Mina föräldrar kallade mig Lill-Ester när det blev tal om sopor och sparsamhet. Farmor Ester slängde inget och sorterade allt.
Jag har kanske lärt mig att allt inte behöver sparas.
Men jag försöker fortfarande sortera. Har i mitt nyrenoverade kök mera plats för de olika sopfraktionerna - jätejakeet, det låter proffsigt på finska - än jag någonsin tidigare haft. Trots det fylls kärlen allt för snabbt: de gråa plasthinkarna för kartong, glas och metall samt tidningskorgen som var farmor Esters potatiskorg.
Sopkärlen i mitt kök.Kärl i ett köksskåp för olika typer av sopor. Yle /Pia Santonen
Och ja ja ja. Jag vet, det bästa avfallet är det som inte uppstår. Lättare sagt.
Farmors potatiskorg. Mina tidningar.En korg med tidningar. Yle /Pia Santonen
Men fulla kökskärl och mycket avfall, det är ganska långt mitt problem.
Sophantering är stort
De fixar sedan resten. Avfallsbolaget Rosk’n Roll ser till att sopkärlen i Västnyland blir tömda. 3 000 sopkärl varje dag, såväl i sommarvärmen som vid blixthalka.
Rosk’n Roll skickar ut 120 000 räkningar per år. Över 100 000 av dem går till oss sopproducenter som ska betala för att soporna tas om hand. För pengarna ordnar bolaget sophanteringen, beställer transporterna och håller sopstationerna i gång och hundra andra saker.
Blandavfall har hittills åkt till Munka.En vit sopbil för blandavfall. Rosk'n Roll
Sopor är pengar och jobb
Sopor är hård business. Kommunägda Rosk’n Roll omsätter 13 miljoner euro, de både köper och säljer avfall och tjänster. Bolaget har ett 30-tal egna anställda trots att det allra mesta köps av företag: det är företagen som tömmer kärlen och kör soporna till Munka, flisar virket och byggnadsavfallet, behandlar betongavfallet, köpet metallskroten, sköter sopstationerna i regionen.
Metallavfallet säljs till industrier som smälter ned metallen och säljer den vidare.En hög med metallskrot. Yle /Pia Santonen
Det är viktigt att pengarna är i rörelse, tyckte Ester, trots att hon var sparsam.
Munka – sopornas stad
Den lilla avfallsstaden i Munka tar mitt hjärta.
Munka är regionens enda sopcentral, det enda stället som inte enbart tar emot alla typer av avfall utan också behandlar en del av avfallet.
Här samlas metall, det finns högar av cyklar och plåttak, eller blandat byggavfall som efter flismaskinen ligger i snygga högar. Munka tar emot krattade löv : trädgårdsavfallet kan biofiltrera på de gamla tipparna som ibland läcker lukt trots att gaserna tas tillvara och används för att värma upp alla byggnader på området. Allt kommer i användning, gör nytta – ser du, farmor?
Munka är stort. Det gröna är den äldsta blandavfallstippen som inkapslades för länge sedan.Luftbild visar sopfälten på Munka sopcentral i Lojo. Rosk'n Roll
Jag beundrar männen som går igenom problemavfallet med rutin och ser till att allt är på sin plats och inga farliga reaktioner kan uppstå – och som dessutom skämtar att den obehagliga lukten av lösningsmedel beror på att en parfymflaska gick sönder.
Kontorsbyggnaden är trivsam och stämningen bland personalen verkar varm både under och mellan kaffepauserna.
- Kaatopaikalle on kiva tulla töihin, det är roligt att jobba på avstjälpningsplatsen, intygar kontorschef Tuija Tamminen.
Rosk'n Rolls kontor sett från problemavfallsbyggnaden.Sopbolaget Rosk'n Rolls kontorsbyggnad på Munka sopcentral i Lojo. Yle /Pia Santonen
Transporterna är nyckeln
Transportchef Kaj Karlstedt är den som i praktiken konkurrensutsätter transporterna och planerar rutterna i samarbete med chaufförerna.
Han kan i sin dator i realtid se vilka kärl som är tömda, vilka problem chaufförerna har rapporterat. Om vägen har varit för hal för sopbilen, är det han som funderar om det kräver specialåtgärder eller om fastigheten klarar sig till nästa tömning.
Byggavfall tas också emot på Munka.Byggnadsavfall på ett flak. Yle /Pia Santonen
Ibland beter jag, kunden, mig fullständigt irrationellt: tippar av tv-apparater, giftiga medel och dödsboets vindsvåning på en ekopunkt nära mig men protesterar högljutt när ekoavgiften ska betalas. Den som städar upp vid de nedskräpade ekopunkterna är Olof Åhlfors, han är en av Rosk’n Rolls få egna anställda som jobbar ute på fältet.
- Jag städar vid ekopunkterna och hämtar med bil hit de sopor som inte ska vara vid en ekopunkt.
