Här är den öppna granskningens slutsatser

Fixa högskolan har under två veckor arbetat för högtryck tillsammans med publiken. Utgående från de hundratals tipsen och kommentarerna, och fyrtio nyhetsartiklar, har redaktionen kokat ned granskningen till fem slutsatser.

Högskolorna måste skärpa sig för att öka studietakten

Regeringens mål är att förkorta studietiden och i den offentliga debatten har studerande kritiserats för att studera för långsamt. En stor del av ansvaret för studietakten ligger hos högskolorna. Undervisningen måste organiseras väl för att studerande ska kunna uppfylla de mål som staten sätter. Ett genomtänkt kursutbud, aktiv studiehandledning och uppföljning av studerande som sackar efter har en stor inverkan på resultatet, både vid universiteten och yrkeshögskolorna. Kurser som går på varandra, orättvisa studiepoäng och tröga webbtjänster bromsar upp studierna i onödan.

Lika viktig är pedagogiken. Studerande efterlyser större satsningar på att utveckla personalens pedagogiska kunskaper så att föreläsare ska våga ställa högre krav i undervisningen och på det sättet motivera och inspirera studerande. Nu premieras forskning inom högskolorna, men även goda läraregenskaper borde belönas.

Hårdare studietakt lämnar mindre utrymme för akademisk frihet

”Akademisk frihet” har vi hört nämnas många gånger under den öppna granskningen. Då begreppet myntades handlade det om universitetens rätt att ostört bedriva forskning oberoende av makthavares intressen, en form av yttrandefrihet.

För dagens studerande handlar akademisk frihet mer om ett brett inlärande: möjligheten att plocka ihop kunskap från hela det akademiska smörgåsbordet utan ständiga krav på att uppfylla examensfordringar. Studerande tycker att sådan frihet rimmar illa med att avlägga studiepoäng i önskad takt.

Framför allt inom humaniora ser både personal och studerande att undervisningen urvattnas och den kunskapsmässiga bredden lider. Vid Pedagogiska fakulteten har nedskärningarna minskat valfriheten i kursutbudet. Både Åbo Akademi och Helsingfors universitet kommer att schemalägga sina utbildningar i allt högre grad, vilket står i strid mot ambitionerna på ett brett inlärande.

Många svenska utbildningar kräver kunskaper i finska eller engelska

Trots språkstrategier och lagstiftning måste studerande vid svenskspråkiga utbildningsprogram ofta också behärska finska eller engelska för att klara av sina studier. Vid flera formellt svenskspråkiga linjer vid Helsingfors universitet går över hälften av undervisningen på finska. Engelskan växer sig dessutom allt starkare och till exempel vid den svenskspråkiga sjöfartsutbildningen vid Novia går omkring var tredje kurs på engelska.

Tentfrågorna är också ett problem vid de tvåspråkiga högskolorna. Om man inte kan få tentfrågorna på förståelig svenska behandlas de studerande ojämlikt. Grundläggande kurslitteratur på svenska finns inte alltid. Speciellt gällande fackspråk, till exempel inom juridiken, blir det ett stort problem. De studerande kan till och med få gissa sig till korrekta lagtermer. Den svenska högskolesektorn är allt mindre svenskspråkig.

Svårt att upprätthålla brett högskolefält på svenska och samtidigt nå toppen

De svensk- och tvåspråkiga högskolorna ska se till att utbilda tillräckligt många personer som talar svenska för olika branscher och yrken. Det är en bred ambition. Dessutom är utbildningarna geografiskt utspridda och har ofta färre sökande än finskspråkiga utbildningsprogram. De finskspråkiga topputbildningarna har ett annat utgångsläge. Vi jämför oss ofta med de här utbildningarna, men det är få svenskspråkiga program som klarar sig i den konkurrensen.

Ta vara på engagemanget

Vi har fått in hundratals tips och kommentarer till Fixa högskolan. Tipsen har berört många olika frågor inom högskolevärlden, men de har alla en gemensam nämnare: engagemang.

Oberoende om det är studerande, personal eller någon annan som har hört av sig uttrycker de alla en vilja att förbättra något de håller kärt. Här finns bevisligen ett stort engagemang för högskolevärlden. Om högskolorna ska uppnå sina effektivitetsmålsättningar är motivationen för att studera, forska och undervisa avgörande. Då är det viktigt att låta alla ge uttryck för sitt engagemang och få alla att känna sig delaktiga. Det – om något – borde förstärka motivationen.

Vilka tankar väcker våra slutsatser? Kommentera gärna!