Serben Saša Jovović förstärker Ekenäs IF:s fotbollslag i herrarnas division 1 säsongen 2016. Anfallsspelaren Jovović kommer närmast från ligalaget PS Kemi.

Saša Jovović hann spela en match med PS Kemi i ligan innan han bröt sitt kontrakt med klubben. Han spelade säsongerna 2014-15 för PS Kemi.

Säsongen 2013 spelade han tio matcher med Uleåborgslaget OPS i division 2. Innan han kom till Finland spelade Saša Jovović åtta säsonger för olika klubbar i Montenegro.

- Jag vill hjälpa EIF framåt och jag har en vinnarskalle. Jag hatar att förlora matcher, säger Saša Jovović.

Han är en renodlad anfallsspelare som gillar att göra mål.

Hört positiva saker

Orsaken varför han bröt sitt kontrakt med den nya ligaklubben är hemligstämplat.

- Jag har skrivit ett kontrakt, där jag förbinder mig att inte berätta orsaken, säger Saša Jovović.

Han vet inte särskilt mycket om Ekenäs eller EIF, men säger att det han hört om klubben är enbart positiva saker.

Det manager Peter Haglund berättade om klubbens visioner låter riktigt bra, säger han.

Saša Jovović kommer att delta i sitt första träningspass med EIF i kväll (19.4). Han vet inte särskilt mycket om laget, även om några spelare är bekanta från i fjol division 1.

- Vi hade små diskussioner med Sampsa Timoska i matcherna förra säsongen, säger Jovović med ett brett leende.

Inget emot att avancera

Saša Jovović koncentrar sig nu helhjärtat att hjälpa sin nya klubb och funderar inte på framtiden.

- Jag har kontrakt för den här säsongen, men har inget emot att avancera till ligan med laget och sedan möjligen spela i ligan med EIF.

Jovović säger att han nästan alltid spelat för lag som vunnit sina serier.

- Jag är inte heller intresserad av att spela för en klubb där målet är att säkra seriekontraktet eller att kämpa mot nedflyttning, säger han.

Stora förväntningar

Managern Peter Haglund har rätt stora förväntningar på den nya spelaren i laget.

- Han är en rutinerad spelare som man kan lita på.

Jovović har gjort sammanlagt 19 mål för PS Kemi i division 1 och 2 under de senaste säsongerna.

- Han ska vara vår målgörare tillsammans med Lamin Jaiteh.

Norrmannen Lamin Jaiteh konkurrerar om en plats i anfallet. EIF:s Lamin Jaiteh i en träningsmatch mot Klubi04 12.3.2016. Bild: Yle/ Patric Westerlund

- Det här betyder också att det är konkurrens även på anfallssidan i laget.

EIF:s rutinerade anfallsspelare Mamadou Konate skadade sig för en dryg vecka sedan och är ur spel i ungefär tolv veckor.

Den 29 år gamla serben är spelklar redan i EIF:s premiärmatch på söndag (24.4) i Karleby mot serienykomlingen KPV.

Verkstadens nyckelperson har sagt upp sig och eftersom Novago måste spara pengar är det en naturlig följd att lägga ner hela verksamheten, säger Leo Rintanen (SDP) ordförande för Novagos styrelse. Novagos ekonomi är ansträngd eftersom kommunerna inte vill betala mera och andelen stödpengar har minskat.

Novago är ett västnyländskt bolag som ska stöda företagsverksamhet, bland annat nya företag som grundas. Novago ägs av kommunerna Hangö, Ingå, Lojo, Raseborg och Sjundeå.

I Prototypverkstaden har företag och enskilda personer med hjälp av verkstadens maskinpark kunna tillverka prototyper, alltså testexemplar, av nya produkter.

Leo Rintanen är ordförande för Novagos styrelse. Leo Rintanen är ordförande för SDP:s lokalavdelning i Lojo. Bild: Yle/Robin Lindberg

Novagos ekonomi ständigt under lupp

Leo Rintanen säger att Novago nu hela tiden har ett öga på sin ekonomi.

I mars meddelade Novago att verkställande direktör Carl-Johan Sandström omedelbart befrias från sina uppgifter. Då sade bolaget att Sandström är kunnig, men att företaget behöver en annan typ av ledarskap på grund av de ekonomiska utmaningarna.

Bland annat Raseborg har tydligt sagt ifrån att man inte vill betala mer för Novagos tjänster och att en del av verksamheten kanske ska skötas i egen regi.

Läs mera:

Novago vill ha mera pengar - kommunerna säger nej

Pengarna är slut och Novago måste anpassa sin verksamhet efter de ekonomiska ramarna, säger Raseborgs stadsdirektör Tom Simola. Ingås kommundirektör Jarl Boström efterlyser också en kritisk granskning av bolaget.

Efter en paus på över tio år är det igen dags för den legendariska valborgsbrasan i Fiskars. Evenemanget samlade som mest ett tusental människor, men växte sig sedan för stort. Det är tack vare två idrottsföreningar som elden nu tänds i mitt i byn igen.

Den lilla idrottsföreningen Fiskarin Urheilijat -47 samarbetar med stora Helsingfors IFK friidrott och ordnar tre olika motionslopp i Fiskars det här året, Fiskars Village Run. Som samarbetspartner fungerar också Fiskars bruk.

Ett av loppen hålls på valborgsmässoafton.

- Det går i äkta första maj-anda så vi hoppas se många studentmössor, ballonger och karnevalstämning, säger Bjarne Peth som representerar Helsingfors IFK och är en av arrangörerna.

Lång historia med brasa

För västnylänningarna återupplivas en tradition som dött ut för många år sedan.

- Då vi började planera valborgsloppet berättade byborna om brasan som har varit en stor grej i Fiskars, den samlade hundratals människor. Men det fanns inget som hindrade att vi kan återuppta traditionen igen, säger Bjarne Peth.

Arrangörerna hoppas på karnevalstämning. Halloweenutklädda deltagare i det första Fiskars Village Run i höstas. Bild: Fiskars Village Run

Valborgsfirandet har genom tiderna varit en av årets viktigaste fester i byn, inte minst eftersom arbetarnas högtid haft en naturlig roll vid ett järnbruk.