Olof har mest jobb på våren och i slutet på sommaren, det vill säga i början och slutet av stugsäsongen. Andra årstider är lugnare. Då kan han till exempel byta moloksäckar i de stora underjordiska kärlen.
Glas och plåt kan riva sönder säckarna och chaufförerna meddelar bolaget om det. Om det rinner ut något i det stora hålet, måste det rengöras med en sugbil, förklarar Olof.
Myndigheten
Det finns också många som tycker att de inte ska behöva betala för sophantering i sin fritidsbostad.
Christine Perjala är en myndighet och jobbar åt Raseborgs stad på Munka.Christine Perjala, sopombudet i Västnyland. Yle /Pia Santonen
- Det finns flera hundra som skriver till och säger att de aldrig använder sin stuga och därför inte vill betala för sophantering, säger sopombudet Christine Perjala och förklarar att lagen kräver sophantering om fastigheten inte är oanvändbar, till exempel helt förfallen eller allvarligt mögelskadad.
-
Perjala är inte anställd av Rosk’n Roll utan hon är en i lagen krävd myndighet. Hon får sin lön av Raseborgs stad. Det är Christine som kontaktar miljömyndigheterna om det kommer fram något som kräver besök på plats och ställe. Hon är också föredragande i avfallsnämnden där politiker fattar beslut om transportsystem, taxor och annat.
Herr Sopbolag
Uppe på andra våningen i kontorshuset på Munka sitter vd Stig Lönnqvist, självaste Mr Rosk’n Roll, . Han har varit med sedan starten och ska snart gå i pension.
Lönnqvist har en stark övertygelse om att de kommunala sopbolagen fungerar bäst. Han har också en förklaring till varför det i Finland inte har förekommit problem med otömda sopkärl och gator som svämmar över av sopor.
- Jag tycker det i Italien handlar om svag demokrati. De har samma lagar som vi, att kommunerna eller landskapen svarar för det hela. Men när politikerna inte vågar ta de riktiga besluten, kommer sluga affärsmän och lovar sköta det. Då kommer man i en situation där hela verksamheten kan skötas av mer eller mindre skumma bolag i branschen.
- Vi har en fungerande demokrati och jag tycker att det är stommen för avfallshanteringen i hela Västeuropa.
Kaffepaus. Stig Lönnqvist längst till höger, bredvid honom nya vd:n Jukka Paavilainen.Sopbolaget Rosk'n Rolls personal på kaffepaus. Yle /Pia Santonen
Lönnqvist avfärdar vant argumentet att fri konkurrens inte är möjligt om kommunerna styr.
- Fri konkurrens är en slogan. Faktum är att det är lokala monopol eller oligopol där några bolag ensamma sköter det.
Lönnqvist säger att konkurrensen fungerar bättre med kommunal styrning och konkurrensutsättning. Transporterna sköts då effektivt och priserna hålls på rimlig nivå.
Elda sopor
Under 2014 sker en stor förändring: bilarna tömmer inte längre blandavfallet på Munka utan det lastas om på ett av tre ställen i Västnyland: Munka, Ekenäs eller Hangö. Något företag kör det sedan med långtradare till det nya stora toppmoderna förbränningsverket i Vanda.
Här kan du läsa mera om Vandaverket.
Förbränningsverket får Munkapersonalens ögon att glimma, det ska bli så fint och renast i Europa.
Men Munka kommer inte att stänga när Vandaverket börjar elda i sina ugnar. Tvärtom, den ena efter den andra vid Rosk’ Roll försäkrar att ingenting ändrar.
Metall bland askan från ett förbränningsverk.MetallföremÃ¥l som inte brunnit i sopförbränningsprocessen, aska. Rosk'n Roll
Och jag ska fortsätta sortera i bästa Ester-anda.
Det är extra viktigt att glas och metall inte hamnar i ugnarna för de brinner inte utan blir slagg som är dyr att behandla. I slaggen vid andra förbränningsverk har det funnits till exempel delar från bilar som någon har slängt i blandsoporna. Rosk’n Rolls informatör Kaisa Halme undrar om de borde tänka lite mindre på info till skolbarn och satsa mera på män.
Slutdeponerat
När jag på 1970-talet promenerade från farmor Ester i Läpp till Karis centrum, gick vägen förbi avstjälpningsplatsen och det luktade illa. Men den lukten kände jag inte av under mina cykelfärder förbi platsen i somras.
De inkapslade gamla soptipparna skvallrar om decennierna av snabb materiell tillväxt då sopmängderna ökade och allt bara dumpades på de många avstjälpningsplatserna. Det tror jag du aldrig tyckte om, farmor Ester.
Nu har vi försökt lära oss sortera igen. Det har inte gått bara bra. Därför ses förbränning som den enda lösningen om vi inte ska drunkna i avfall och ofrivilligt värmas upp av metan.
Ett förbränningsverk kräver mycket sopor och producerar i gengäld värme. Kampen om soporna är hård. Den som styr transporterna har mycket makt.
Hur ska vi komma ihåg att det bästa skräpet är det som inte uppstår, Ester?