Hundra kilometer landsväg, skogsstig och grusväg. Hundra kilometer ängsblommor, doftande skog, utsikt över sjöar och hav. Hundra kilometer backe upp och backe ner.

Mitt cykeläventyr börjar på tåget från Åbo till Salo. Cykeln ska baxas in i en egen ställning på tåget och jag lyckas hänga upp den i korgen med den påföljd att korgen går sönder och jag skär upp ett litet sår i fingret.

Att cykla från Salo till Kasnäs känns som en riktigt dålig idé. Dessutom öser regnet ner.

Men hur fel kan man inte ha. Att cykla från Salo till Kasnäs är en strålande idé. Så känns det i varje fall efter den första etappen från Salo till Mathildedal.

Ärter och jordgubbar på torget i Salo. Salo torg Bild: Yle/Monica Forssell

Innan jag på allvar äntrar cykeln passar jag på att bunkra lite mellanmål på torget.

Träffar också utvecklingschef Maija Pirvola från Yrityssalo. Hon berättar att Kustrutten, som lanserades bara för en månad sedan, redan lockat många cyklister. Finländarna vill nu semestra billigt och göra, som Maija säger, helt vanliga saker som till exempel att cykla.

Maija Pirvola tycker att Kustrutten lämpar sig för både inbitna cyklister och barnfamiljer. utvecklingschef Maija Pirvola vid Yrityssalo Bild: Yle/Monica Forssell

Vägar mellan Salo och Kasnäs har det ju funnits också tidigare, men i år har de vägar som lämpar sig för cyklister märkts ut. Man har också tryckt upp en enkel karta. En mer detaljerad karta med tillhörande applikation för telefonen är på kommande nästa år.

karta över kustrutten Bild: Yle/Monica Forssell

Den första biten av Kustrutten går längs med cykelväg genom Salo. Sedan slår vägen in på gamla riksväg 52 och ända tills det är dags att korsa nuvarande riksväg 52 får jag cykla så gott som ostörd för bilar.

Gammal vägnummer Bild: Yle/Monica Forssell

Passerar välskötta stugor och härliga trädgårdar...

Trädgård invid kustrutten Bild: Yle/Monica Forssell

I Lehmijärvi är jag frestad att ta mig ett dopp i sjön, men ger mig inte tid. Lehmijärvi sjön Bild: Yle/Monica Forssell

Grusvägen vinglar vidare och förvandlas så småningom till något som mer liknar en skogsstig. Ju längre in i skogen jag kommer desto mer frestad blir jag att emellanåt fingra lite på ringklockan. Kan det finns björn i Bjärnå-skogarna? Bäst att plinga lite för säkerhetsskull.

Forststyrelsens logga visar att jag nu kommit in i Tykö nationalpark och så småningom borde Kirjakkala bruk dyka upp.

Byggnad i Kirjakkala bruk Bild: Yle/Monica Forssell

Bruket härstammar från 1680-talet då Florence Creutz grundade ett järnbruk i byn. I tiderna har det också tillverkats ankaren, spikar och järnknappar i Kirjakkala.

På 1700-talet lär det också ha funnits en färggrann brukspatron i Kirjakkala. Han var övertygad om att byn skulle drabbas av en stor översvämning och lät därför bygga en båt som hela byn skulle rymmas i.

Efter förmiddagens regn ligger sjön Hamarinjärvi i Kirjakkala spegelblank. Har man lust, kan man hyra roddbåt här. Hamarijärvi i Kirjakkala bruk Bild: Yle/Monica Forssell

Terrängen är mycket backig. Det är jobbigt för låren men utsikten från många av backkrönen är bedårande. Och är den det inte, får man ju i all fall susa ned för backen på andra sidan.

Tykö bjuder på konstutställning och kaffe.

Beundrar kyrkan i Tykö. Tykö kyrka Bild: Yle/Monica Forssell

Cykelleden fortsätter längs med stranden till Mathildedal men för första gången lyckas jag missa den lilla Kustrutten-skylten och följer landsvägen till Mathildedal. .

Mathildedal. Mat och inkvartering väntar Mathildedal Bild: Yle/Monica Forssell

Fortsättning följer!

De västnyländska riksdagsledamöterna betalade mellan 18 000 och 40 000 för sina kampanjer. Den dyraste kampanjen hade Joona Räsänen.

Igår var sista dagen då riksdagsledamöterna hade möjlighet att redovisa för hur de finansierat sina valkampanjer.

SFP:aren Thomas Blomqvists kostnader var cirka 31 500 euro eller 4,90 per röst han fick.

I snitt gick riksdagsledamöternas valkampanjer loss på 38 000 euro. Calle Haglund (SFP) använde mest pengar i Finland på sin kampanj, över 130 000 euro.

Thomas Blomqvist. Thomas Blomqvist intervjuas av Tove Virta. Bild: Yle/Robin Lindberg

Den minsta budgeten av de som kom in från Västnyland hade SDP:aren Maarit Feldt-Ranta, hennes val kostade drygt 18 100 euro eller 2,07 euro per röst.

Spårproffsens JHL har stött vänstern

Spårproffsens JHL är den fackliga organisation som mest frikostigt har stött invalda riksdagsledamöter, sammanlagt satsade man 90 000 euro. Av det gick lite mer än hälften politiker från Socialdemokraterna och Vänsterförbundet.

