Jaktsäsongen pågår som bäst, och jägarna rör sig i skog och mark på jakt efter villebråd. Vad är det som fortfarande driver så många människor ut i naturen med ett gevär?
Det finns ungefär 380 000 jägare i Finland. De är många i proportion till befolkningsmängden om man jämför med övriga europeiska länder.
Den finländska jägaren är vanligtvis en man i medelåldern eller äldre - även om också kvinnor numera gärna beger sig ut på jakt. Det finns uppskattningsvis 20 000 kvinnor med jaktkort i dag.
Jaktintresset går i arv inom vissa familjer och lever starkt vidare.
Många gamla näringsgrenar har i dag försvunnit på landsbygden. Det här har inneburit att lantgårdar allt mer börjat erbjuda viltbranschen en möjlighet att utnyttja markområden. Stadsbor som inte själva har egna jaktmarker har därmed också fått bättre möjligheter att idka jakt.
Att råda över liv och död
- Pulsen stiger och det känns bra.
Handlar jakten på vilda djur om en längtan tillbaka till naturen...? Ett sökande efter det ursprungliga..? Att råda över liv och död? Varför vill vissa människor frivilligt ta livet av ”oskyldiga” djur? Är det etiskt att ha en hobby som går ut på att döda? Högadliga machoideal? Dyr lyxhobby för eliten? Den medelålders vita mannen?
Och - vi fiskar ju faktiskt ibland för nöjes skull.Men är fisken å andra sidan jämförbar med "riktiga" djur?
En livsuppehållande tradition som blev en hobby
Förr jagade man för att man måste få både mat och skinn. Skinn kunde också fungera som betalningsmedel.
I dag gäller inte detta tvång inte längre och det är svårt att försörja sig helt på jakt.
Forststyrelsen har sex fast anställda och så finns det ett tjugotal yrkesjägare, säger Bo-Krister Lindholm, verksam i Finlands Jägarförbund.
Lindholm är ordförande för viltvårds- och skolningskommittén i Nylands distrikt. Han konstaterar att dagens människor i dag har lite mindre av "de där generna i ryggraden" som driver en till jakt. Enligt honom försvann intresset för jakt nästan helt på 1970-talet. Då flyttade många in till stan från landsbygden och då var jakt inte något man ville satsa på.
- Men numera har det igen blivit mycket intressant att morfarsfar sysslade med älgjakt, och man vill återuppta möjligheterna att äta sitt eget älgkött, säger Lindholm.
Han konstaterar att vem som helst jagar - jägarna är allt från präster till skogshuggare. Och ministrar.
Fyller en mängd behov
Jakt ses som betydelsefullt på olika plan; det handlar om ren mat, motion, naturupplevelse och social samvaro.
I dagens värld förekommer det matskandaler av olika slag. En jägare som äter sitt eget villebråd behöver inte fundera på medicinerade djur och tillsatsämnen.
Själva vistelsen i naturen ses som mycket viktigt. Och många tillstår att spänningsmomentet har betydelse.
- Men gå ut och fråga 100 jägare vad som är det bästa med jakt. Då svarar nog 60 av dem: kaffepausen! Bo-Krister Lindholm vill betona den sociala samvarons stora betydelse.
Jaktlag och jaktföreningar samlar jägarna till en gemenskap. Kropp och själ mår bra av att vistas i naturen, och efter jakten kan man samlas för att äta och dricka tillsammans.
Jägarna utför också en hel del frivilligt arbete, till exempel viltinventeringar. Myndigheterna får hjälp av jägarna till exempel med att spåra, fördriva eller ta hand om hjortdjur och stora rovdjur som har skadats eller som har orsakat fara.
Jakt känns som någonting gammalt - ett uråldrigt beteende.
Viltkött är få förunnat
År 2010 åts det ca 9 miljoner kilo älgkött i Finland. Jägarna konsumerade ca 72 procent i sina hushåll och 20 procent i jägarnas närmaste krets medan ca 2 procent såldes på den öppna marknaden och ca 6 procent donerades till andra intressenter. (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet)
Det årliga bytet för jägarna uppgår till över tio miljoner rent viltkött. Viltkött är gott och hälsosamt och ingår sedan länge i den finländska matkulturen. Vilt har en självskriven plats på bordet - både i vanliga hem och i samband med fina statsbesök.
