Ett hundratal gånger per år dör någon under sådana omständigheter i Hangö, Raseborg och Ingå att polisens hjälp behövs. Det konstaterar begravningsentreprenör Niklas Dahlqvist som ofta finns på plats vid polisens sida eftersom han sköter transporter. Hans jobb är både psykiskt och fysiskt tungt.
- Före det var jag fabriksarbetare. Så skulle jag bli permitterad. Så satt jag och funderade över vad som inte tar slut. Och det här tar inte slut. På den vägen är det, säger han.
Många tunga lyft
Att jobba som begravningsentreprenör är både fysiskt och psykiskt tungt. Fysiskt eftersom det blir en hel del tunga lyft.
- Många tror ju att jag bara kör bil och att det är sjukhuset som kistlägger. De blir förvånade då jag berättar om vad allt jag håller på med, att jag är med också på till exempel olycksplatser.
Ytterligare gäller det ju för den som sköter transporterna att hålla bilen i fint skick.
- När det är höst och mörkt så tvättas bilen ibland två gånger om dagen.
Jobbet har blivit farligare
Den avlidne kistläggs på bårhuset på Västra Nylands sjukhus om patienten förvarats i kylen där. Då är det begravningsentreprenörerna som tar den avlidne från kylen och förflyttar den till kistan, klär på och för sedan in den döda i avskedsrummet där de anhöriga får ta farväl. Polisen är alltid med vid kistläggning då någon dött hemma, vid olyckor eller vid självmord.
- Vi har alltid handskar på vid kistläggningen, ibland också munskydd eller specialkläder som vi sedan kastar. Vi är också vaccinerade, det är viktigt, säger Dahlqvist.
Han säger att hans jobb blivit farligare i och med att drogerna ökat och att risken för exempelvis nålstick ökat. Det kan hända då han tömmer en avlidens fickor.
Vänjer man sig vid döden?
- Jo på sätt och vis, men vissa saker vänjer man sig inte med, som tur är. Och när man jobbar och bor på små orter så kommer det alltid emellan bekanta adresser.