Ursprungligen hade bruket två majbrasor, en i det som kallas för nedre bruket och en i det övre. Invånarna tävlade sinsemellan om vilken brasa som var störst.

Säkerheten ordnad

Brastraditionen var inte minst under 1990-talet stor och människor kom långt bort ifrån för att uppleva stämningen i bruket. Dans hörde till långt in på natten.

Traditionen avslutades i början av 2000-talet då evenemanget växte sig så stort att bruket inte hade kapacitet att ordna det. En del av problemet var säkerheten.

Traditionen att elda brasa under valborgshelgen i Fiskars går långt tillbaka. Glöden i en brasa. Bild: Yle/Tove Virta

Brasan byggs som förut upp invid torget, på parkeringen. Materialet kommer främst från Fiskarsbolagen.

Det blir start klockan 18 och klockan 20 ska brasan tändas.

- De flesta har kommit i mål då, säger Peth.

Utöver brasan har bruket öppet.

- Allt från lokala föreningar, torghandlare och restauranger till Fiskarsbolaget, byföreningen, företagare och konstnärer är med på ett hörn, säger Peth.

Intäkterna till juniorverksamheten

Fiskarsföreningen FU-47 har tidigare ordnat Degersjöloppet, men det blev för resurskrävande.

Det första loppet som föreningarna ordnade gemensamt hölls i höstas. Halloweenloppet samlade ett par hundra deltagare och man räknar med ungefär lika många den här gången.

Förutom valborgsloppet består Fiskars Village Run av två andra löpevenemang som ordnas på midsommar och under Halloween. De ska alla ha olika profil och gå längs olika rutter.

Sammanlagt ska tre lopp per år ordnas de närmaste tre åren.

Målet är att 1 000 personer deltar i år och att antalet löpare mångdubblas under de kommande åren.

- Alla nettointäkter går till föreningarnas juniorverksamhet, säger Peth.

Valborgslöpningen har sträckor för alla åldrar, från 2 kilometer för barn upp till en halvmaraton. Tidtagning sker under loppen.

I november 2015 genomfördes en undersökning i vilken man ville veta vad ungdomarna i Ingå vill förändra med kommunen, det här efter att ofog förekommit. Förändringar utlovades, men dryga fem månader senare lyser förändringarna fortsättningsvis med sin frånvaro.

Sedan undersökningen genomfördes har ungdomsledarna i Ingå ordnat ett “Ungdomsforum” där ungdomar från trakten samlas och kommer på nya aktiviteter och förbättringar som kunde göras tillsammans. Med forumet hoppas man få ungdomar mer involverade i beslutsfattningen i Ingå. Det ska hållas pånytt senare under våren.

Jag tror att de verkligen vågade yttra sin åsikt på ungdomsforumet.― Cecilia Grönholm

Trots ungdomsforumet har inte ungdomarna Cecilia Grönholm, 17, och Robin Ahrenberg, 15, märkt någon skillnad i antalet aktiviteter för ungdomarna.

- Jag tycker inte läget har förändrats varken negativt eller positivt, säger Grönholm.

Hon tycker dock att både ungdomsforumet och idén om ett kommunalt ungdomsråd där ungdomarna direkt kan påverka besluten som tas, är mycket bra koncept.

- Det är bra att unga får sin röst hörd. Jag tror att de verkligen vågade yttra sin åsikt på ungdomsforumet.

Hon var med i ett ungdomsråd som hölls tidigare av ungdomsledarna där ungdomarna fick bestämma vad ungdomsverksamheten skulle satsa pengarna på. I samband med ungdomsrådet ordnades paintball och andra aktiviteter för ungdomarna. Ahrenberg å andra sidan känner att ungdomsforumet inte var väldigt givande.

- Det bästa var pepparkakorna och glöggen, säger Ahrenberg.

Robin Ahrenberg Bild: Yle/Victor Heerman

Vintern värre än sommaren

Grönholm tror att de ökade möjligheterna till att hitta på egna aktiviteter bidrar till att det är lugnare på sommaren. På vintern kan man inte göra så mycket på grund av kylan. Då är en varm plats som skulle vara öppen dygnet runt efterlyst.

Enligt ungdomarna är Facebooksidan Inkoon keskustelupalsta något negativt, då den huvudsakligen används till att klaga på vad som händer istället för att ta tag i problemet i fråga.

Förändringar på gång?

Förutom ungdomsforumet finns det planer på en skild ungdomsarbetsgrupp ordnad av föreningen Pro Ingå.

Medlemssekreteraren Camilla Gorbatow nämner att de inte ännu har grundat ungdomsarbetsgruppen men det är på gång och är någonting som kommer att aktiveras under året.

- Vem som helst kan vända sig till Pro Ingå och berätta vad de vill ha och vad de önskar sig, så försöker vi föra önskemålen vidare.

Victor Heerman och Robin Bäckman,
Den här texten är skriven av en av Yle Nyhetsskolans unga reportrar.

Omkring år 1450 hände något utanför Raseborgs slott. En högt uppsatt person kanske tappade sin maktsymbol, en knuten näve i brons, och hittade den aldrig. Det här är en maktsymbol som inte finns någon annanstans i Finland och den visas för första gången på en utställning som handlar om Raseborgs slott.

Unika fynd som inte finns någon annanstans i Finland visas på en utställning på Ekenäs museicentrum Ekta. De flesta föremål som visas har dessutom aldrig ställts ut tidigare.

Västra Nylands landskapsmuseum firar sitt 110-årsjubileum med en utställning om Raseborgs slott. Där får man bekanta sig med livet i borgen på medeltiden.

Få utvalda hade maktsymboler

Arkeologer hittade den knutna näven på Slottsmalmen för snart tio år sedan. Museichef Dan Lindholm förklarar att det är en verklig maktsymbol. Det var bara några få utvalda som hade en sådan maktsymbol.

- Det är en sorts stridsklubba som den som lett en här har använt. Den har eventuellt använts i strid, men det är mera frågan om en symbol för makt.

Så här såg borgen antagligen ut på medeltiden. Raseborgs slott visas på utställningen om slottet 2016. Bild: Yle/Marica Hildén

Liknande knytnävar hittar man i Estland och i Böhmen i västra Tjeckien.

Det här är bland de bästa fynd vi gjort, säger Dan Lindholm.

- Det var helt otroligt och man blev förstummad.