För socialdemokraternas Feldt-Ranta var just spårproffsen en av de största enskilda finansiärerna, hon fick 2 500 euro.

- Det känns väldigt naturligt för mig som kommer från järnvägsorten Karis, säger hon.

Maarit Feldt-Rantas arbetsbil Bild: Yle/Robert Ehrnsten

- Jag avstod eftersom jag tyckte att det fanns en viss obalans.

Den obalansen upplever du inte hos Spårproffsen, eftersom du gärna tar emot pengar av dem?

- Jag känner inte till om andra partier har sökt bidrag. Jag har haft ett gott samarbete med den här organisationen, säger Feldt-Ranta.

Kostnaderna för riksdagsledamöternas kampanjer

Med söklådan kan du söka på ledamöter, partier och valkretsar. Du kan dessutom sortera tabellen genom att trycka på rubrikspalten. Den egna andelen inkluderar lån.

((vis:946041))

En svanfamilj fick hjälp av både förbikörande och räddningsverket i Karis för att hitta rätt. De fem ungarna verkade trötta efter vandringen på land.

Svanarna rörde sig vid halv elvatiden på tisdagsförmiddagen på Bangatan nära järnvägen i Karis centrum.

Många nyfikna Karisbor stannade en stund och tittade på familjen. Gullighetsfaktorn var hög, men svanarna behövde hjälp med orienteringen.

En kvinna lyckades till slut styra fågelfamiljen från gatan till gräsplanen invid.

En kvinna jagade bort svanfamljen från vägen. En kvinna jagar en svanfamilj från en gata på en gräsmatta invid. Bild: Yle/ Pia Santonen

Kvinnan trodde inte att svanarna på egen hand skulle hitta till Pumpviken som var det närmaste vattnet.

När räddningverket kom, var svanarna uppe på Bangatan igen. Fyra brandmän och en annan person försöker styra en svanfamilj bort från en bilväg. Bild: Yle/ Sini Alm

Fyra brandmän bildade en kedja och eskorterade familjen över nästa gata, Centralgatan, och vidare till Pumpviken. Räddningsverket uppger att svanarna antagligen hade startat sin vandring just från Pumpviken.

"Är vi snart framme?"

Svanfamiljen var en kärnfamilj med mamma, pappa och fem ungar.

Ungarna verkade riktigt trötta efter sin vandring. Några av dem såg ut att slumra till varje gång föräldrarna stannade för att fundera på ruttvalet.

Också en lekpark ligger nära platsen där svanarna rörde sig men ungarna verkade för trötta för lek i Jumboparken.

Tea Hertell är restaurangchef i café Sandis i Sandnäsudd i Snappertuna, Raseborg. Hon säger att kundernas antal har ökat markant sedan andelslaget för Sandnäs café och butik bildades.

- Många visste inte ens om att ett sådant här ställe finns.

I lördags ordnades det sommartorg och på kvällen midsommardans.

- Här var massor med helt obekanta människor på plats. Många hade jag aldrig sett tidigare och jag har ändå varit här i "skären" ända sen jag föddes.

Hertell säger att det ökade kundunderlaget mycket kommit till tack vare sociala medier.

- Facebook och nätet överlag gör att människor nu bättre känner till oss. Vi har också fört många broschyrer till Ekenäs och Karis.

Lunchservering varje dag

Caféet har piffats upp med många olika saker, bland annat en ny kassamaskin.

- Vi har också lunchservering, soppa. På våren hade vi lunch på fredag och lördag, men på sommaren har vi lunchservering varje dag, berättar Hertell.

Cafe Sandis i Sandnäsudd. Strand cafe i Sandnäsudd Bild: Yle/Lukas Lundin

- Vi får en hel del tips av våra kunder. Vi försöker sedan fixa det.

Fredagsfrissan är pop

En ny grej vid Sandis är också frisören som håller öppet om fredagar.

- Den är nog pop. Redan första dagen var det många som ville ha håret klippt.

Hon säger att det är en uppskattad service bland ortsbor och sommargäster.

- Nu behöver de inte köra in till Ekenäs eller Karis för att få håret klippt.

Karaoke

En annan nyhet är karaokekvällarna. I sommar ordnas två karaokekvällar och sommarens första ordnas på lördag (27.6).

- De har varit väldigt populära. Människor kommer hit från Karis och Ekenäs med taxi för att sjunga karaoke, säger Tea Hertell.

Hon säger att hon själv också bruka sjunga under karaokekvällarna.

- Jag sjunger kanske någon inhemsk ballad, skrattar hon.

André Silfver jobbar som ”bensapojke” vid Sandnäs café och butik i Snappertuna, Raseborg. Han trivs med jobbet bland annat för att hela omgivningen är så fin.

- Se omkring dig så förstår du. Det är så skönt här, säger 15-åriga André Silfver om vad som är det bästa med hans sommarjobb.

Han tycker också om att träffa många människor.

Pratar och klipper gräs

Mycket av André Silfvers arbetstid går åt till att prata med ortsbor och sommargäster. Han påpekar ändå att han också sysslar med annat än att tanka båtar och fylla på kanistrar.

- Jag gör allt möjligt; klipper gräs och allt sådant som chefen säger att jag ska göra.

Men jobbet är inte alla dagar en dans på rosor.

- När pumpen krånglar är det jobbigt. Ibland är den också lite trög.

