honom runt hela Västnyland upp till Högfors men också i Loimaa norr om Åbo och i Mäntsälä norr om Borgå finns provplatser.
Lite kontorsjobb ryms också med bland arbetet som fältmästare. Lindholm är GIS-planerare vilket betyder att han ansvarar för föreningens kartor och sköter allt material som har med kartor att göra.
En del gölar och sjöar kan innehålla grundvatten. På vintern kan isen vara tjock och då behövs en borr. I november är isskorpan ändå tunn.Ett istäcke på en liten sjö. yle/Petra Thilman
Men en stor del av tiden tillbringar han ute i fält genom att ta prover. Inom föreningen finns provtagare som är specialiserade på att ta vatten till havs medan Lindholm tar mycket prover på grundvatten och i diken vid avstjälpningsplatser.
Och att röra sig på avstjälpningsplatser är inte alltid helt riskfritt. Ibland finns det riktigt giftiga gaser i luften och därför har provtagarna då med sig gasmätare som varnar för att halterna är för höga. Då gäller det att dra på sig skyddskläder för att inte hamna i fara under provtagningen.
Ingen myndighet
Västra Nylands vatten och miljö r.f. är en förening, men verkar i praktiken som ett företag som säljer sina tjänster till företag och kommuner som enligt lag måste låta undersöka verksamhet som kan påverka på miljön.
Då föreningen får in beställningarna görs provtagningsplaner upp och hela den långa arbetskedja som behövs för att få jobbet gjort sätts igång.
Västra Nylands vatten och miljö r.f. är ingen myndighet utan snarare ett konsultföretag som utför provtagningar.Fältmästare Johan Lindholm vid Västra Nylands vatten och miljö r.f. yle/Petra Thilman
Det är forskarna som planerar, provtagarna utför sitt jobb, sedan är det dags för husets eget laboratorium att göra sina test; analyser som kräver specialutrustning skickas till andra labb för analys och till sist landar resultaten i forskarnas datorer.
Forskarna ser på resultaten och skriver ihop en rapport som ska förklara mätresultaten.
Föreningen finns i Elcoteqs gamla industrifastighet i Lojo. Allmänheten kan också lämna in vattenprov för analys. Det kostar och man ska gärna ta kontakt först så man får rätt sorts provflaskor.Västra Nylands vatten och miljös kontor i Lojo. yle/Petra Thilman
Industrierna och kommunerna får sin kopia och den övervakande myndigheten får sin kopia. Om testresultaten ska leda till åtgärder tar Västra Nylands vatten och miljö r.f. inte ställning till. Föreningen sköter bara sitt jobb; myndigheterna får stå för åtgärderna.
- Många tror att vi är en myndighet, men vi utför bara vår andel, säger vattenforskare Ralf Holmberg.
Skrivbordsjobb
Ralf Holmberg började jobba för föreningen på 1980-talet. Då gjorde han en hel del fältjobb och undersökte bland annat vattnen runt Hangö. Som Hangöbo var han mycket glad över möjligheten att få jobba i sin närmiljö.
I dag jobbar han tre dagar i veckan i ett arbetsrum i Tvärminne Zoologiska station i Hangö och två dagar i veckan pendlar han till kontoret på Västra Louhigatan 31 i Lojo.
- Det blir ju en ganska lång resa, men den sociala biten är också viktig.
Det är sällan han numera rör sig ute i fält. Mest är det skrivbordsjobb som gäller. I somras hade föreningen ändå en stor mängd fältarbeten som skulle göras samtidigt och man hade inte hade råd att anställa hjälpkrafter. Det betydde att alla fick hjälpa till.
- Jag hjälpte till med ett provfiske i Pojoviken. Det blev en 15-timmars dag då vi stod och plockade småfisk ur nätet. Det är hälsosamt att komma bort från skrivbordet ibland, säger Holmberg.
Ralf Holmberg har funnits med sedan 1980-talet och han trivs med sitt jobb.Ralf Holmberg har varit länge med. yle/Petra Thilman
Dessutom har provtagningen förändrats under de 30 år Holmberg har arbetat; numera krävs specialkunnande och licens för att få ta vattenprover. Alla har sitt specialområde.
Vuxit till sig
Föreningen grundades år 1975 som Västra Nylands vattenskyddsförening. Det var industrier och kommuner i regionen som tog initiativet till föreningen då Finland fick sin första vattenlag. Lagen krävde att den som smutsar ner eller släpper ut något i vattendragen också måste låta undersöka konsekvenserna av det, annars fick man inte tillstånd för sin verksamhet.
Kommunerna och industrierna tyckte det skulle vara bäst att ordna provtagningarna gemensamt. Det fanns exempel på liknande föreningar i andra delar av landet.
Första kontoret delade föreningen med Lojo reningsverk och man använde sig av stadens laboratorium.
Till en början var det bara några personer som jobbade inom föreningen men längs med åren har verksamheten bara ökat och personalstyrkan är nu 30 personer stor.