Jungfrulig mark

Lindholm förklarar att fördelen med Raseborgs slott jämfört med borgarna i till exempel Åbo och Tavastehus är att borgen i Raseborg verkligen övergavs.

- Befolkningen växte kring de andra borgarna, men marken kring Raseborgs slott är jungfrulig mark där inget har förstörts. Inte ens jordbruket har stört särskilt mycket.

Ta del av livet på medeltiden

Utställningen är uppbyggd så att besökarna får ta del av livet i borgen på medeltiden. I drygt 180 år var borgen ett administrativt, ekonomiskt och militärt centrum i området.

- Det fanns inget annat centrum, så borgen var väldigt viktig, säger Lindholm.

Livet på Slottsmalmen utanför borgen. Livet utanför borgen i utställningen om Raseborgs slott. Bild: Yle/Marica Hildén

Besökarna får först komma till Slottsmalmen där de får se borgen från utsidan och livet utanför borgen. Det finns mycket information i skriven form längs med väggarna som berättar om livet i borgen.

Besökarna får komma in på borggården då de besöker utställningen om Raseborgs slott. Borggården i Raseborgs slott. Bild: Yle/Marica Hildén

Sedan går man in i borggården där man får veta hur kvinnorna levde i borgen. Övre våningen av utställningshallen har förvandlats till riddarsalen. Där berättar man bland annat om herrarna som styrde från borgen, men också om vardagslivet.

Öronslev och nycklar

Fynd från de arkeologiska utgrävningarna visar stengods som importerats från Tyskland och glasskärvor som varit dricksglas. Glaset var för det mesta från Böhmen.

En stylus av järn. Med den kunde man skriva på vaxtavlor. Stylus användes för att skriva på vaxtavla. Gjord av järn. Bild: Yle/Marica Hildén

Medeltida humor, säger museichef Dan Lindholm om figuren som bajsar. Figur som sitter och bajsar, finns på utställningen om Raseborgs slott 2016. Bild: Yle/Marica Hildén

Det finns också en öronslev som man putsade sina öron med, nycklar till dörrar och skrin, en kanna som är gjord i Danzig på 1400-talet och mycket mera.

Utställningen öppnar på onsdag den 20 april och pågår till den 29 januari 2017.

Utgrävningarna fortsätter i juni på Slottsmalmen.

Det bästa beslut jag någonsin fattat var att gå med i Jakobstads Sångarbröder, skriver Yle Sportens Antti Koivukangas och beskriver kören som en pigg hundra(ett)åring som är bra på att sjunga hårt och jobbar hårt på att sjunga bra!

Det var egentligen lika självklart som naturligt.

Vi hade under sommaren flyttat hem till Jakobstad efter nästan 15 år i exil och när Arbis-katalogen aviserade kursstart under Marcus Söderströms ledning var det bara att infinna sig.

Nervositeten inför den första övningen var påtaglig, även om jag är relativt väl bevandrad i de mest olika sociala sammanhang. Senast jag hade sjungit i en kör var 1990 och kören ABC-kören i Lagmans skola.

Före den första övningen visste jag om ett par bekanta namn som sjöng i Jakobstads Sångarbröder, och jag bänkade mig instinktivt intill min kusin Nisse som visade sig vara första tenor. Efter att ha blickat ut över salen en stund insåg jag omedelbart att jag var omgiven av nästan uteslutande bekanta ansikten.

Att sen bli välkomnad med en rungande sång av stående sångarbröder underlättade också.

Från den första övningen har körsången och brödraskapet varit en organisk del av min identitet som Jakobstadsbo och kommer troligtvis att vara det så länge mina ben bär och min stämma håller.

Det var först några månader efter mitt intåg i brödraskaran som jag blev varse om körens anrika förflutna och det faktum att starten faktiskt ägt rum redan 1915.

Nittonhundrafemton!

Slutspurt på ett fantastiskt jubileumsår, tre uppträdanden på tre dar med svenskfinlands piggaste 100-åring #jsb100

A photo posted by Antti Koivukangas (@anttikoivukangas) on Dec 11, 2015 at 6:02am PST

Jag har flera gånger försökt föreställa mig hur en körövning med Jakobstads Sångarbröder år 1915 skall ha gått till när jag själv ställt mig iväg till den gemensamma sångstunden på måndagskvällarna.

Som historiker känns det gränslöst fascinerande att vara aktiv i en kör som grundades i en helt annorlunda epok än den vi lever i idag. Tanken att det går en generationsöverskridande bro från det förflutnas tenorer och basar till den samling män i sina bästa år som idag utgör körens fyra stämmor ger mig kort och gott gåshud.

Vid den tid när Jakobstads Sångarbröder grundades gav sig unga män ut på äventyr till Tyskland för att få militär utbildning i det pågående världskriget. Titanics förlisning hade nyligen ägt rum, häst och kärra var gängse färdmedel och statsöverhuvudet fanns i tsar-Ryssland.

Det känns stort att jag själv idag har äran att föra vidare ett hundraårigt arv av manssångartradition i min hemstad.

Mottagandet i brödraskaran var från dag ett och övning ett både varmt och omfamnande. Senast när skämten började hagla kring en nyligen intagen broder visste man att man nått en ny nivå av acceptans.

Under mina första år i Sångarbröderna har jag dessutom fått uppleva alla noteringar på den mänskliga känsloskalan.

Glädjen av att lyckas kollektivt när en sats på en övning sitter så klockrent att fönstren på Svenska Gården darrar av välbehag.

Sorgen och saknaden efter bröder vars stämma tystnat på tok för tidigt och vars levnadsvandring kommit till ett abrupt slut.

Nervositeten när 50 vuxna män inför ett uppträdande står samlade utanför lokalen och fnittrar som tonårsflickor.

Stoltheten när den sista tonen klingat ut i ett väl genomfört framträdande och publiken andas ut och stämmer upp i varma applåder.

Otaliga forskningsrön har visat att körsång både stärker hälsan och förlänger livet.

Ett långt liv är ändå inget egenvärde – mer väsentligt än hur många dagar och år man får vandra på denna jord är vad man gör under den disponibla tiden.

”It´s not the hours you put in, it´s what you put in the hours.”