Jägarna och deras släktingar och vänner kan avnjuta delikatesser från naturen medan andra inte har samma möjligheter eftersom det inte finns särskilt mycket vilt till salu.
I frysdisken i affärerna hittar man för det mesta bara utländskt vilt. Inte heller restauranger kan erbjuda vilt i större utsträckning.
Finland har också lagar som begränsar försäljning av vilt.
Se Livsmedelssäkerhetsverket Eviras bestämmelser om hantering och försäljning av viltkött.
Enligt Bo-Krister Lindholm kommer man småningom att få ut lite mera vilt på marknaden - åtminstone på sina ställen. Man har jobbat mycket med att bygga upp nya kraftiga viltstammar som ger mera kött. 
Många markägare som har lagt ner olönsamma jordbruk satsar nu på att sälja vilt och har egna slaktbodar.
Somliga har också som affärsidé att föda upp fåglar, släppa ut dem i naturen och sedan kalla in ett jaktlag som går ut för att skjuta dem. Bytet säljs vidare till restauranger, butiker och hallar. - Det finns dock jägare som anser att denna form inte är egentlig jakt.
Ansvaret och hedern
En jägare ska följa lagar, regler och praxis. Respekt för bytet innebär bland annat att man jagar i förhållande till befintliga viltstammar och att man håller sig till kvoter och rekommendationer.
Vapnen måste vara effektiva. Det får naturligtvis inte heller uppstå fara för vare sig människor eller egendom. Hund får användas som hjälp.
Jakt behövs
Viltstammarna i Finland övervakas med hjälp av olika slags vilträkningar, observationer och bytesstatistik. Jägarna utför en stor del av det frivilliga arbete som går ut på att följa upp viltstammarna.
Jägarna sysslar också med viltvård, till exempel anläggande av viltåkrar, skapande av konstgjorda sjöar för änder och matning (viktigt under kalla och snörika vintrar) av klövvilt och fågel.
Skogshare, skogshönsfåglar, älg och stora rovdjur har rätt livskraftiga stammar i Finland. En viss splittring av livsmiljöer har ändå försvagat beståndet av skogshönsfågel och skogshare.
Älg jagas effektivt för att förebygga trafikskador och skador inom jord- och skogsbruk. Jakten har ändå snedvridit den naturliga ålders- och könsstrukturen hos älgstammen.
Många sjöfåglar häckar i Finland, till exempel stjärtand och sädgås. Sädgåsbeståndet har minskat, och det finns behov av mera statsövergripande samarbete för vård av flyttande fåglar.
Jaktformer som utsätts för kritik
I djurskyddskretsar anses det ofta att grytjakt inte är en acceptabel jaktform . Vid grytjakt jagas rävar och grävlingar i sina gryt under jord där de har sökt skydd. Hundar skickas ner i grytet för att hämta upp djuret.
Jakt är jakt - inte slakt
Jag var en gång med om en jakt då jag upplevde att någonting var fel. Mängder av gäss hade samlats ihop på ett och samma ställe. Det var bara för jägaren att gå ut och ta för sig. – Här hade djuret ingen chans att komma undan. Jag tycker att jakt handlar om att djuret ska ha en chans att komma undan – och att människan ska ha en chans att skjuta det.
Det finns en form av så kallad ”put and take” - eller godsjakt - som går ut på att fåglar föds upp och släpps ut i naturen enbart för att skjutas till döds. Detta ses som oetiskt eftersom man föder upp och planterar ut djur bara för att de ska bli ihjälskjutna.
Bland annat vid älgjakt finns det en stor risk för att älgar skadskjuts. Också vid fågeljakt är skadskjutningar vanliga. Undersökningar har visat att en stor del av vissa fåglar har blyhagel i kroppen .