Silfver säger att den krånglande macken ibland ger negativa tankar.

Sommarparadiset Sandnäsudd i Snappertuna upplever en renässans efter att andelslaget grundades ifjol. De aktiva vill hålla kvar servicen i skärgårdsbyn.

För två år sedan var framtiden oviss för Sandnäsudd i Raseborg.

Britta och Olof Grönqvist var företagare i skärgården i över 50 år. Med all rätt funderade paret på pension. Frågan som var länge öppen är hur servicen kunde garanteras i framtiden.

En av skärgårdsänglarna som ville trygga bysamhällets arv var Harri Huovinen.

- Vi ville spara servicen åt våra barn och barnbarn. Här finns hundratals sommargäster som behöver både café, butik och bensinmack, säger Huovinen.

Harri Huovinen på bryggan i Sandnäsudd. Harri Huovinen Bild: Yle/Lukas Lundin

- Efter diskussioner med ägarna Grönqvist kom vi fram till att ett andelslag är den bästa formen. Det är mindre stelt än ett aktiebolag.

Kalla månader svåra

Den första sommaren var ändå utmanande.

- Alla myndighetslov och kontrakt måste förnyas. Det tar sin tid. Vi var färdiga först i början av juni och då hade säsongen redan varit i gång en tid.

Vädret var gynnsamt i april och maj år 2014. Det vackra vädret lockade fritidsboende till Sandnäsudd, men arbetet var ännu halvfärdigt.

- När vi äntligen kom igång i juni var det kallt. Det var säkert århundradets kallaste juni. En servicepunkt i "skärin" är så väderkänslig. Dåligt väder påverkar direkt, säger Ben Grönroos, nuvarande styrelseordförande och verkställande direktör för andelslaget.

Ben Grönroos har tidigare jobbat på Nokia. Nu är han vd och styrelseordförande för andelslaget. Ben Grönroos Bild: Yle/Lukas Lundin

- Vårt mål är att få 250 medlemmar den här sommaren. På långsikt hoppas vi på 400 medlemmar. Då är eget och främmande kapital i balans, säger Ben Grönroos som varit fritidsboende i Snappertuna sedan 60-talet.

Alla hjälper till

Ett andelslag fungerar mycket med hjälp av sommarboendena och ortsborna.

- Det är som ett talkoföretag. Alla hjälper till med sin kunskap och sina idéer. Jag hoppas vi når 400 medlemmar om tre år, säger Grönroos.

På sommaren då antalet invånare växer markant är det viktigt med ett fungerande bysamhälle.

- Det är viktigt att servicen finns nära sommargästerna, så man inte behöver åka bort. Det är viktigt när man försöker koppla av på semestern eller veckoslutet, säger Hans Siltanen, styrelsemedlem i andelslaget med hus strax ovanför hamnen.

Hasse Siltanen bor ett stenkast från hamnen. Hans Siltanen Bild: Yle/Lukas Lundin

- Det tar ändå par timmar att åka in till Ekenäs eller Karis. Nu finns den här servicen bakom knuten, säger den nyfriserade Siltanen.

Cement och golfbana

Andelslagets arbete har burit frukt. Raseborgs stad har valt Sandis butik och café till månadens företagare. I butiken finns det allt från mat och fiskeredskap till virke och torrcement.

En av nyheterna för i år är en äventyrsgolfbana, ett stenkast från hamnen. Banan har nio hål och är rätt unik i Finland. De två andra banorna finns i Mariehamn och Tuuri.

Yle Västnylands redaktör Jonas Sundström besegrade andelslagets ordförande Ben Grönroos. Mästerskap i bangolf mellan Yle Västnyland och Sandnäs Andelslag Bild: Yle/Bubi Asplund

Uttråkade sommarbarn

Förutom golfbanan finns det också en sommarteater med plats för 60 åskådare.

- Traditionellt brukar man vara på stugan länge och barnen kan bli trötta. Vi har redan nu flera barnteatrar bokade för sommaren. Vi försöker minska på orsakerna till att människor måste åka längre bort för service, säger Grönroos.

Sandis café. Strand cafe i Sandnäsudd Bild: Yle/Lukas Lundin

- Det finns sommargäster som har varit här i 30 år, men har först nu lagt märke till den.

Teddy Granroths insats som kapellmästare på Raseborgs sommarteater sträcker sig tillbaka till år 2000. När han inte ansvarat för teatermusiken så har hans vardag genom åren präglats av allt från västnyländsk rock till visor. Men vad han vill göra på scenen i framtiden är en hemlighet.

- Musiken är mitt liv till en väldigt stor del och jag vet inte vad jag skulle göra utan den, säger Teddy Granroth, 45 år.

Han har sysslat med musik sedan han var sexton år gammal och började studera, först på Lärkkulla och sedan i Jakobstad. Bakom sig har han nu 30 år inom musikbranschen.

- Sedan dess har jag hållit på med musik i alla former på heltid, säger han.

Han har förutom gjort musik på teaterscenen också undervisat exempelvis på Lärkkulla och dirigerat körer, en av dem var Cajorna. För några år sedan gav han också ut sin far Dick Granroths, det vill säga Pumpvikins Puttes visor i ny tappning.

Tio år som kapellmästare

Med fjorton gånger på Raseborgscenen bakom sig kan Karissonen Teddy Granroth klassas som veteran. Tio av de gångerna har han fungerat som kapellmästare.

