Yle Sportens medarbetare väljer årets idrottsögonblick 2014. Först ut är Antti Koivukangas.
Det var fredagen den 11 juli. En stekhet sommardag i centrala Helsingfors och bara två matcher återstod av fotbolls-VM. Det var den dagen mina och Attes Wahlstedts vägar korsade varandra och jag fick bevittna årets bästa idrottsögonblick.
Atte spelar till vardags i Ekenäs IF:s juniorlag och deltog under början av juli i Helsinki Cup. Wahlstedts B15-pojkar hade tagit sig igenom gruppspelet med tre segrar, en oavgjord och en förlust.
Laget skrapade sig vidare från åttondelsfinalen mot HauPa via straffar och även i kvartsfinalen mot FC Espoo United Sininen krävdes det straffar för avancemang. Den 11 juli stod Ekenäs IF och Atte Wahlstedt inom en match från att få spela final på Olympiastadion.
Det är här mina och Attes Wahlstedts vägar korsar varandra.
Jag var på väg in på jobb för att förbereda mig inför mina två sista VM-referat, men tänkte ta en sväng via Bollis i Tölö för att kolla hur det går i slutspelsmatcherna. När jag vandrade förbi längs Idrottsgatan såg jag att EIF:s match mot VJS/1 skulle köra igång.
Det stod 0-0 efter att matchtiden på 2 x 25 minuter hade spelats klart, och trots att det ingalunda saknades chanser lyckades varken Vanda- eller Ekenäspojkarna spräcka nollan och det hela fick avgöras på straffar.
Igen.
Straffar är alltid lika spännande att se och framförallt att uppleva på ort och ställe och hela publiken vid Bollis drog sig närmare målet mot Tölö fotbollstadion för att följa med vilket lag som skulle ta sig till final.
Jag gick själv så nära jag bara vågade för att kolla in hur de unga spelarna tacklade pressen från publik, föräldrar och spelkamrater och fick från paradplats bevittna dramatiken.
Efter nio straffar stegade Ekenäs IF:s sista straffskytt fram till straffpunkten i vetskapen om att ett mål skulle föra hans lag till final på söndag.
Atte Wahlstedt stegade självsäkert fram till bollen och började placera den bättre samtidigt som domaren yttrade något som inte gick att höra från avstånd.
Vandamålvakten stod orörlig i målet och följde med och såg hur lugn ut som helst.
Åtta steg.
Så många stegade han upp innan han stannade, samlade sina tankar och tog sats.
Domarens vissla. Skarp. På gränsen till elak.
Några lunkande steg. Stödfoten intill bollen. En bredsida.
Ingen fantastisk straff.
Målvakten gick rätt, men det därpå följande ljudet kunde man inte att ta miste på.
Nätrassel.
Ett högt och klart ”YES!" från bänken.
Ekenäs IF:s P15 pojkar hade tagit sig till final!
Atte Wahlstedt toklöpte iväg, slet av sig tröjan och inledde firandet med sina lagkamrater.
Tre straffsparkstävlingar.
Tre segrar.
Och en finalplats i Helsinki Cup.
Mario Götze må ha avgjort VM. Brasilien mål ha slaktats omgående under en av världshistoriens mest bisarra halvlekar och Luis Suarez må ha smakat på lite italienskt under VM – faktum kvarstår att den där straffen och den efterföljande glädjen gjorde intryck på mig.
Just där och då vann Ekenäs IF sitt VM-guld för sommaren och gjorde det ofattbara genom att gå hela vägen till final i ett tufft internationellt startfält.
När Atte Wahlstedt och hans lagkamrater 20 år senare minns tillbaka till sina år som fotbollsjuniorer är jag säker på att den gemensamma resan i Helsingfors sommaren 2014 kommer att komma på tal.
Antti Koivukangas
ps. Det blev silver för Ekenäspojkarna i Helsinki Cup. HJK var bättre med siffrorna 3-0.
Anttis berättelse om sitt favoritögonblick var bara det första av många som kommer att publiceras på Yle Sportens webbplats innan året är slut. Se dramatiken i klippet här!