Deltagandet i Jakobstads Sångarbröder känns på den punkten både rätt, viktigt och hälsosamt.

Text: Antti Koivukangas, första tenor

Texten ingick för första gången i Jakobstads Sångarbröders 100-års jubileumsskrift, som utkom år 2015.

Berätta din egen körhistoria!

Under våren gör Svenska Yle en djupdykning in i körlivet och samlar ihop historier om och av körer och korister i Svenskfinland.

Därför vill vi höra också din historia! När började du sjunga i kör och varför? Vilket är ditt finaste, roligaste, värsta körminne? Vad spelar kören för roll i ditt liv? Eller har du kanske aldrig fått sjunga i kör fast du hade velat? Berätta! Historierna publiceras på svenska.yle.fi och editeras vid behov innan publicering.

Det var i mars ifjol som Hangös stadsfullmäktige avskedade ledande läkaren Outi McDonald. En av orsaken till avskedandet var att McDonald hade skickat föråldrade tillbehör och mediciner till utlandet utan tillstånd. Nu åtalas hon för verksamheten.

Med rösterna 22-10 avskedade fullmäktige sin ledande läkare den 10.3.2015.

Enligt staden hade McDonald överträtt sina befogenheter då hon fastställde lönen för en familjeterapeut. Dessutom hade hon avlägsnat och förstört egendom trots att det är grundtrygghetsdirektören som beslutar om avskrivning av lös egendom.

Gammal praxis?

Outi McDonald hann jobba som ledande läkare i bara ett par års tid innan hon avsattes.

Hon har själv lämnat in besvär över sin uppsägning som hon upplever är fel.

Insamlingen av gamla mediciner och tillbehör har varit gammal praxis vid hälsocentralen redan i flera års tid, säger hon. Stadens ledningsgrupp har enligt McDonald varit medveten om förfarandet.

Nu kommer frågan alltså att prövas i rätten eftersom häradsåklare Anna Ahlman meddelar att hon har beslutat väcka åtal för det misstänkta brottet förskingring under januari år 2015.

Då besökte Outi McDonald Afrika och förde själv med sig mediciner och tillbehör till bland annat lokala apotek.

Läs mera:

Hangö avskedade Outi McDonald - anställde Jennika Friman

Det blev ingen större debatt om stadens tidigare ledande läkare Outi McDonald då fullmäktige möttes på tisdagskvällen (10.3). På en dryg timme hade fullmäktige hunnit anställa en direktör för kultur- och medborgarverksamheten och avskeda hälsocentralläkaren Outi McDonald.

En cirka 30 år gammal man skadade sin arm i en olycka i en fabrik på Björknäs industriområde. Det var omkring halv nio på tisdagen (19.4) mannens arm blev i kläm i en produktionsmaskin.

Övrig personal på platsen lyckades få loss mannen ur maskinen innan ambulans och räddningsverket kom på plats. Mannen fördes till sjukhus för vård, men det är oklart hur allvarliga skador han fick i sin arm.

Raseborgspolisen utreder orsaken till arbetsolyckan.

Tänk dig att äta mat från sju olika restauranger under en och samma kväll. Köksmästare i Raseborg samarbetar runt ett middagsevenemang som går under namnet "Raseborg runt med sju köksmästare".

För att kunderna inte ska behöva springa runt till sju restauranger under en och samma kväll samlas köksmästarna i stället i samma kök och tillreder en sjurättersmiddag. Varje köksmästare tillreder varsin rätt som kunderna sedan får avnjuta.

Lokala råvaror och köksmästare

Det var krögaren och kökschefen Ulf Wadenström som kläckte idén och tog kontakt med de andra köksmästarna som genast gillade idén.

- Ut i världen har köksmästare ofta sammankomster. Jag tyckte att vi i Raseborg också kan slå ett slag för att visa vad vi har för fina restauranger och framförallt hur fina råvaror vi har, säger Wadenström.

Köksmästarna gör var sin rätt. Bakelse Bild: Ulf Wadenström

Fullt hus utan marknadsföring

Den första sjurättersmiddagen lockade fullt hus i Wadenströms restaurang KW i Karis. Näst i tur står Knipan där köksmästarna tillreder middag i slutet av maj. I höst blir det middag på Åminne gård i Pojo och den fjärde middagen står Fiskarsrestaurangen Kuparipaja värd för.

Hittills har köksmästarna egentligen inte hunnit marknadsföra middagarna förrän de har varit slutsålda, berättar Wadenström.

Kunderna får smaka på sju rätter under samma kväll. - Bild: Ulf Wadenström

Janne-Matti Weckström, Minna Juurikivi, Kenneth Löfberg, Samuel Nikander, Kristian Karnell, Hasse Lundström och Ulf Wadenström. - Bild: Ulf Wadenström

För några år sedan såg det ännu ljust ut för mjölkbonden i Finland. Det var innan sanktionerna mellan EU och Ryssland infördes. I dag är krisen inom mjölksektorn ett faktum.

För de mjölkproducenter som investerat i nya ladugårdar gäller det att ha is i magen för att inte förlora nattsömnen.

Som sten på bördan damp fastighetsskattebeslutet för någon vecka sedan ner i postlådan.

För den som byggt nya fastigheter kan storleken på fastighetsskatten visa sig vara en snudd på övermäktig utgift.

- Fastighetsskatten är som ett straff för att man investerar och satsar på att djuren har det bra, säger Johan Wasström, mjölkproducent på Bryggars gård i Svartå i Raseborg.

Johan Wasström med Unelma Johan Wasström med kon Unelma Bild: Yle/Maria Wasström

Wasström har betalat över 40 000 euro i fastighetsskatt sedan han byggde den nya ladugården för fem år sen. Nu har lönsamheten rasat och byggnaden står där den står och korna behöver mat varje dag.

Det finns inga pengar kvar att amortera på lånen för ladugården. Utgifterna hopar sig, löner ska betalas ut till de anställda men mjölkpriserna är rekordlåga. När en del på mjölkroboten går sönder går det inte att vänta med reparationen.

Kor på Bryggars i Svartå kor i ladugård Bild: Yle/Maria Wasström

Det är den nya ladugården som trissat upp fastighetsskatten på Bryggars.

