Armétiden väcker minnen hos många av oss. Hör major Boris Wilander berätta om den nya boken "Efter kungen red artilleriet - från Raseborgs slott till Dragsvik garnison".
Tanken om att dokumentera Dragsvikartilleristernas historia har funnits länge. Politices magister Bo Wessman åtog sig uppdraget och han fick stöd av en arbetsgrupp med överstelöjtnant Risto Lindgren som ordförande, och som medlemmar major Ingmar Asplund, överste Erik Erroll, major res. Björn Holmberg, överstelöjtnant Antti Juntunen, kaptenlöjtnant Timo Laurila och major Boris Wilander.
Den aktuella boken börjar redan från de gamla sumererna och är en populärvetenskaplig skildring av det svenskspråkiga artilleriet och Dragsviksartilleristerna med tyngdpunkten förlagd på efterkrigstiden. Den 220 sidor tjocka skriften innehåller rikligt med historiskt bildmaterial.
Författaren Bo Wessman säger i sitt förord att det är något visst med militärer och med garnisonsorter:
- En garnisonsstad har alltid en viss prägel. I stadsbilden i Ekenäs har det militära inslaget alltid gjort sig gällande. Dragsvik garnison har haft och har ännu en strategisk betydelse. Allt sedan Peter den stores tid, har alltid när panslavism och storryska drömmar gjort sig påminda, målet för ryskt militärstrategi varit att göra Finska viken till ett ryskt innanhav. Området kring Hangö udd och Dragsvik garnison har därför ur finländsk synpunkt militär betydelse. ”Marinen behöver Dragsvik”, sade kommendör Olavi Jantunen vid ett samtal. Detta är inte språkpolitik, utan den finlandssvenska garnisonen är tillsvidare viktig ur militärstrategisk synpunkt, kunde man tillägga.
Läs också:
Det finlandssvenska artilleriets historia finns nu i bokform