![]()
Att vara utsatt för vÄld i familjen Àr traumatiskt. Att sedan gÄ skilda vÀgar men ÀndÄ vara tvungen att lÄta sitt barn bo hos den förÀlder som Àr vÄldsam Àr fruktansvÀrt. Det kÀnde Maria som ocksÄ ser hur mycket skyddshemmet betytt för henne.
Trakasserier blev en del av bĂ„de Marias och Helenas vardag. Ăn idag pĂ„gĂ„r det, trots att det gĂ„tt mĂ„nga Ă„r sedan de flytt frĂ„n ett vĂ„ldsamt förhĂ„llande.
BÄde Maria och Helena (fingerade namn) levde ett normalt, lyckligt familjeliv under mÄnga Är innan de alls anade att mannen de bodde med var vÄldsam.
Helena hade det bra tills en dag dÄ hon blev sjÀlvstÀndigare, utbildade sig och vÄgade sÀga vad hon tyckte.
- Allt var frid och fröjd nĂ€r barnen var smĂ„, allt var bra sĂ„ lĂ€nge jag höll med honom. Ănda tills jag fick kurage att en gĂ„ng ha en avvikande Ă„sikt. DĂ„ skuffade han mig första gĂ„ngen.
VÄldet blev mer och mer fysiskt, ofta i samband med alkohol. Helena vaknade upp och förstod att hon mÄste göra nÄgot den dagen hon fann sig sjÀlv vara suicid.
- Jag uppsökte lÀkare och fick hjÀlp att komma ur förhÄllandet. Sedan en gÄng ringde jag polisen för han slog mig halv fördÀrvad.
Helena flyttade, men har stora minnesluckor av vad som hÀnt bÄde före och efter.
OcksÄ Maria hade en lycklig vardag under ett tiotal Är.
- Det hÀnde över en natt, berÀttar Maria.
Efter en misshandel dÀr ocksÄ barnen drabbades och senare hot om att ta det gemensamma barnet med i döden sÄ flydde Maria till ett skyddshem. Hon blev kvar nÀstan tvÄ mÄnader.
- Jag har alltid sagt att det hÀr skyddshemmet har en bit i mitt hjÀrta. Utan dem skulle jag inte vara hÀr idag, sÀger Maria samtidigt som tÄrarna rullar ner för kinden.
Maria fick hjÀlp och stöd med bÄde praktiskt och kÀnslomÀssigt.
- Personalen pÄ skyddshemmet gjorde att jag kunde hÄlla huvudet klart. Jag kÀnde mig trygg dÀr. De tog hand om min son nÀr jag inte orkade och sade hur jag borde gÄ till vÀga.
Skyddshem ger trygghet och en normal vardag
Villa Familia i Mjölbolsta, som tar emot personer som behöver tillfÀlligt skydd, har funnits i Ätta Är. Det upprÀtthÄlls av FolkhÀlsan Syd och har som mest haft 700-800 vÄrddygn pÄ ett Är.
- Det viktigaste dÄ klienter kommer till skyddshemmet Àr att lugna situationen. Att sova, Àta, leka och göra vardagliga saker i lugn och ro, sÀger Miia SoramÀki som Àr ansvarig handledare pÄ Villa Familia.
SÀkerhet och trygghet Àr en sjÀlvklar del av skyddshemmet vardag. I övrigt kan skyddshemmet erbjuda stöd och hjÀlp dÄ klienterna behöver vara i kontakt med myndigheter, sÄsom advokater, brottsofferjouren, eller hjÀlp med att hitta annan bostad, att fundera över skyddsaspekter och sÀkerhet. Bland annat.
- Allt mer satsar Villa Familia ocksĂ„ pĂ„ barnen, vi anvĂ€nder en modell som heter âTrappanâ dĂ€r barnen fĂ„r berĂ€tta sin egen upplevelse av vad som hĂ€nt sĂ€ger handledare Mona Elander.