Fastighetsskatten grundar sig på markens och byggnadernas värde. För en ny byggnad betalas en högre skatt än för en gammal. Efter hand kan man avskriva värdet på en byggnad vilket medför att också fastighetsskatten för byggnaden sjunker.

Förlustbringande ladugårdar blir dyra

För ett och ett halvt år sedan togs den nya ladugården på Västankvarn gård i Ingå i bruk. Den har rum för 120 mjölkande kor och kostade omkring en miljon euro att bygga.

Den nya ladugården i Västankvarn Den nya ladugården på Västankvarn Bild: Yle/Maria Wasström

Som tack för det kunde kommunen kvittera ut en rejält höjd fastighetsskatt från gården. Trots att ladugården togs i bruk i december 2014 måste gården betala fastighetsskatt för den redan samma år.

- I fjol betalade Västankvarn gård över 35 000 euro i fastighetsskatt. Det betyder omräknat i mjölk att vi måste sälja nästan 93 000 liter mjölk per år bara för att betala fastighetsskatten, säger Torsten Lindqvist, som är vd på Västankvarn gård.

Torsten Lindqvist, vd på Västankvarn gård Torsten Lindqvist Bild: Yle/Maria Wasström

Han har också räknat ut att det är en årlig gåva på 18 liter mjölk till varje Ingåbo.

Västankvarn gård är i och för sig inget vanligt familjejordbruk utan ett lantbruksföretag med många byggnader som också genererar hyresinkomster. Det oaktat steg fastighetsskatten på gården från knappt 18 000 euro år 2014 till drygt 35 000 euro år 2015.

Jordbruket på Västankvarn går för tillfället på minus men vägs upp av hyresinkomster från de många byggnaderna. Ändå är det ladugården som orsakar den största enskilda posten i fastighetsskatten. fodersilo på Västankvarn gård Bild: Yle/Maria Wasström

- Nog förstår jag att samhället måste få in pengar men det är orättvist att det inte är bundet till någon avkastning, säger Lindqvist.

Lantbruksbokförare Magnus Grönholm är inne på samma linje.

Magnus Grönholm på Ingå Ekonomi och Förvaltning Magnus Grönholm Bild: Yle/Maria Wasström

- Det har sagts att fastighetsskatten är en ny form av förmögenhetsskatt men den beaktar inte alls skulderna, säger Grönholm.

Han hänvisar speciellt till de nybyggda ladugårdarna där det handlar om stora nya investeringar.

- Det blir lätt förskräckligt stora summor trots att gårdarnas resultat går på minus, säger Grönholm och tillägger att detsamma också gäller andra företagare i motsvarande situation.

Han pekar på det motsägelsefulla i att gårdar nuförtiden måste vara stora för att vara lönsamma men att det samtidigt kräver investeringar som kan få hela gårdar på fall.

Han påpekar också att fastighetsskatten givetvis inte avgör om en gård klarar livhanken men att den är extra betungande när det går dåligt för näringen i stort.

Inkomst för kommunen

Fastighetsskatten är däremot en bra inkomstkälla för kommunerna.

Procentsatsen för fastighetsskatten kan inom vissa gränser variera mellan kommuner.

Vi kan ta Raseborg som exempel. Den allmänna fastighetssatsen är 1,35. (Fastighetsskattesatsen för stadigvarande bostad är 0,37).

Bygger du en ladugård gäller den allmänna skattesatsen. Om ladugården kostar dig en miljon blir fastighetsskatten följaktligen 13 500 euro. Efter hand när värdet på byggnaden avskrivs minskar summan i enlighet med det.

I år räknar Raseborgs stad med att samla in över 150 000 euro i fastighetsskatt bara från produktionsbyggnader på jordbruk.

I den summan ingår alltså inte alls övriga byggnader på gårdarna, som till exempel bostadshus som alltså har en egen prislapp.

Sammanlagt beräknar Raseborg få över tio miljoner euro i fastighetsskatt det här året.

Raseborgspolisen har nu fått ta emot cirka 40 anmälningar om inbrott i förråd i höghus i Karis och i Ekenäs. Det handlar både om nya inbrott och om tidigare oupptäckta inbrott.

Det var i slutet av förra veckan polisen slog larm och uppmanade invånare i våningshus att vara på sin vakt. Tjuvar hade slagit till i förråden bland annat på Björknäsgatan i Ekenäs.

Nu har polisen fått i nya anmälningar. De senaste inbrotten har utförts i Bäljars i Karis på Orrgränd.

Polisen tar gärna emot tips från allmänheten kring inbrotten.

Läs mera:

Inbrott i förråd i Raseborg

Flera förråd i Ekenäs och Karis har utsatts för inbrott under den senaste tiden. Polisen vill nu ha tips av allmänheten.

Kommunikationen kan bli bättre än den är i dag mellan flyktingförläggningarna och samhället runt omkring.

Det är tanken i ett försök som Justitieministeriet nu kör igång i samarbete med sju flyktingförläggningar i Finland. En av dem är Raasepori Resort i Antby utanför Karis.

Utbildning

Under våren utbildas asylsökande, personal och volontärer på förläggningarna samt kommunanställda i de kommuner där förläggningarna finns.
De asylsökande får utbildningen på sitt eget språk. På Raasepori Resort pågår utbildningen som bäst.

Vad tänker vi om varandra?

I höst kartlägger sedan Justitieministeriet både invånarnas och de asylsökandenas attityder i de kommuner där förläggningarna finns. Tanken är att i ett tidigt skede märka om det håller på att utvecklas spänningar mellan befolkningsgrupperna.

Hobbyer och jippon

Efter kartläggningen kör olika förbättringsprojekt i gång i samarbete med aktörer, till exempel föreningar som verkar i kommunerna. Det här sker under år 2017.

Det kan handla om jippon, volontärarbeten, hobbymöjligheter och kampanjer på sociala medier.

Känna igen och förebygga sådant som skapar konflikter

Hela pilotprojektet "Trust" (förtroende) pågår i tre år (2016-2018).

Målet på sikt är att förebygga konflikter. Det gör man genom att ta fram modeller för positiv växelverkan och olika samarbeten på orter där det finns flyktingförläggningar och asylsökande.

De övriga orterna som deltar är Vittis (Huittinen), Lieksa, Nurmijärvi, Uleåborg, Tammerfors och Torneå.