Debuten som kapellmästare skedde med publiksuccén Grease år 2000 och då lovordades Granroth i lokalpressen. Han fick fortsatt förtroende för uppdraget året efter.

Senast ifjol ansvarade han för musiken i En midsommarnattsdröm.

Granroth har arrangerat musiken till årets pjäs Emil i Lönneberga. Det är inte första gången han arrangerar musiken till en berättelse av Astrid Lindgren.

Han var med redan år 2002 då Bröderna Lejonhjärta lades upp på Raseborg.

Han beskriver sin relation till författaren som god.

- Var skulle vi vara utan Astrid? Förstås har jag hört hennes berättelser som barn och då vi lade upp Bröderna Lejonhjärta gjorde jag en hel del ny musik, betydligt mera än i år.

I år är gänget en helhet

Då Bröderna Lejonhjärta visades så spelades huvudrollerna som bröderna Karl (Skorpan) och Jonathan av Oskar Pöysti och Jan Korander. I år har Korander fått platsen som regissör. Bobo Lundén slutade nämligen som regissör ett år i förtid.

Det har gått bra att arbeta tillsammans med den nya regissören, säger Granroth.

Teddy Granroth på café Gamla stan med Emilia Ekström. Visor på Café Gamla stan Bild: Lotta Rehnman

- Det tycker jag vi har lyckats bra med i år.

Också i övrigt har förberedelserna gått bra.

Får använda Emils originalmusik

Teddy Granroth säger att han gjort olika saker varje år han varit på Raseborg. Det har blivit olika stilars musik för olika pjäser.

- Också i år har vi något annorlunda som är intressant. Vi har fått lov att använda originalmusiken till Emil och dessutom har vi skrivit ny musik.

På scenen finns som vanligt ett bänd som består av fyra personer. Två av skådespelarna är också duktiga musiker.

- Att vi fortfarande har livemusik på Raseborg med ett band på sex personer är jättekul och det kör vi stolt vidare på.

Snabbare att använda någon annans musik

Granroth tycker om att både skriva egen musik och tolka andras verk.

- Det är nog intressant att skriva eget, då man får en text som man sedan ska få att passa in i den stämning som finns uppe på scenen just då.

Men han ser att det tar mindre tid att använda någon annans musik eftersom det tar länge att skriva eget.

Någon stor inspirationskälla har han inte. Han menar att han inte är så kräsen vad han lyssnar på.

- Folk brukar kalla sig allätare inom musik och det tror jag nog att jag kan kalla mig själv också.

Han gillar småjazziga grejer som exempelvis Jan Johansson, den svenska pianisten som gjorde svensk folkmusik till jazz.

- Sedan lyssnar jag gärna fortfarande på 80-tals pop från kassett hemma i mitt garage.

Rock på västnyländska

Västnylänningarna känner kanske Teddy Granroth bäst som medlem i bandet Uffe Enberg och hemmalaget.

- Vi spelade rock på västnyländska och fan med schakki, brukade Uffe säga.

Då de var som aktivast spelade de till och med in några kassetter.

- Det var en jättekul tid och vi kanske gör det någon gång igen, men just nu är det lite på is, säger Granroth.

Deltidsanställd vid förbundet

Teddy Granroth har fler projekt på gång.

- Vi planerar ett nytt projekt som ska ha premiär i november.

Han är också deltidsanställd vid Finlands svenska sång- och musikförbund för att ha hand om deras 100-års jubileum 2017.

Teddy Granroth har också jobbat på Lärkkulla, här med rektor Juhani Jäntti (till höger). Juhan i Jäntti och Teddy Granroth Bild: yle/ Ann-Louise Lönnquist

Hemlighetsfull om framtiden

Teddy Granroth är inte heller klar med teatern, det finns nämligen en pjäs han skulle vilja göra musiken till. Han vill ändå inte avslöja vilken pjäs det är.

- Det kan vara att det blir av också, det finns planer på det. Vilken pjäs det är får ni se senare.

Just nu är Granroth i alla fall upptagen med Emil och han hoppas att publiken kommer för att se pjäsen.

- Det är en rolig pjäs med mycket fin musik och bra skådespelare. Vi har en härlig Emil och en härlig Ida förutom hela ensemblen som är jätteduktiga.

Han anser att det är på tiden att Raseborgs sommarteater gör en barn- eller familjepjäs.

- Det är en pjäs som alla kan hitta något intressant i eller njuta av. Från treåringar till mormor som säkert också har läst eller hört Astrid Lindgren, säger Teddy Granroth.

Redaktör Lukas Lundin

Sommaren är högtid för vägarbeten. Även i år sker det en hel del arbeten vid de västnyländska vägarna.

Det är flera vägarbeten som redan kommit igång. På riksväg 25 mellan Ekenäs centrum och Horsbäck är det två broreparationer som gör att du måste sakta ner.

Vägarbeten i Björknäs. Bilar kör förbi ett vägarbete. Bild: Yle/Malin Valtonen

Det andra projektet är nära avtaget till Dragsvik. Där repareras bron som går över Gamla Baggbyvägen.

Trafiken på riksväg 25 påverkas också av en grundreparation av en bro vid Hangöuddsvägen i Maksjoki i Lojo.