Föreningens första verksamhetsledare var Stig Lönnqvist (1975-1994) som många förknippar med det västnyländska avfallshanteringsbolaget Rosk´n Roll. Och det var också i arbetet med Västra Nylands vatten och miljö Lönnqvist fick sin idé om att börja sköta sophanteringen som ett samarbete. Och det ledde till att Rosk´n Roll bildades.
I vattenlaboratoriet analyseras vattenprover.Vattenlaboratoriet. yle/Petra Thilman
Föreningen började sedan också jobba med annat än bara vattenanalyser. En tid var föreningen mycket engagerad i luftvårdsundersökningar, men konkurrerades senare ut från marknaden inom det området. Sedan kom kontrollen kring avfallshanteringen istället in i bilden.
I och med att verksamheten breddades ändrade föreningen namn på 1990-talet till Västra Nylands vatten och miljö.
I dag har föreningen två laboratorier under sitt tak. Det ena är vattenlaboratoriet och det andra är livsmedelslaboratoriet. I livsmedelslaboratoriet undersöks allt från livsmedel till avföringsprover.
Här kan man analysera kväve i vattnet.Västra Nylands vatten och miljös kontor i Lojo. yle/Petra Thilman
Strävar inte efter vinst
På sikt kanske Västra Nylands vatten och miljö r.f. blir ett aktiebolag, men i botten finns ändå grundtanken om att som föreningen inte sikta in sig på vinst.
I praktiken måste föreningen ändå göra ett så gott resultat att man har råd att hålla igång verksamheten och t.ex. köpa material för laboratoriet och fältarbetet.
Då föreningen rustade upp Elcoteqs gamla fastighet på Västra Louhigatan 31 var det en stor ekonomisk satsning. År 2012 landade bokslutet på minus.
Livsmedelslaboratoriet vid Västra Nylands vatten och miljö.Livsmedelslaboratoriet vid Västra Nylands vatten och miljös kontor i Lojo, yle/Petra Thilman
Men flytten var nödvändig. Föreningen höll till i ett hus bakom stadshuset Monkola i Lojo. Antalet anställda ökade och det började vara för trångt i rummen.
År 2012 hade Västra Nylands vatten och miljö 61 medlemmar: 10 kommuner, 16 industrianläggningar eller större företag, 35 småföretag samt lokala skyddsföreningar eller miljögrupper som har bildats kring något vattendrag.
Medlemsavgifterna står för några procent av inkomsterna då över 90 procent av inkomsterna kommer från affärsverksamheten, alltså att sälja provtagnings- och analystjänster.
Över hälften av inkomsterna kommer från prover som medlemmarna låter ta och det är kommunerna som är de bästa kunderna med industrierna på andra plats.
44 procent av kunderna är inte medlemmar i vattenföreningen.
Också ideell verksamhet
Projektet som ska rädda sjön Hiidenvesi får pengar, men föreningen bidrar med mer tid än det egentligen ges pengar för.En karta över området som är med i projektet som ska rädda sjön Hiidenvesi. yle/Petra Thilman
All verksamhet sker inte på affärsmässiga grunder. Av budgeten går tre procent till ideell verksamhet.
Det betyder t.ex. att forskare kan stå till buds med handledning och rådgivning till en viss grad.
Västra Nylands vatten och miljö är också aktivt med i en del miljöprojekt. Bland annat deltar man i restaureringsprojektet kring Hiidenvesi sjö i norra Västnyland. Sjön är näststörst i Nyland och kraftigt övergödd.
Projektet får finansiering, men kräver en hel del tid och kan därför också ses som en del av den ideella verksamheten, säger vattenforskare Ralf Holmberg.
Laborant Marja Kaartinen försöker få maskinen att mäta vattenprover, men den är inte samarbetsvillig i dag.Laborant Marja Kaartinen. yle/Petra Thilman
Föreningen har också små medlemmar så som Krogars vattenskyddsförening i Hangö. Ralf Holmberg brukar besöka föreningens årsmöte och berätta det senaste om vattentillståndet kring Krogarsviken.
- Den här rådgivningen faller inom ramen för ideell verksamhet, säger Holmberg.
Miljötänkandet ökar
Ralf Holmberg bedömer att föreningen i framtiden kommer att ha en plats och uppgift trots konkurrens inom branschen. Föreningen har som princip att hjälpa kunderna så att det blir så lite besvär som möjligt för dem.
- Om någon ringer och frågar efter en tjänst vi inte kan erbjuda så försöker vi ge dem adressen eller telefonnumret där de kan få hjälp med sitt problem.
Miljökraven skärps ständigt och det finns en efterfrågan på tjänsterna. Många företag är i dag också intresserade av miljöfrågor och ser det som något positivt.
- Många beställer mera prov än vad lagen kräver av dem. Industrierna vill visa upp sina goda värden, särskilt om det snart blir aktuellt med att förnya tillstånden.
På torsdag (28.11) kan du chatta med Ralf Holmberg om hur de västnyländska kustvattnen mår. Du kan också fråga om t.ex. avstjälpningskontroller i svenska Västnyland eller ställa frågor om föreningens verksamhet. Chatten börjar klockan 9 på torsdag och är öppen till ca 10:30.