Mera information om projektet finns (på finska) på en webbplats för jämlikhet och demokrati.

Aktörerna som genomför Trust är Justitieministeriets enhet för demokrati, språk och grundläggande rättigheter i samarbete med Arbets- och näringsministeriet, Delegationen för etniska relationer, Migrationsverket samt olika organisationer.

Resort stänger men arbetet fortsätter

Migrationsverket meddelade för en tid sedan att tiotals förläggningar i Finland stänger då antalet asylsökande har minskat drastiskt sedan hösten 2015. En av dem är Raasepori Resort.

Katriina Nousiainen är överinspektör vid Justitieministeriet och ansvarig för hela projektet. Hon uppger att förläggningsnätet lever och förändringar kan ske snabbt.

- Samarbetet kanske kan fortsätta med Mjölbolsta om Resort stänger i höst, säger Nousiainen.

Hon poängterar också att förläggningarnas roll kanske i framtiden inte är den viktigaste.

- Samarbetet med staden får en allt större roll i framtiden när en del asylsökande får positiva besked och bosätter sig i området.

Stafettkarnevalen som började med 600 starter 1961 nådde ifjol ett nytt rekord med över 12500 starter. En orsak till Stafettkarnevalens popularitet och att den har utvecklats till nuvarande omfång är att karnevalen alltid försökt leva med i tiden. Samtidigt som Stafettkarnevalen är ett väl känt koncept, man vet vad man får när man deltar i karnevalen, så har vi under årens lopp även lyckats med att göra nödvändiga förändringar i tävlingsprogrammet.

Att vi lyckats så bra som vi gjort beror mycket på att alla förändringar alltid är väl genomtänkta och att vi hållit huvudet kallt och inte gått enligt principen – ”den som skriker högst har rätt”. Ibland har det tagit fler år att ändra på tävlingsschemat och regelverket, men det har som sagt visat sig vara ett mycket lyckat sätt att utveckla allas vår kära Stafettkarneval i rätt riktning. Vi har rört oss i en mer jämlik, idrottslig och samtidigt inkluderande riktning. Nämnas kan att Stafettkarnevalen erhållit såväl den finska idrottsgalans pris som årets idrottsevenemang, kyrkans John Vikström-pris för motion och idrott som undervisningsministeriets piikkarit pris för jämlikhet inom idrotten.

Stafettkarnevalen har en idrottslig målsättning till vilken hör att locka nya skaror av ungdom till idrotten och ge våra ideella föreningar en ovärderlig rekryteringsbas. Ur dessa skaror har också många av vårt lands främsta idrottsstjärnor vuxit fram. Jag hoppas att man i Finland överlag skulle fundera på hur man i Finland skall kunna garantera att glädjen i idrotten, ett frivilligt deltagande i ett mångfald av olika idrotts- och kulturevenemang, även i framtiden skall vara möjligt.

Stafettkarnevalen är på turné genom Svenskfinland de tre närmaste åren. Först i tur är Vasa. Stafettkarnevalen som är Europas största årligen återkommande skolidrottsevenemang löps i år på Karlsplan veckoslutet 20 och 21 maj.

Tillsammans med den lokala organisationskommittén kommer vi säkert även i år att lyckas presentera en strålande Stafettkarneval till alla skolungdomars glädje.

Stafettkarnevalen är mer populär än någonsin tack vare sitt målmedvetna utvecklande av sin verksamhet. Jag ser fram emot ett livligt deltagande i årets karneval, som går i idrottens och glädjens tecken.

Alla välkomna med på 2016 års Stafettkarnevalen i Vasa på Karlsplan!

Jan-Erik ”JEJE” Eklöf

Projektledare

Från och med maj är det raseborgarnas och Lojobornas tur att gruppera sina postlådor. Det meddelar Posten.

Först i tur i Raseborg står områdena med postnumren 10620 och 10660 i Ekenäs. De som berörs får information om förändringen per post.

I Lojo ska de som bor på områdena med postnumren 08100, 08150, 08200, 08350, 08500 och 08680 gruppera sina postlådor.

I Hangö gjordes samma gruppering i fjol. Tanken är bland annat att minska på bränslekostnaderna och utsläppen.

De som har någon form av funktionshinder och de som är 75 år fyllda har möjlighet att få en egen plats för sin postlåda. Det går också att betala en avgift för att få en egen plats.

Posten ger information om placeringen av postlådor på sin webbplats.

OS-kvalet i badminton är definitivt inne på slutrakan. Ville Lång tävlar på andra sidan jordklotet och försöker den vägen kvala in till sitt tredje OS.

I skrivande stund är badmintonspelarna Ville Lång och Airi Mikkelä på väg till OS i Rio de Janeiro. Men situationen lever: bägge är nära strecket som skiljer succé från katastrof. Nanna Vainio är inte många pinnhål bakom Mikkelä men för tillfället på fel sida.

OS-kvalet tar slut den första maj och innan dess finns bara två chanser att samla OS-rankingpoäng. Mikkelä och Vainio borde ha spelat en tävling i Chile den här veckan men båda valde att stanna hemma och satsa allt krut på EM som går av stapeln nästa vecka i Frankrike. Lång reser för sin del ännu längre bort, till Tahiti i Stilla havet.

– Man kan säga att OS-kvalet inte gått precis som jag hade velat och planerat, skriver Ville Lång på sin Facebooksida.

Han väntar på Paris flygfält på flyget som ska ta honom till andra sidan jorden, till Tahiti.

– In i det sista försökte jag räkna poäng och kalkylera OS-chanserna utan att åka hit, men när de andra spelarna spelar så måste jag också göra det.

– Den kommande veckan tillbringar jag på en paradisö så långt borta att jag nästan inte hittade hela stället på kartan. Nåväl, det går ju ett "direkt" flyg från Paris. Med "direkt" menar jag ett 22 timmars flyg där vi stannar halvvägs i Los Angeles och tankar flyget,skriver Lång på sin Facebooksida.

– Bakom allt det här galna är att jag extremt mycket vill komma till mitt tredje OS. Den glöden har inte försvunnit någonstans under årens lopp. Hoppas allt går bra och att jag spelar utmärkt på Tahiti. Mer än så kan jag inte önska.