Etiska regler för jägaren: Skjut bara på sådana avstånd som är säkra för dig och bara på vilt som du med säkerhet har identifierat. Åsamka inte viltet onödigt lidande. Gör ditt yttersta för att hitta och ta vara på skadskjutet eller skadat vilt. Respektera ditt byte och behandla det med respekt." ( Finlands viltcentral)
Jägare brukar hävda att människan har jagat sedan stenåldern. Men då är det väl hög tid att sluta! Eller skall vi flytta till grottor i skogen och börja slå ihjäl varandra med träpåkar också? (Barbro Eklund: Jakten/ Ur "Argument mot jakt")
Konflikter mellan jägare och naturvårdare
Bernt Nordman, verksamhetsledare på Natur och Miljö, har i grund och botten en välvillig inställning till jakt trots att det finns konfliktområden.
- Jaktlag som i stora skaror väller in i skog och mark inverkar menligt på många andra arter som jägarna inte är ute efter. Det uppstår en störning i naturen, och fredade djur blir skrämda i samband med jakter. Vid sjöfågelsjakt finns det uppenbara risker att också fredade fåglar skjuts eller skadskjuts. Och en jakthund måste vara ordentligt skolad så att den inte ställer till med skada.
- Diskussionen mellan jägare och naturvårdare är inflammerad. De som jagar anser i allmänhet att jakt inte påverkar naturen negativt, men det stämmer inte alltid säger Nordman.
Nordman anser att jakt på stora rovdjur är problematiskt: Varg och järv är akut hotade arter och det är fel att de klassas som vilt. Jägarna ser de stora rovdjuren som konkurrenter om bytet och som ett hot mot jakthundarna. Dessutom är tjuvjakt på stora rovdjur ett gissel som jägarorganisationerna själva borde få ett slut på.
Enligt Natur och Miljö borde jakt i regel inte tillåtas på naturskyddsområden. Det finns också en konflikt mellan jakt och annat rekreationsbruk eftersom man ju inte kan vara ute och njuta av naturens stillhet under jakttiden.
Så gott som all jakt kommer att förbjudas på naturskyddsområden som staten äger.
"Jakt på rätt sätt är en sund hobby"
Men Nordman betonar att vilt ju i likhet med fiske i grunden är en ekologisk form av livsmedel.
- Finlands natur producerar ett överskott som människan gärna får utnyttja. Men jakt får inte äventyra naturvärden. Man måste beskatta vilt på ett hållbart sätt och inte angripa hotade arter eller för små populationer.
Bernt Nordman vill ge jägarna en stor eloge för deras naturhobby
- En duktig jägare är en naturkännare som noterar förändringar - också skadliga förändringar - och som har ett starkt förhållande till naturen i stort. Det är en sund hobby och det är fint om jakt kan utgöra en aktiv fritidsverksamhet.
Men - man måste hitta nya och mera miljöanpassade metoder bland annat då det gäller skjutbanor och stora bilar som kör omkring i naturen, tillägger han.
"Förgubbning" gör det svårt för de unga att komma in
Tjäderläger för ungdomar har i många års tid ordnats i Syndalen nära Hangö. Bo-Krister Lindholm har ansvar för all ungdomsutbildning i Jägarförbundet sedan 1973. De senaste 10-15 åren har det ordnats läger också på svenska.
Enligt Lindholm finns det intresse bland de unga, och speciellt under de senaste åren har deltagarna allt mer kommit från familjer utan jägarbakgrund. Alla som klarar examen får jaktkort vilket betyder att en viss föryngring bland jägarna är möjlig. Och intresset är stort också bland flickorna. Av 30 deltagare är ungefär 10 flickor.
- Jägarna anses nog i dag vara en ganska "förgubbad" grupp, konstaterar Lindholm.
"Alla värnar om sin lilla köttbit"
Lindholm beklagar att det ändå är så få unga som släpps in i föreningarna. Jaktlag har en kvot som inte får överskridas och de unga ges inte utrymme.
- Alla vill värna om sin lilla köttbit, konstaterar Lindholm.
Speciellt här nere i söder vid kusten är markområdena små . Här finns inga megaföreningar, konstaterar Lindholm. Mer österut och norrut finns det både större arealer och mera folk.
Källor:
Finlands jägarförbund
Finlands viltcentral
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
Djurens Rätt