Vägarbeten i Dragsvik. Vägarbeten vid riksväg 25. Bild: Yle/Malin Valtonen

I Ingå får Degerbyvägen ny asfalt. Arbetena ska vara klara i slutet av juli.

Flera förbättringar på riksväg 25

Det finns många andra arbeten i projektkatalogen som Nylands närings-, trafik - och miljöcentral har gjort upp.

Svartåavsnittet av riksväg 25 får ny beläggning. En del av vägavsnittet är på Raseborgs sida, den andra ligger i Ingå.

Här är Svartåavsnittet utprickat på kartan. Karta med Ingås gränser inritade. Bild: Karttakeskus

Ny asfalt mellan Karis och Snappertuna

Huskvarnavägen (väg 1102) i Raseborg kommer att få ny beläggning. Vägen går från riksväg 25 söderut mot Snappertuna.

Bron över Råströmmen i Ekenäs skärgård ska grundförbättras. Bron finns på Torsövägen och går från Skärlandet till Torsö. Arbetet med bron ska vara klart i oktober.

Här ser du projekten på kartan. Pricken är Råströms bro och det gröna strecket är Huskvarnavägen. Karta över Raseborg där två vägarbeten är inprickade. Den röda pricken är Råströms bro och det gröna strecket är Huskvarnavägen. Bild: Karttakeskus

I Gerknäsområdet får Lojoövägen ny asfalt.

Här ser du var i Lojo det är aktuellt med vägarbeten. Karta över Lojo med olika vägarbeten inprickade. Bild: Karttakeskus

De allra flesta vägprojekten ska vara klara till hösten.

På Trafikverkets hemsida kan du se vilka arbeten som just nu inverkar på trafiken

Dagens frågesport handlar om första hjälp. Hur väl behärskar du första hjälp?

((vis:944503))

Ledprotesoperationerna i Nyland sköts inte alls väl ur patientens synvinkel. Det anser vd:n för vårdjätten HNS. Men nu ska det bli slut på bollandet av klienter mellan olika sjukhus i Nyland.

Aki Lindén, vd för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS, blev mäkta upprörd av en artikel i tidningen Västra Nyland före midsommar. Västra Nyland skrev om patienter som köar i månader till Lojo sjukhus då sjukhuset i Ekenäs skulle kunna operera genast.

Lindén vill att HNS nu en gång för alla gör något för att att ge klienterna bättre och snabbare vård.

Han föreslår att HNS skapar en gemensam ledprotesenhet för hela Nyland. Arbetsnamnet för den nya enheten är HUS Artro.

Alla vinner, tid och pengar sparas

Styrelsemedlemmen från Västnyland, Vänsterförbundets Harry Yltävä ser många fördelar med en sådan enhet.

- Alla går genom samma kö. Patienterna kommer in på operation snabbare. Skillnaderna i sjukhusens beläggning påverkar mindre. Onödigt arbete med att skicka remisser av och an försvinner. Alla vinner. Då vinner man också tid och pengar, räknar Yltävä upp.

Helsingfors styr operationskön

HNS beslutade i och för sig redan 2009 att koncentrera ledprotesoperationerna från fem till tre sjukhus.

Men ingenting har hänt eftersom varje sjukhus försvarar sitt revir och sin rätt att uföra operationer, säger Aki Lindén till Yle Västnyland.

Inom HUS Artro skulle fem sjukhus sköta operationerna. Men enheten skulle styras från Helsingfors.

Slut på konkurrensen mellan Ekenäs och Lojo

Lindén vill ännu inte säga hur har han tror att sjukhusen i Ekenäs och Lojo skulle påverkas av den nya ledprotesenheten.

HNS-styrelsemedlemmen Harry Yltävä vill heller inte gissa vad en ny ledprotesenhet kan innebära för sjukhusen i Ekenäs och Lojo.

Många tycker att sjukhusen konkurrerar och samarbetet är trögt.

Men när det gäller ledprotesoperationer tror Yltävä på en ljusare framtid eftersom beslutsrätten flyttar till Helsingfors.

- Det ska inte bli konkurrens utan samarbete mellan Ekenäs och Lojo. Det blir resultatchefen inom ortopedin vid HNS som fattar besluten om vem som opereras var.

Privat ledprotessjukhus söker klienter

Vd Aki Lindén varnar också för det privata ledprotessjukhuset i Tammerfors Coxa. Företaget marknadsför sig för närvarande kraftigt i huvudstadsregionen.

Yltävä säger för sin del att kvaliteten på Coxa är god men han påminner om att kostnaderna för klienten är högre än inom den offentliga sektorn dit HNS hör.

Officiellt förslag efter semestrarna

Styrelsen för HNS har ännu inte behandlat förslaget om en ny ledprotesenhet i Nyland. Yltävä tror att förslaget finns med på föredragningslistan när styrelsen för HNS åter möts i augusti.

Aki Lindén säger att enheten kan bli verklighet 2016.

Läs VN-artikeln om kvinnorna i operationskön.

En taxichaufför körde väldigt berusad med sin skåpbil under arbetstid i Lojo på söndagen.

Det här skriver tidningen Iltalehti.

Taxichauffören körde med rasande fart ner för åsen på Saukkolavägen och mejande ner några små träd på vägen. Bilen hamnade till slut i diket.

När polisen kom till platsen blåste chauffören 3,09 promille i polisens alkometer.