– Jag ska inte på semester och inte på bröllopsresa utan spela badminton. Det är så fel det bara kan vara. Men vad kan man göra, skriver Lång.

Ville Lång (världsranking 76) möter i tävlingens första omgång Mexikos Job Castillo (världsranking 91). Herrarna har inte mötts förut. I en eventuell andra omgång står Israels förstaseedade Misha Zilberman (världsranking 68) för motståndet.

No tournament in Chile for @nannavainio and Airi Mikkela from @Sulkisliitto @OlympicTeamFI @Rio2016_en pic.twitter.com/TwVSDzRz1m

— badmintonline.nl (@badmintonline) April 19, 2016

Miten menny olympiakarsinta noin niinku omasta mielestä? Tämä kuva kertoo enemmän ku tuhat sanaa➡️ #onthewaytorio pic.twitter.com/O3CONluZIP

— Ville Lång (@LungiVille) April 18, 2016

Här kan man följa med hur det går för Lång på Tahiti.

På veckoslutet samlas flera tusen orienterare i Åminnefors i Raseborg för att delta i tävlingen FinnSpring 2016. Flera toppnamn deltar i tävlingarna.

Det är Karis Ura som står för arrangemangen i år och det har varit en hel del att stå i med, säger banmästaren Regina Kalenius.

- Vanligtvis brukar föreningar planera den här typens tävlingar i två års tid, men vi har bara haft ett halvt år på oss.

Alla ska rymmas med

Det var i höstas som Regina Kalenius började planera banorna tillsammans med de andra banmästarna. De gick tillsammans igenom de områden som föreningen hade fått lov att använda.

- Det är mycket arbete med alla kontroller och mycket ska planeras och byggas. Alla ska rymmas med.

På lördagen ordnas 64 olika serier och på söndagen deltar 460 lag. De yngsta deltagarna är 10 år och de äldsta 85. Tyvärr deltar ingen 90-åring i de här tävlingarna, konstaterar Regina Kalenius lite besviket.

- Men det är flera 75-åringar som deltar.

Många sena kvällar

Den här veckan blir det extra mycket jobb och sena kvällar. Det gäller bland annat att plasta kartor och ordna nummerlappar till alla 2 500 deltagare, säger Regina Kalenius.

- Vi är 20 stycken som har gjort det mesta arbetet. Under veckoslutet deltar ungefär 50 funktionärer.

Det är 23 år sedan Karis Ura arrangerade en tävling av den här typen. Då deltog 4000 orienterare i skogarna i Åminnefors. Nu är det en viss känsla av nostalgi, säger Regina Kalenius.

- Här är jättefina skogar som hålls i fint skick. Terrängen är bra och dessutom finns det bra service tillgängligt i Påminne.

Den största utmaningen är att få alla 500 bilar att rymmas. Planen är att de parkeras på industriområden i närheten.

Visningstävlingar lockar toppnamn

FinnSpring är det tredje största orienteringsevenemanget i Finland. Den fungerar också som uttagningstävling inför världscupstävlingarna i Polen.

Det innebär att det finns med toppnamn både på herr- och damsidan.

- En av de första som anmälde sig var Pasi Ikonen och Minna Kauppi. Merja Rantanen är också med. Hoppas att de lockar lite publik också, säger Kalenius.

Karl Helenius slutar som Robert Helenius manager. I en intervju med Iltalehti bekräftar pappa det här. "Jag har för många uppgifter."

I intervjun säger Karl Helenius att han har tillräckligt mycket på sitt bord redan nu.

– Jag har för många uppgifter. Jag har fyra proffsboxare att hålla koll på och sedan borde jag också hjälpa Robert lite med hans träning. Jag har lovat Robert och Johan (Roberts tränare Johan Lindström) att hjälpa dem, säger han till Iltalehti.

– Vi har inte haft något bråk. Jag vet inte varifrån det kommer.

Ingen dramatik

Enligt MTV3 söker Robert Helenius aktivt efter en ny manager. Karl Helenius som fortfarande sitter på posten bekräftade för MTV3 att han stiger åt sidan.

– Hoppas en ny manager hittas snart. Här är många saker som måste slås fast snabbt, säger manager-pappan enligt MTV3.

Karl Helenius säger till Iltalehti att det inte finns någon dramatik bakom det här.

– Vi vill ha en manager som kan sköta jobbet på daglig bas. Jag är ingen manager. Jag har bara hjälpt till. En manager får lön. Just nu har vi skött det tillfälligt.

Sparkat pappa tidigare

Enligt Ilta-Sanomat (IS) påstår vissa källor att Robert Helenius skulle ha gett sparken åt sin far redan ett par veckor innan WBC-förbundets Silver VM-titelmatch mot Duhaupas i början av april.

Veckan efter matchen bekräftade Karl Helenius för IS att managerförhållandet håller på att ta slut. Nästa dag hävde han ändå sitt påstående. Senare fick IS tag på Robert Helenius som kommenterade läget så här:

– Nu är det dags att dra in lite syre och fundera i lugn och ro på vem som fungerar som min manager i framtiden. Kan hända att mangern byts.

– Tävlingen ute i världen är hård också i bakgrunden. Det mest optimala vore att hitta en utländsk manager som har goda kontakter åt alla håll.

Robert har redan i ett tidigare skede, i december 2014, avskedat sin far från tränarposten.

Yllätyskäänne! Robert Helenius pohtii managerinvaihtoa – saako isä sittenkin potkut? https://t.co/pP8493eoF2

— Ilta-Sanomat (@iltasanomat) April 20, 2016

Ingen ska vara tvungen att dö på grund av kläder, säger lärare Tuula Bergqvist på Västra Nylands folkhögskola i Karis. Hon har tagit initiativ till att för första gången ordna klädrevolutionskampanjen i VNF. Hon vill att vi blir uppmärksamma på hur våra kläder tillverkas.

Den här veckan ordnas den internationella klädrevolutionskampanjen för att påminna om dem som dog då en klädfabrik rasade i Bangladesh år 2014.

Samtidigt är det ett sätt att försöka få klädkedjorna att ge mera insyn i hur kläderna tillverkas.

Klädrevolutionskampanjen på Västra Nylands folkhögskola i Karis ordnas i dag (20.4). Tuula Bergqvist är lärare på VNF:s modelinje och det är på hennes initiativ dagen ordnas i skolan.