Klienterna kan komma till Villa Familia dygnet runt och kan stanna allt frÄn en natt till nÄgra mÄnader.
Det finns nÄgra kommunala skyddshem i Finland och barnskyddsorganisationen Förbundet för mödra - och skyddshem upprÀtthÄller ett tiotal. Sammanlagt finns cirka 20-25 skyddshem. FrÄn och med nÀsta Ärs början ska staten finansiera alla skyddshem, och det ser Marjaana Piispa som Àr enhetsansvarig pÄ Villa Familia som nÄgot positivt:
- Vi vet inte hur det ser ut Ànnu, men staten ska framöver betala alla klienters dygn hÀr. Det lÄter bra eftersom det nu beror pÄ frÄn vilken kommun en klient kommer hur lÀnge de fÄr stanna.
Ett barn har rĂ€tt till bĂ„da sina förĂ€ldrar, men âŠ
Tillbaka till Maria som har en son tillsammans med sin förra sambo. En tid ordnades övervakade trĂ€ffar mellan far och son, men de övervakade trĂ€ffarna slutade redan efter en kort tid â ett beslut som socialen fattade.
- Jag har ibland varit besviken och inte förstĂ„tt hur det fungerar. Ganska i ett tidigt skede fick han fara hem till pappa. Det började med nĂ„gon timme. Det var helt fruktansvĂ€rt. Men jag var tvungen att gĂ„ med pĂ„ det â tills jag fick ett besöksförbud.
Maria glömmer aldrig hur det var att lÀmna sin son över natten första gÄngen.
- Jag glömmer det aldrig. En mamma som har varit med om sĂ„dant hĂ€r â det kĂ€ndes som att skicka barnet in i vargens gap. TĂ€nk hur kroppen kan reagera pĂ„ det, jag reagerade genom att vara sjuk alla dagar, hade migrĂ€n. HĂ€nder det igen? Vad hĂ€nder det dĂ€r? Kan min son sova tryggt? RĂ€dslan kom igen, den finns sĂ„ lĂ„ngt ner i ryggmĂ€rgen. Den far nog aldrig bort.
Hon Àr skeptiskt till hur sonens trÀffar med fadern skötts.
- Ett barn har rĂ€tt till bĂ„da förĂ€ldrar, jo â men dĂ„ ska nog bĂ„da vara i ett sĂ„dant skick att du Ă€r kapabel att ta det ansvaret, sĂ€ger hon.
Det har gÄtt nÄgra Är sedan den första gÄngen.
- Det har gÄtt bra, men nÄgra enstaka saker har det varit pÄ vÀgen, nÄgra frÄgetecken. Jag har mÄnga gÄnger undrat hur mycket krÀvs det innan ett barn pÄ riktigt öppnar sig och berÀttar hur det egentligen Àr.
RĂ€dslan sitter i fortfarande
Helenas exman dömdes för vÄld, men hennes liv blev inte bÀttre. Det psykiska vÄldet fortsatte i form av trakasserier, hot, förföljelser.
- Jag Àr fortfarande stÀndigt rÀdd. Jag vet aldrig vad som vÀntar, sÀger Helena.
Hon var lÀnge rÀdd för att lÀmna sin man frÀmst av ekonomiska orsaker, att bli ensam med smÄ barn. Men att bryta det gamla livet har varit ett bra val.
- Du Àr fri att bestÀmma sjÀlv vad du gör, du behöver inte vara rÀdd för nÄgon.
Maria har det bra idag, Àr sambo och försöker lever ett normalt, lyckligt liv.
- Enda molnet jag ibland har Ă€r min son som trĂ€ffar pappa regelbundet. Samma saker fortsĂ€tter, men inte vĂ„ld eller sĂ„. RĂ€dslan finns kvar. Den lĂ€ttar, men den gĂ„r aldrig bort. Tiden lĂ€ker alla sĂ„r â men inte de som hjĂ€rtat fĂ„r.