Då kommuner hamnar i ekonomiskt trångläge, men är tvungna att bygga nya kommunala inrättningar, är fastighetsleasingmodellen ett alternativ. Raseborgs stad bygger under det kommande året tre nya kommunala inrättningar enligt den modellen.

Byggaren Firas vice vd Miska Eriksson, chefen för Intern Service Arne Nummenmaa, grundtrygghetsnämndens ordförande Karl von Smitten och arbetsplatschefen Keijo Sorvoja. miska eriksson, arne nummenmaa,karl von smitten, Keijo Sorvoja, Bild: Yle/ Bubi Asplund

De totala kostnaderna för dessa tre byggen uppgår till omkring 16 miljoner euro (inklusive mervärdesskatt). Finansieringen sköts av Danske bank.

Arne Nummenmaa som är chef för Intern Service i Raseborg, förklarar att fastighetsleasing är en ypperlig finansieringsmodell för Raseborg.

- Om projektens drifts- och kapitalkostnader täcks mer eller mindre till hundra procent av externa hyror, så lönar det sig att ta en fastighetsleasing, säger han.

Tre skilda leasingavtal

Arne Nummenmaa visar hur det såg ut förr där brandstationen nu byggs. Arne Nummenmaa visar var brandstationen i Karis byggs. Bild: Yle/ Bubi Asplund

- Efter varje femårsperiod så har restvärdet minskat med tjugo procent. Då har Raseborgs stad möjligheten att lösa in byggnaderna om staden så önskar.

Köpesumman är då det restvärde som finns kvar.

Nummenmaa påpekar att leasingmarginalen är 0,69 procent.

- Få får lån med lägre ränta än så, säger han.

Psykenhet som följande

Arne Nummenmaa tror att Raseborgs stad möjligen någon gång kommer att lösa in serviceboendet, men knappast varken seniorboendet eller brandstationen.

- Det är förstås väldigt svårt att spekulera i saken. Ändringar i social- och hälsovårdslagstiftningen kan förstås påverka ett sådant beslut. Det är ändå viktigt att våra avtal ger möjligheter till smidiga ändringar i dem, säger han.

Gällande Karis nya brandstation har Raseborg ett föravtal med Esbo stad på 25 år. Västra Nylands räddningsverk blir förstås hyresgäst i brandstationen.

Den här finansieringsmodellen av kommunala byggen har kommit för att stanna. Arne Nummenmaa säger att det ser sannolikt ut att Ekenäs nya psykiatriska enhet finansieras så.

- Kostnadskalkylen är 7,4 miljoner euro för den investeringen.

Modellen säker för staden

Karl von Smitten (SFP) leder ordet i grundtrygghetsnämnden. Politiker Karl von Smitten (SFP) Bild: Yle/ Bubi Asplund

- Det är den enda möjliga modellen för oss i Raseborg för tillfället. Den tilltalar så till vida, att någonting blir gjort, säger han.

Han ser modellen som säker för staden.

- De finansiella riskerna sprids på flera aktörer.

Kirsi Ala-Jaakkola. Kirsi Ala-Jaakkola, chef för omsorgstjänster i Raseborg. Bild: Yle/ Bubi Asplund

- Ur användarsynvinkel är lösningen bra i Raseborg. Hyresnivån kommer att hållas skälig i lägenheterna, säger hon.

Byggnaderna inflyttningsklara 2016

I Karis seniorboende som blir inflyttningsklart den 15:e juni 2016 kommer att inrymmas 25 bostäder.

Karis serviceboende kommer att ha 68 serviceboendeplatser. Klienter från Mjölbolsta kommer att flytta in i det nya serviceboendet i mitten av maj i nästa år. Också personalen blir i stort sett den samma som i Mjölbolsta.

Karis nya brandstation ska stå färdig senast i oktober 2016. Byggnadens totala areal blir dryga 1400 kvadratmeter.

Hangö stad behöver en utvecklingsplan med riktlinjer för hur och var de äldre Hangöborna ska bo i framtiden.

Grundtrygghetsnämnden vill att stadsstyrelsen så fort som möjligt tillsätter en arbetsgrupp som ska utreda de här frågorna.

Nämnden anser att det är viktigt att ta ställning till olika former av serviceboende, få en bild av när det finns behov att öka serviceboendeplatser och planera hur staden ska producera de här tjänsterna.

Grundtrygghetsnämnden föreslår att grundtrygghetsdirektören är sekreterare i arbetsgruppen.

Prognosen visar att de äldre i Hangö blir betydligt fler under de närmaste tio åren.

Sjundeå kommuns ekonomi går inte som planerat. En färsk prognos visar att det här året går nästan en miljon euro sämre än budgeterat i Sjundeå.

Utgifterna och inkomsterna är inte i balans.

Sjundeås utgifter har hittills i år varit större än budgeterat, men ett större problem verkar vara intäkterna, i synnerhet på tekniska sidan.

Tekniska sidan har inte fått in så mycket anslutningsavgifter som de hade räknat med. Gapet är över 400 000 euro.

Sjundeå verkar också ha varit för optimistisk med skatteintäkterna. De ser nu ut att bli drygt 600 000 euro lägre än kommunen hade budgeterat.

Totalt räknar kommunen med drygt 900 000 euro sämre resultat än i budgeten.