Tuula Bergqvist har deltagit på olika vis i kampanjen sedan den ordnades för första gången år 2014. Bergqvist hoppas att kampanjen på VNF blir ett ännu större evenemang nästa år.

Vi kommunicerar med kläder

Kläder är inte bara till för att skydda mot kyla eller nakenhet, utan de uttrycker också vår personlighet, påminner Bergqvist.

- Vi kommunicerar också med våra kläder. Därför är det viktigt att tänka på var de är gjorda och vem som gjort dem. Ingen ska behöva dö för mina kläders skull.

Helinä Salo valde dagen till ära att sätta kjolen på övre delen av kroppen och skjortan på nedre delen. Emma Stapels klädde sig manligt eftersom det tidigare var revolutionärt. Helinä Salo och Emma Stapels på Västra Nylands folkhögskola. Bild: Yle/Marica Hildén

Tuula Bergqvist tror att allt flera tänker på klädernas ursprung. Hon funderar själv mycket på varifrån hennes egna kläder kommer.

- Jag är född till miljömedvetenhet på 1950-talet då kläderna cirkulerade mellan syskon och kusiner. Jag tror att allt flera tänker på klädernas bakgrund. Vi borde också fundera på vår konsumtion, behöver vi så mycket kläder?

Allt flera tänker på kläder

Martin Paul, Anna-Kajsa Edström och Sofia Lindeberg studerar teater vid VNF och de säger alla att de allt mera funderar på var deras kläder är gjorda och vilka förhållanden arbetstagarna har.

Anna-Kajsa Edström, Sofia Lindeberg och Martin Paul. Anna-Kajsa Edström, Sofia Lindeberg och Martin Paul på Västra Nylands folkhögskola. Bild: Yle/Marica Hildén

De köper helst kläder från kedjor som de vet att tar hand om sina arbetstagare. De har också allt mera börjat köpa kläder på loppmarknad.

Tuula Bergqvist anser att vi borde fundera mera på klädernas kvalitet.

- Förr var kläderna gjorda av bra material, så är det inte längre. Om vi köper dyra kläder brukar vi sköta dem bättre och de håller längre.

Revolutionär dag har betydelse

Tuula Bergqvist tror att det har en betydelse att ordna en klädrevolutionskampanj.

Hon anser att många klädföretag redan har ändrat sig och att det är lättare för kunderna att ha insyn i hur kläderna tillverkas.

Ronja Forsström, John-Sebastian Wikström och Katarina Nyholm tog bilder av dem som undrar var deras kläder är tillverkade. Ronja Forsström, John-Sebastian Wikström och Kristina Nyholm på fotolinjen vid Västra Nylands folkhögskola. Bild: Yle/Marica Hildén

Martin Paul tror också att en sådan här dag har betydelse.

- Jag tror att alla dagar som uppmärksammar något hjälper till en viss mån. Man måste bara vara med.

Bergqvist säger att det effektivaste sättet att påverka är då konsumenterna säger nej till kläder som tillverkats under dåliga förhållanden.

Se på nätet hur kläderna tillverkas

Det har skett en revolution inom matproduktionen, säger Bergqvist. I dag är det populärt att veta var maten odlas och hur den transporteras.

Bergqvist vill se samma situation inom klädbranschen. Hon skulle vilja se online, alltså i realtid på nätet, hur kläder tillverkas innan hon köper dem.

- Jag har inget emot att mina kläder tillverkas i Indien eller Bangladesh, men jag vill veta att de som jobbar har det bra så jag kan använda mina kläder med gott samvete.

Personalen visade sina älsklingsplagg då kampanjen ordnades på VNF. Klädrevolutionsdag på VNF i Karis 2016. Bild: Yle/Marica Hildén

De studerande fick gissa vilket plagg som hörde ihop med vilken anställd vid skolan. Klädrevolutionsdag på VNF i Karis 2016. Bild: Yle/Marica Hildén

Det är många som vill ha en förändring, säger Anna-Kajsa Edström.

- Vi måste ändra vårt köpbeteende, det finns inget annat val.

Med hjälp av anmälningsautomaterna kan patienten själv anmäla sig till polikliniken eller mottagningen. Efter att man har anmält sig visar automaten en karta så att patienten hittar rätt.

Det går också att skriva ut kartan med hjälp av automaten.

I Lojo sjukhus tas automaterna i bruk på tisdag (26.4). Sjukhuset får två automater. De placeras vid ingångarna A och C.

Automaten används inte för dem som ska besöka laboratoriet eller röntgen. Automaterna används inte heller inom psykiatrin.

Om man är försenad går det inte att anmäla sig i automaten.

Fungerar med kort

Automaten fungerar så att patienten låter automatens kodläsare läsa av streckkoden på FPA-kortet, körkortet eller identitetskortet.

När automaten har läst av uppgifterna syns patientens personuppgifter i rutan samt namnet på de närmaste anhöriga.

Anmälningsautomaterna används redan vid de flesta sjukhus inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS).

HNS har också lagt ut en video på You tube där man kan ser hur man använder automaten.

Finlands äldsta gågata, Kungsgatan i Ekenäs, firar 50 år i år. För 20 000 euro får gågatan nu lyktstolpar istället för de lampor som hänger ovanför gatan.

Samhällstekniska nämndens ordförande Werner Orre (SFP) berättar att nämnden diskuterade frågan länge och väl på sitt senaste möte.

Slutsatsen var ändå att man låter uppföra ett dussin lyktstolpar längs Kungsgatan. Lyktstolparna är likadana som de som finns på Stora Kyrkogatan i Gamla stan i Ekenäs.

En bit från husväggen

I vardera ända av gatan bildar de fem meter höga lyktstolparna en port och finns alltså på bägge sida av gatan. I övrigt löper de i raka linjer längs med gatan, men så att de inte står parvis utan bildar ett sicksack-mönster.

De står 1,5 meter från husväggen på gatan så att räddningsbilar och transporter fortfarande kommer fram.

Den gamla belysningen har gjort sitt. Gatubelysning i Ekenäs. Bild: Yle/Petra Thilman

Det är meningen att så mycket som möjligt av arbetet ska göras innan sommaren och turistsäsongen. Det betyder att man rätt snart drar kablarna och bygger fundamenten.