Sjundeåbudgeten hade ett plus om 200 000 euro under strecket så prognosen nu skulle innebära ett minus i Sjundeåkassan på 700 000 euro för hela 2015.

Många verktyg försvann på gågatan i Ekenäs någon gång kring midsommar.

Tjuvar bröt sig in på en byggarbetsplats vid Kungsgatan och for iväg med en ansenlig mängd verktyg, uppger polisen.

Brottet skedde någon gång mellan torsdagen den 18 juni och måndagen den 22 juni.

En bränslemack vid Stationstorget i Hangö hade besök av inbrottstjuvar natten mellan onsdag och torsdag.

Tjuven eller tjuvarna fick med sig tobaksprodukter, uppger polisen.

Vid Raseborgs slottsruin i Snappertuna skapas en medeltida upplevelse för besökaren genom tidsenligt program och medeltida mat på menyn.

Företagaren Anne Ingman berättar att barn kan ta sig på en tidsresa till 1890-talet eller så långt bakåt som 1470-talet.

I borgen ordnas dramaguidningar tre gånger i veckan under högsäsongen.

Anne Ingman. Anne Ingman vid Raseborgs slott. Bild: Yle/Lukas Lundin

Det har varit väldigt roligt att förebereda medeltida menyer och hitta rätta råvaror, berättar köksmästaren Mikael Kokkonen.

Han räknar upp rovor, morötter, palsternacka, vilda örter och rosor.

- Man har haft får och kor här, så man vet att sådan mat användes.

Mikael Kokkonen. Mikael Kokkonen Bild: Yle/Lukas Lundin

Mycket salt användes så att livsmedlen skulle hålla, berättar Kokkonen.

Via ljudlänken nedan kan du lyssna på ett reportage om det medeltida programutbudet. Redaktör Börje Broberg.

Visfestivalen Visor på väg bjuder även i år finlandssvenskar på visor i sommarkvällen. Turnén, som fick sin början ifjol, har den här gången flera nya artister med sig.

Det bjuds på rätt olika artister. Helene Nyberg och Thomas Lundin från Finland är med precis som ifjol. Nya i gänget är de svenska musikerna Roger Pontare, Cecilia och Bengt Kyllinge.

Musikerna ackompanjeras av en orkester med kapellmästare Thomas Enroth i spetsen.

Rent musikmässigt skiljer sig årets turné ganska mycket från fjolårets.

- Såg ni oss ifjol så är det här inte alls samma konsert, säger Thomas Lundin.

"Som ett knytkalas"

Visfestivalen beskrivs som ett smörgåsbord med brett innehåll.

- Det blir som knytkalas. Man har med sig lite köttbullar och torkat renkött, alla kommer med sin rätt, beskriver Roger Pontare, som för egen del bjuder på en mix av schlagers och visor.

På visturnéns repertoar finns allt från danshittar, jojk, kampsånger från Sydamerika, psalmer och schlagers.

Visor på väg uppträder på fredag på danspaviljongen på Björkudden i Ingå och dagen efter, på lördag, på Ramsholmen i Ekenäs.

Ett stort musikläger samlar 100 barn i Karis. Deltagarna kan lära sig allt från att läsa noter bättre till att finslipa sin talang på en mästarkurs.

Martin Wegelius-institutets årliga musikläger för barn pågår som bäst i Karis. Över 100 barn och unga deltar i lägret som ordnas på Västra Nylands folkhögskola vid Pumpviken i Karis. Deltagarna är i åldern 10-17 år.

Lätt att somna om kvällarna

Programmet är intensivt från klockan nio på morgonen till sex på kvällen. Deltagarna sover på skolans internat.

- Efter en lång dag så är det inte svårt att somna, säger Daniela Owusu.

Daniela Owusu somnar lätt efter en lång dag med musik. Daniela Owusu Bild: Yle/Lukas Lundin

- Mästarkurserna är till för dem som har kommit lite längre i sina egna studier, berättar dirigenten och musikentusiasten Jan Söderblom från Fiskars. Han ansvarar för mästarkurserna och undervisar på lägret.

Jan Söderblom Jan Söderblom, violinist och kapellmästare. Bild: Yle/Lukas Lundin

Bli bättre på att läsa noter

Daniela tar kurser i både violin och sång.

- Båda är lika roliga berättar hon. Men vissa saker är svåra också, som att läsa noter.

Freja Lindroos lär sig läsa noter bättre. Freja Lindroos Bild: Yle/Lukas Lundin

- Men det går nog sakta men säkert framåt. Övning ger färdighet. Och övning tar tid.

På de två dagar som har gått av lägret har hon ännu inte hunnit lära sig någonting nytt.

- Man måste ju nog lära sig lite mer för att man ska kunna säga att man har lärt sig någonting. Det har ju bara gått en arbetsdag.

Inte bara musik

Lägret handlar dock inte bara om att få lära sig nya saker. Deltagarna får också träffa likasinnade och hitta nya vänner.

Vilhelm Suksi hittar likasinnade på lägret. Vilhelm Suksi Bild: Yle/Lukas Lundin

- Samhörigheten är nog viktig, i min förra skola fanns det till exempel ingen annan som sysslade med samma saker som jag. Men visst går man framåt musikaliskt också.

- Jag tycker att Wegelius är ett prima läger för att utveckla kunskaper och ha roligt.

Redaktör: Lukas Lundin

Det byggs på flera ställen i Sjundeå för tillfället. En ny större ABC vid stamväg 51, en ny bollhall och nu ska också Sjundeås hjärta få 20 nya bostäder, ett projekt som äntligen går vidare.

- Vi bygger mycket just nu jämfört med andra kommuner då man tänker på Sjundeås storlek. Men det är inte bara kommunen som är aktiv, många andra är det också, säger Sjundeås kommundirektör Juha-Pekka Isotupa.

Isotupa blickar ut över åkern strax bakom kommunhuset där fler nya hus ska byggas. Åkerområdet ligger norr om kustbanan, i söder gränser det till Aleksis Kivi-skolan och idrottscentrumet där pålarna för den nya allaktivietshallen som bäst bäst bankas ner.

Vid stamväg 51 pågår ett annat projekt som kommundirektören gläder sig åt, i Pickala ska Varuboden-Osla bygga en ny och större byggnad istället för den ABC och servicestation som nu finns där.

Så här ser de hus som just nu finns i Sjundeås hjärta. Tre rödgula hus med träfasad, en grön gräsplan i förgrunden. Bild: Yle/ Pia Santonen

20 nya radhuslägenheter ska stå färdiga nästa sommar. Det är Esboföretaget OikeaKoti som ska bygga bredvid de 15 som redan finns.

- Vi ska bygga fler radhusbostäder av hög kvalitet, säger Oikeakotis ägare Santeri Leijola med tanke på de högre krav som ställs på området Sjundeås hjärta. Exempelvis har husen jordvärme.

De första husen byggde Santeri Leijola i företaget Sigma Invests namn.

De hus som nu byggs blir liknande som de tidigare, tvåor och treor som är mellan 40 och 75 kvadrateter stora. Hyrorna ska bli mellan 650 och 1000 euro.

Sammanlagt räknar kommunen med att på cirka 10 års sikt ha cirka 450 nya hyres- och ägarbostäder i Sjundeås hjärta där ett tusental invånare kan bo. Sammanlagt räknar kommunen med att öka invånarantalet med upp till 5 000 på tio år och på ännu längre sikt med 10 000 personer.

Sjundeås hjärta har gått trögt

Projektet Sjundeås hjärta har dragit ut på tiden.

- Det beror på den ekonomiska situationen. Det har inte gått som vi hoppats, säger kommundirektör Isotupa.

Så här är området planerat att se ut i fratmiden. Bild som visar trädgårdskvarter på det nya området "Sjundeås hjärta". Bild: Sjundeå kommun

Nu har man en annan kreativ lösning på gång. Kommunen satsar på en paketlösning och säljer både hus och tomt.

- Köparen får ett fast pris. Vi hoppas att det är lättare för bankerna, säger Isotupa och säger att kommunens kreativitet ibland har gett bra resultat och ibland har det inte gått så bra.

Sjundeå jobbar alltså för att nå olika målgrupper av boende. Tomterna ska nå de som vill bo på landet medan de som vill ha hyresbostäder nära service kan välja Sjundeås hjärta.

De som nu bor där är ungefär hälften äldre och andra hälften består till stor del av ensamstående föräldrar.

Stor efterfrågan på tidigare lägenheter

Vad gäller Sjundeås hjärta så tycker kommundirektören att det ekonomiska läget nu är bättre.

- Det ser ljusare ut, säger Isotupa. Först undrade man om det fanns marknad men nu har vi sett att det går bra och företaget har hittat pengar, säger Isotupa.

Det har nämligen varit en stor efterfrågan på de tidigare lägenheterna.

- Också i Sjundeå finns en stor efterfrågan på kvalitativa hyresbostäder nära all service, säger Santeri Leijola.

Köpeavtalet för en radhustomt i Sjundeås hjärta skrivs under. Från höger Oikeakotis ägare Santeri Leijola, kommundirektör Juha-Pekka Isotupa och Jorma Skyttä, teknisk direktör. Köpeavtalet för en radhustomt i Sjundeås hjärta skrivs under. Från höger Oikeakotis ägare Santeri Leijola, kommundirektör Juha-Pekka Isotupa och Jorma Skytta, teknisk direktör. Bild: Yle/Tove Virta

- I Sjundeå är all kommunal och affärsmässig service ovanligt nära, man får tag i bra tomter nära service, säger Leijola.

För Oikeakoti betyder bostäderna en investering på tre miljoner.

Stationsområden ska utvecklas

Tanken är att de nya radhusen ska vara miljövänliga bostäder. Målsättningen som kommunen lagt upp för området är att det ska vara ett kolneutralt boende nära service och transporter.

- Men det ska inte bli något ett experimentområde, påpekar Isotupa.

Kommunen är också med i ett projekt där områdena kring tågstationerna ska utvecklas. Sjundeå är med som enda kommun utanför Helsingforsregionen.

Mycket beror ändå på hur kustbanans osäkra framtid ser ut. Tidigare har kommundirektör Juha-Pekka Isotupa konstaterat att åtminstone 5000 invånare måste bo i närheten av järnvägsstationen för att tågen i framtiden ska stanna där.

Från kommunhuset har man också utsikt över bygget av den nya allaktivitetshallen, som bäst pålas grunden. Som bäst pålas den nya allaktivitetshallen i Sjundeå. Bild: Yle/Tove Virta